mystoories

Jag vet att jag sa att den nya novellen skulle börja i slutet av förra veckan. Men jag får inte det att gå ihop.
Har skrivit ner massa kapitel för hand så jag måste skriva in dom på datan och sånt och allt tar längre tid än vad jag trodde... Jag vill också ha skrivit lite mer så jag har kapitel på lager, då slipper ni vänta så länge mellan varje.
Jag vet inte när jag kan börja , men så småningom!
Hoppas ni stannar ändå!

Pussokram

Förra kapitlet: Någonstans i bakhuvudet registrerade jag alla kamerablixtrar och paparazzis som ropade men i den stunden kunde jag inte bry mig mindre om dem. De får skriva vad de vill i sina tidningar, är det inte sanningen de skriver så är det upp till dem, jag och Justin vet exakt hur det ligger till och det är det enda som spelar någon roll.

”Justin!” ”Selena!” ”Kolla hit Justin!”

Journalisterna och paparazzierna är fortfarande lika galna som de var förr.

Det har gått nästan exakt två år sedan jag och Selena officiellt blev tillsammans igen. Två år fyllda med kärlek, skratt och hopp inför framtiden.

Varje dag strömmade hoten från missnöjda fans och lyckohälsningar från nöjda fans och det gör de fortfarande.

Men det är något både jag och hon kan hantera. Vi kunde det förut och vi kan det nu.

Men nu är allt annorlunda. Nu känner jag mig ännu mer angelägen om att skydda Selena från allt som kan göra henne illa. Nu när jag vet att något, eller jag kanske ska säga någon, finns där inuti henne och snart vill ut och se världen.

Någon av mitt eget kött och blod. Någon jag själv varit med och skapat. Jag har en känsla av att den lilla tjejen, som redan börjat sparkas, kommer bli den finaste världen någonsin skådat.

”Justin, vi går in igen.” viskade Selena. Vi hade inte ens hunnit tre meter utanför dörren innan vi bokstavligen blivit attackerade av pressfolk.

”Sure baby.” sa jag och vi gick in genom dörren igen. Dörren till vårt hus. Selena hade kallat det för sitt dröhus länge när det blev till salu. Jag vet hur mycket huset skulle betyda för henne om vi köpte det, och jag älskar henne över allt annat, hon är my favorte girl, och därför kunde jag inte låta det gå. Det var ett perfekt hus. Kanske en aning stort för två personer och en hund, men i min framtid kan jag se mer än ett litet barn springa omkring i de stora och öppna rummen och plaska i den stora poolen på husets baksida. En sak var säker. Mina barn ska få den bästa uppväxten någonsin, och de ska växa upp i det här huset.

Selenas perspektiv:

Vi bestämde oss för att ta ett glas saft på altanen istället. Min syster, som var här på besök under dagen, kom med förslaget och ingen av oss andra två kunde ju säga emot.

”Justin, kan du hämta lite mer saft åt mig?” frågade min syster med valpögon efter att hon, snabbt som blixten, druckit upp det hon fick.

”Alright, I’ll do it.” sa Justin och flinade. Han försvann in i huset med två tomma glas i händerna, han kunde ju lika gärna fylla på mitt med när han ändå håller på.

Lilltjejen inuti mig sparkade till, som om hon ville ut. Samtidigt kände jag hur en enorm smärta sköljde igenom mig och jag kunde inte annat än att skrika rakt ut.

”Sel, vad händer?” frågade min lillasyster skräckslaget.

Ännu ett smärtsamt skrik flög ur min mun och inom 2 sekunder var Justin böjd över mig.

”Nu åker vi in till sjukhuset! Det är femte gången denna vecka du får så ont, nu har du inget väl längre.” sa han och den här gången protesterade jag inte.

”Flytta på er, nu direkt!” gormade Justin åt journalisterna som blockerade vägen fram till bilen, och förvånansvärt nog lydde dem. Det har nog aldrig tidigare hänt.

”Tack.” sa han kort innan han stänge bildörren och gasade iväg mot sjukhuset.

Väl inne på sjukhuset var det full kalabalik.

En liten flicka i 5årsåldern ryckte sin mamma i armen. ”Titta, där är Justin Bieber och Selena Gomez.” viskade hon och jag log ett svagt leende mot henne. Hon sken upp som en sol och log tillbaka.

”Det ska bli en ära att få hjälpa er.” sa en lång, gråhårig man i 55åråldern. Genom att läsa på hans bricka fick man veta att han hette Alan Stevens och var förlossningsläkare.

Justin nickade till svars och jag gjorde samma med ett litet leende på läpparna.

”Den smärtan som din man? Beskrev att du har är mycket vanlig och tyder på att er dotter är på väg ut.”

”Eftersom att vattnet tydligen gick nu precis så är det väl bara att sätta igång.” sa han med ett vänligt leende som både jag och Justin villigt besvarade. Nu kom stunden vi väntat på i 9 månader. Idag skulle vår dotter födas. Ingen i hela vida världen kunde vara lyckligare än oss den här stunden.

”Vill du hålla henne?” frågade jag Justin med ett mjukt och lyckligt leende på läpparna.  Efter många tårar från både min och Justins sida hade äntligen vår lilla Destiny fötts. Hon fick helt klart Justins ögon och näsa. Han säger att hon fick min mun och det kan nog stämma. Hon är världens vackraste bebis.

Justin nickade långsamt och sträckte fram armarna mot varelsen som låg och sov så sött i min famn.

Han kysste mig på munnen länge innan han tog emot Destiny och tryckte henne mot bröstet.

”Sel, jag är världens lyckligaste pappa.” viskade han och kunde inte hålla inne glädjetårarna som bildades i hans ögon.

”Vi är världens lyckligaste föräldrar.” rättade jag och insåg snabbt hur sanna de 5 orden faktiskt var, och jag kan inte annat än hoppas för mitt liv att det alltid kommer att vara vi. Med honom är jag som lyckligast. Vi är en familj, och oavsett vad som händer så kommer vi alltid att vara det.

Förra kapitlet: ”Det är lugnt Justin. Några arga beliebers har jag kunnat hantera förut, men det var faktiskt många som blev glada också.” Jag log för mig själv, om mina fans tycker att Selena är bra så måste det betyda något.

Jag sträckte på mig i soffan. Jag somnade tidigare i morse när något segt program om hundar gick på tvn så jag hörde tydligen inte när telefonen ringde.

Jag tryckte på ring tillbaka och höjde telefonen mot örat. Det tog några signaler innan en glad röst svarade i andra ändan.

-Justin!

Jag skrattade för mig själv.

-Hej! Jag är på.

-Bra! Vi kommer förbi och hämtar dig om 20 minuter, bäst att du är klar då.

-Det ska jag vara, vi ses då!

-Ja det gör vi, hejdå!

Jag la på och gick upp till mitt rum. Vad ska man ha på sig idag?

Jag kollade ut genom fönstret och såg att det var soligt och antagligen väldigt varmt så det fick bli ett par rutiga shorts och en turkos tröja.

Exakt 20 minuter senare tutade bilen utanför så jag tog min handduk och mina solglasögon och gick ut.

Det var mindre folk än vanligt på stranden när vi kom. Skönt att få vara lite ifred någon gång.

Solen lyste starkt så vi satte upp ett stort parasoll och la oss och solade en lång stund.

”Har du tänkt på att det är julafton om exakt 4 månader?” sa Selena bredvid mig. Jag brast ut i skratt. Hur många tänker så egentligen?

”Nej, det har jag inte gjort.” svarade jag och kisade mot solen.

Hon suckade tungt en gång innan hon började fnissa.

Jag trivs bra i hennes sällskap. Vi har träffats och pratat en hel del de senaste dagarna efter vi åt hos mamma och har bara kommit varandra närmare. Jag vet nog mer om henne nu än vad jag gjorde när vi var tillsammans. Jag kan inte förneka att det finns något mellan oss igen. Bara det att ingen av oss vet vad det är.

”Justin, hur är det egentligen mellan oss?” frågade hon men nyfikenhet i rösten som om hon kunnat läsa mina tankar.

Jag log mot henne. ”Hur vill du att det ska vara?” frågade jag bara tillbaka.

”Jag vill att det ska vara som förut” sa hon och kollade upp mot himlen innan hon vände blicken mot mig.

”Då är det som det var förut nu.” sa jag och hennes leende blev dubbelt så brett som innan.

Precis när jag skulle böja mig fram för att kyssa henne blixtrade det till i buskarna bredvid och jag hörde hur hon svor lågt för sig själv.

”Är du redo att börja om?” viskade jag. Hon nickade.

”Bra.” sa jag och kysste henne passionerat. Kamerorna blixtrade men vi kopplade bort det helt och hållet. Just nu existerade bara vi. Hon och jag.

”Ska vi gå och bada? De andra undrar säkert vad vi håller på med här borta annars.” sa hon och flinade mot mig när vi bara legat och pratat en lång stund.

”Ah visst, sisten i!” flinade jag tillbaka och reste mig upp för att springa iväg.

Selenas perspektiv:

Han var mycket snabbare än mig så jag orkade inte springa hela biten. Ingen idé lixom.

Istället för att skynda mig gick jag långsamt i det alldeles för kalla vattnet. Jag förvånades över hur Justin kunde hoppa i så snabbt. Visst var han en riktig vinnarskalle men dum trodde jag inte att han var. Jag flinade för mig själv åt mina skämtsamma tankar. Ibland kunde jag komma på mig själv med att sitta och skämta med mig själv i tankarna. Det kan omöjligt vara helt normalt…

Justin kom upp till ytan precis vid mina fötter och skvätte ner hela min överkropp som ännu inte kommit under ytan.

”För fan Justin!” utbrast jag förvånat.

Han bara skrattade och jag kunde inte låta bli att börja skratta själv. Han var min igen nu. Min andra halva var på plats, delen som fattats. För det var precis vad han var, han var min andra halva, och nu skulle han förbli det.

Plötsligt kände jag hans varma läppar emot mina och allt annat runt omkring oss försvann.

Det fanns bara han och jag. Han lyfte mig så att mina fötter lämnade bottnen och för att inte bli kastad ner i vattnet klämde jag benen runt honom och pressade mina läppar hårdare mot hans.

Han verkade inte ha någonting emot det utan flyttade istället sina händer mot min rumpa och tryckte mig, om möjligt, ännu närmare honom.

Någonstans i bakhuvudet registrerade jag alla kamerablixtrar och paparazzis som ropade men i den stunden kunde jag inte bry mig mindre om dem. De får skriva vad de vill i sina tidningar, är det inte sanningen de skriver så är det upp till dem, jag och Justin vet exakt hur det ligger till och det är det enda som spelar någon roll.

Förra kapitlet: Jag drog av hans tröja efter att dragit av min.

Justin är perfekt, han är snygg. Men det är Zach också. Vem säger att man inte kan ha två? Så länge inte Justin vet så är det ju lugnt.

”Justin, vad fan är det här?!”

Jag gissade på att tidningen hade kommit och log lite för mig själv.

”Vilket då älskling?” ropade jag roat från vardagsrummet.

En sak var säker, jag hade så kommit över henne nu. Med tanke på hur hon behandlat mig så förtjänar hon inte mig. Jag vet att jag är värd precis lika mycket som alla andra, och ingen ska behöva ta skit från andra utan att inte förtjäna det.

”Det här!!” Nu kom hon in till vardagsrummet där jag satt och kollade på tv och slängde tidningen i ansiktet på mig.

Framsidan var prydd av en stor och en liten bild på när jag och Selena höll om varan och kysstes. Perfekt.

”VA?!” skrek hon när jag inte svarade.

”Vadå, ta det lite lugnt, det var ju bara en kyss.” Hon stod och skakade av ilska och hade nog inga planer på att svara så jag fortsatte. ”Du och Zach kysser ju också varandra och ändå säger du att du älskar mig, då är det väl samma sak som det här?” sa jag och pekade på tidningen.

Hon ryckte till, uppenbarligen förvånad över det jag sagt men hon sa inget.

”Alison, det funkar inte. Varför fortsätter du säga att du älskar mig när det är så uppenbart att det är Zach du älskar?” fortsatte jag och spände blicken i henne.

”För att jag faktiskt älskar dig.” sa hon surt.

”Men du älskar mig inte tillräckligt mycket för att inte vara otrogen va?” sa jag och nu var jag riktigt sur.

”Jag älskar dig mest av allt Justin, men jag kan inte hjälpa att jag får känslor för Zach också.” sa hon och tittade ner i marken. Det är nu hennes kamp om att få mig tillbaka börjar, men hon kommer inte lyckas den här gången också.

”Justin, snälla förlåt mig.” viskade hon och pressade fram några tårar. Till och med en blind kunde se att de inte var äkta. Hon var med mig för att jag var känd och det har jag insett nu, men jag går inte med på det längre. Det finns inget vi längre.

”Nej Alison, det funkar inte längre. En ursäkt räcker inte denna gången.”

Hon reste sig upp och gick mot dörren. Jag hade precis avslutat förhållandet med en tjej jag älskat mer än allt annat, men det känns bra. Förvånansvärt bra.

”Förlåt igen. Även om det inte hjälper så ska du veta att jag är ledsen.” sa hon innan dörren small igen.

Maten smakade bättre än på länge och mitt humör var för första gången på flera veckor ända uppe på topp. Jag tror inte att jag någonsin var helt lycklig med Alison, även om det var det jag trodde när jag var med henne. Jag trodde att hon var den bästa för mig och att hon gjorde mig lycklig, men så var inte fallet och det har jag insett nu. Det enda hon gjorde var att utnyttja mig.

Jag är evigt tacksam mot Selena som valde att riskera mina känslor för Alison genom att berätta.

Jag satt hemma hos min mamma tillsammans med henne, Selena och Selenas mamma. Mamma hade lagat mat och bjudit hem oss alla tre. Vi skrattade och hade riktigt roligt. Jag hade inte pratat med Selena på en hel vecka så det kändes otroligt skönt när hon diskret viskade till mig och bad mig följa med och prata en stund.

Vi gick ut på altanen och satte oss i varsina solstolar och tittade på varandra.

”Jag har inte pratat med dig sen du och Alison bröt, hur är det egentligen?” frågade hon och tittade oroligt på mig.

”Det är faktiskt bra, det känns skönt att veta att man inte blir utnyttjad längre, och förlåt för det. Jag vet inte varför jag inte har hört av mig eller svarat på sms. Jag har bara inte orkat bry mig om någonting.” svarade jag.

Sanningen var att jag inte alls visste vad jag skulle svara på hennes sms. Hon hade skickat massa gulliga sms och frågat hur jag mådde och gång på gång uttryckt hur mycket bättre jag förtjänade. Utifrån smsen kan man tro att hon inte riktigt har släppt taget om mig än, men det är ju bara orimligt. Jag är helt säker på att hon har det, jag menar, hon har ju vart tillsammans med Taylor och allt, men jag släppte aldrig riktigt taget om henne. Hon betydde allt för mig. Och helt ärligt så vet jag inte varför jag sumpade det. Visst vet jag varför jag gjorde slut, men vi kunde ha tagit oss igenom det. Om det är äkta kärlek kan man ta sig igenom allt och det borde jag ha tänkt på då.

”Det är lugnt Justin, jag förstår dig.” sa hon och log mjukt mot mig. Jag kunde inte annat än att le tillbaka samtidigt som jag drunknade djupare och djupare in i hennes vackra ögon.

”Har hon varit mycket på det senaste?” fortsatte hon.

”Hon har skickat några sms och bett om ursäkt och ringt några gånger, men annars har det varit lugnt.” svarade jag.

”Okej, vilken tur. Hon och Zach förtjänar varandra. Lika falska båda två.” sa hon och jag kunde inte hejda ett brett flin som tog plats i mitt ansikte.

”Du har nog rätt, och förresten, tack för hjälpen. Jag hoppas att det inte gav dig för mycket bekymmer.” Hon bara flinade tillbaka.

”Det är lugnt Justin. Några arga beliebers har jag kunnat hantera förut, men det var faktiskt många som blev glada också.” Jag log för mig själv, om mina fans tycker att Selena är bra så måste det betyda något.

Hoppas ni har haft en bra jul och ett bra nyår :)

puss!

Förra kapitlet: Det Alison går igenom nu är inte roligt, absolut inte. Men jag vet att hon är stark och hon kommer klara det här.

Det plingade till i min mobil och jag såg att ett sms från Selena trillat in i inkorgen. Jag öppnade det och läste.

Selena: Justin, vi måste snacka. Nu.

Justin: Vad har hänt?

Selena: Det är inget jag vill ta på telefon, kan du komma hit istället?

Justin: Okej, är hos dig om en kvart!

”Alison, jag ska till Selena en sväng. Hon ville prata om något.” Sa jag genom dörren till mitt rum. Hon kom genast ut och log lite svagt mot mig.

”Okej, kom snabbt tillbaka. Vill inte vara ensam här.” sa hon och kysste mig ömt.

Vi kysstes en lång stund innan jag var tvungen att åka.

Hoppas att det går fort, vill inte vara ifrån Alison.

Selenas perspektiv:

Det kommer inte bli lätt. Han kommer bli ledsen. Att se sin bästa vän ledsen är inte direkt något man gärna vill. Men det är bäst för honom att han får veta det nu och inte senare när det har gått längre.

”Hej du!” sa jag när han kom innanför dörren.

”Hej!” sa han glatt och kramade om mig.

Jag gillar hans kramar, jag gillar hans beröring över huvudtaget. Jag kan inte påstå att jag helt har kommit över honom. Han var min ängel på jorden. Anledningen till att jag och Taylor blev tillsammans var att jag ville dämpa smärtan jag kände efter att Justin och jag gjorde slut. Jag gillade Taylor jättemycket, absolut! Men det var inte på samma sätt som jag älskade Justin. Jag och Taylor var inte menade att vara tillsammans, det funkade helt enkelt inte.

Jag är så glad att jag och Justin fortfarande är bästa vänner.

”Vad var det du ville prata om?” frågade han innan han ens fått av sig skorna.

”Ehm, jag vill berätta för dig om en grej jag såg, kom med i ni vardagsrummet.” sa jag och drog med honom till soffan.

Han såg inte fullt lika glad och lättsam ut längre, han förstod nog att något är fel.

”go on.” sa han manande och tittade nyfiket på mig.

”Du kommer inte gilla det här, men när jag var och handlade i morse såg jag Alison…”

”Ja?” frågade han med konstig blick.

”Tillsammans med Zach.”

Hans ögon blev stora och jag såg ilskan i dem.

”Vad gjorde han mot henne?” pressade han fram mellan läpparna som var formade som ett rakt streck.

”Justin. De kysstes.” svarade jag lågt och kunde nästan se hur någonting krossades inom honom.

”Var hon med på det?” viskade han plågat.

”Ja, jag är ledsen.”

Han började gråta.

Fan. Hur kunde hon göra något sådant mot honom? Han älskar henne, det kan man se på långt håll. Och att hon inte älskar honom kunde man verkligen inte ana. De ser så lyckliga och kära ut när de går på stan hand i hand, omringade av fans och paparazzis och då och då kysser varann.

Tårarna rann ner för hans kinder och han strök argt bort dem varje gång.

”Snälla Justin, gråt inte. Hon är inte värd dina tårar.” bad jag.

Han torkade bort de sista tårarna och kollade sedan bestämt på mig.

”Du har rätt. Och den här gången ska hon få känna hur det känns.”

Jag kollade med frågande blick på honom och väntade på en förklaring. Till min stora förvåning verkade han inte ledsen längre.

”Jag vet att det är fel, men jag behöver din hjälp.”

”Du vet att jag ställer upp vad det än är.” sa jag bara och väntade återigen på en mer utförlig förklaring.

”Jag vill att du och jag råkar bli upptäckta när vi kysser varan. Jag vill att hon ska bli utsatt för samma grej hon har utsatt mig för.”

Nu blev jag verkligen riktigt förvånad. Ville han att jag skulle spela hans tjej?

Men hon förtjänar det. Precis allt ont han vill henne nu har hon gjort sig förtjänst av.

”okej.” Det var det enda svaret jag kom på som lät någorlunda bra.

”Tack Selena, du är bäst.” sa han och kramade om mig hårt. Jag log för mig själv och kramade honom tillbaka.

”Nu kör vi.” Sa han och vi gick ut. Hela världen kommer tro att vi är tillsammans igen, och helt ärligt så gör det inte mig något.

När vi kom ner på stan lade han armen om mina axlar och vi fortsatta gå nerför gatan och skrattade.

”Justin, det är inte tillräckligt. Folk vet att vi är kompisar, och kompisar kan faktiskt gå med armarna om varan.” viskade jag väldigt diskret till honom så att ingen runt omkring oss skulle höra.

För en sekund såg han plågad ut. Men det ändrades snabbt tillbaka till samma glada humör som innan. Han tog ett djupt andetag innan han snabbt pussade mig lätt på munnen och fortsatte sedan gå. Som om det vore tillräckligt tänkte jag.

Jag tittade lite lätt frågande på honom men han flinade bara och hans blick sa att det bara var början. Jag tittade mig omkring och såg att alla nu hade fått upp sina kameror och paparazzis kom springandes från alla håll. Justin var smart, riktigt smart!

Justins perspektiv:

När jag såg tillräckligt många fotografer och kameror runt mig och jag var säker på att bilder skulle hamna i varenda tidning i morgon bitti stannade jag och blinkade mot Selena.

Hon fattade vinken och kysste mig på munnen. När hon tänkte avsluta kyssten tryckte jag henne bara närmare mig och fortsatte kyssa henne intensivt. Min tunga trängde sig automatiskt in i hennes mun och kyssen övergick till hångel.

Jag hörde hur alla viskade runt omkring, och fotograferna ropade runt oss. Är ni tillsammans igen?! Justin, Selena!!

Jag kunde inte låta bli att skratta åt dem. Selena stämde in i skrattet och kysste mig sedan en gång till innan hon tog min hand och vi gick där ifrån.

Ett fejkat leende satt klistrad på min mun när vi gick hemåt.

Jag kysste henne en sista gång när vi stod utanför hennes hus och sen försvann hon in.

Nu ska Alison få känna hur det känns att få sitt hjärta krossat, om jag ens betyder något för henne längre.

Hon var kvar inne på mitt rum när jag kom tillbaka, jag kände en enorm ilska inom mig som jag fort stängde in. Jag skulle låtsas som att allt är som vanligt. Det blir bara mer smärtsamt då.

”Alli, jag är hemma nu!” ropade jag när jag fått av mig skorna.

Hon kom genast springandes ner för trappan och kysste mig. Jag tog på mig mitt fejkleende och besvarade kyssen mer intensivt än nödvändigt.

”Jag har saknat dig!” sa hon och log.

Yeah right.

”Jag har saknat dig med älskling!”

”Jag måste till skolan i morgon.” sa hon och suckade.

Perfekt.

”Tråkigt!” svarade jag bara och drog sedan med henne upp till mitt rum.

På golvet låg en tröja. Den var inte min, men jag hade sett den många gånger innan. Den är Zachs.

Han var här när jag var borta. De gjorde det. Men jag bryr mig inte. Jag sparkade diskret bort den och drog Alison närmare mig. Vi kysstes igen och jag la mig över henne på sängen och drog av hennes tröja.

Alisons perspektiv:

Shit. Zachs tröja låg kvar på rummet och Justin såg den. Till min stora förvåning sparkade han bara på den lite diskret och drog ner mig på sängen. Han kanske trodde att det är hans.

Jag drog av hans tröja efter att dragit av min.

Justin är perfekt, han är snygg. Men det är Zach också. Vem säger att man inte kan ha två? Så länge inte Justin vet så är det ju lugnt.

pussokram!

God jul på er !!:)
Har ni fått något kul i julklapp ?:)

Har haft fullt upp precis hela dagen, men jag har ändå lyckats få ihop lite olika delar till ett kapitel som jag sätter ihop i morgon :)
Hoppas ni har haft en bra julafton !:)

Lyssnar just nu på under the mistletoe och känner att julkänslan är på topp ;)

Pussokram !

Förra kapitlet: ”Justin, sluta. Det var inte ditt fel, och se. Jag lever ju!” sa jag och log prövande mot honom men han såg bara plågad ut. Men han sa ingenting.

”Justin, jag älskar dig.” sa jag och kysste honom.

Även denna morgon vaknade jag ensam i min säng. Alison bodde nästan här nu för tiden, hon ville inte vara hemma när hennes föräldrar höll på att bråka.

Jag hittade en lapp på hennes plats i sängen.

Hello sweetheart! Jag är och köper frukost, du hade inget i kylen idag heller. Strax tillbaka. Puss <3

Jag log för mig själv, jag måste verkligen köpa hem lite mat.

Jag steg upp och gick ner till köket. I kylskåpet fanns det inte annat än en burk med några köttbullar och en liter mjölk. Oops…

Tvn stod på i vardagsrummet så jag gick dit och satte mig och väntade. Jag måste ha glömt att stänga av den igår kväll.

Dörren öppnades efter några minuter och Alison kom in med en kasse i handen.

Jag gav henne en ”hejkyss” och bara sedan in kassen i köket och ställde in allt där det skulle vara.

”Ska vi fixa lite frukost då?” frågade hon och log.

”Absolut, jag kan fixa, ta det lugnt du så länge.”

Hon gick in och satte sig vid tvn medans jag tog fram mackor, pålägg och juicen. Jag ställde allt på en bricka och gick in med det till henne.

När jag väl började äta insåg jag hur hungrig jag var, glömde äta igår.

Vi pratade en stund innan hon sa att hon ville gå hem och prata med sina föräldrar. Jag blev förvånad, men såklart lät jag henne gå. Det är bra att hon pratar med dem, man löser inget genom att bara ignorera varandra.

Alisons perspektiv:

”Jag älskar dig, vi ses sen!” ropade jag och stängde dörren efter mig.

Jag skulle prata med mina föräldrar idag. Något jag inte har gjort på många dagar.

De bråkade hela tiden så jag ”flyttade” till Justin ett tag.

Han sa direkt ja när jag frågade honom och det kommer jag vara evigt tacksam för.

Men någonstans inuti mig var jag inte lycklig ändå, och det berodde inte på mamma och pappa.

Hur kan man inte vara lycklig när man har en sådan underbar pojkvän som jag? Den frågan har jag ställt mig många gånger de senaste dagarna, men jag har aldrig kommit på något svar.

Innerst inne vet jag nog varför, men det är inget jag vill erkänna. Inte ens för mig själv.

Justins perspektiv:

Hon kom hem efter ett par timmar och såg riktigt bekymrad ut. Först tänkte jag fråga henne om det hände något hos hennes föräldrar men ångrade mig i sista stund. Hon ville kanske vara för sig själv nu så jag lät henne vara. Hon stängde in sig på mitt rum och jag hörde hur musiken började spelas högt ur högtalarna.

Jag suckade och tänkte tillbaka på då mamma och pappa skiljde sig. Det var 5 år sedan, men jag kommer fortfarande håg alla de högljuda bråken nerifrån köket när jag satt instängd på mitt rum. Skriken och smällarna av krossade glas ekade i mitt huvud.

Det Alison går igenom nu är inte roligt, absolut inte. Men jag vet att hon är stark och hon kommer klara det här.

Det plingade till i min mobil och jag såg att ett sms från Selena trillat in i inkorgen. Jag öppnade det och läste.

Selena: Justin, vi måste snacka. Nu.

Förra kapitlet: ”Han ska aldrig någonsin få skada dig, det ska jag se till.” sa jag och kysste henne återigen mjukt på läpparna.

”Jag älskar dig Justin.” ”Föralltid.”

Jag sträckte på mig i sängen och vände mig mot Alison. Men jag möttes istället av en tom plats bredvid mig.

Jag satte mig upp och kollade efter min mobil. Den låg på golvet bredvid sängen och jag tog upp den för att kolla om jag fått några sms under natten.

Det fanns ett nytt sms från Alison som kom för 23 minuter sen.

Alison: Hej älskling! Är ute och köper lite frukost, kommer strax. Puss <3

Affären låg bara några minuter här ifrån så hon borde vara hemma snart, tänkte jag och gick in på toaletten för att ta mig en dusch.

20 minuter senare kom jag ut ur duschen och gick in i garderoben och tog på mig lite slappa kläder jag kunde ha på dagen. Det blev gråa mjukisbyxor och en svart, tajt t-shirt med något tryck på.

Jag kollade på klockan som visade 10.44. Det hade alltså gått 44 minuter sen Alison skickade smset. Har det hänt något kanske?

Jag kände pulsen öka i kroppen och sprang ner för trappan.

Jag kollade in i köket och i vardagsrummet och båda var tomma. Hon hade alltså inte kommit hem än.

Skorna som stod på skohyllan kom snabbt på mina fötter och jag gick sedan ut för att möta henne.

Den enda vägen härifrån till affären var nerför gatan och vänster i korsningen.

Det tog mig ungefär 6 minuter att komma fram till affären, men jag såg inte till henne någon stans.

Paniken började långsamt växa inom mig. Något hade hänt henne. Det var jag nästan helt säker på.

Jag började gå långsamt tillbaka och kollade noggrant alla gator jag passerade. Men jag kunde inte se henne någonstans.

Plötsligt såg jag hur en dörr till ett hus lite längre fram på gatan öppnades för att hastigt stängas igen med en smäll.

Alison rusade ut ur huset jag så väl kände igen. Ett hus jag hade varit i så många gånger innan. Det värkte i kroppen av all ilska.

”Alison!” ropade jag när hon började gå snabbt uppför gatan.

Hon vände sig snabbt om med en rädsla i blicken som högg till i hjärtat på mig.

När hon såg att det var jag började hon först gråta innan hon sprang allt vad hon hade fram till mig och kramade mig hårt och länge. Jag bara höll om henne och viskade hur mycket jag älskar henne.

Hon lugnade ner sig och vi började gå, hand i hand, hemåt.

”Ehm, varför var du hos Zach?” frågade jag mycket lågt.

Hon såg ut att koka av ilska och tårarna trängde sig ut ur hennes ögon igen.

”Du kan berätta senare.” sa jag lugnt och la armen om henne.

Hon nickade bara som svar och vi fortsatte den sista biten under tystnad. En tystnad som ingen av oss hade något emot.

”..och sen slog han mig.” Jag spärrade upp ögonen om möjligt ännu mer när hon uttalade de sista orden. Hela jag skakade av ilska och jag kunde knappt vänta tills jag skulle få möblera om Zachs ansikte.

Alisons perspektiv:

”Jag såg honom inne i affären och försökte hålla mig undan så gott det gick, men han såg mig och lät mig inte vara ifred. Han började med att trycka upp mig mot väggen i affären och kysste mig. Men jag lyckades dra mig ur och komma ut ur affären. Men han hann ikapp mig när jag var precis utanför hans hus och han lyckades dra med mig in. Sen drog han någon historia om hur du fick alla tjejer han ville ha och något om hur snygg jag var och sen kysste han mig igen, ännu mer och jag hade ingen chans alls att dra mig loss, och sen slog han mig.”

Det var inte helt sant, men det behövde ingen få veta.

Justin såg ut att snart explodera av ilska och jag pressade fram ytterligare några tårar.

Nu började även han att gråta och jag satte mig i hans knä och kysste honom.

Han kysste mig försiktigt tillbaka innan han ursäktade sig och gick in på sitt rum.

Jag kunde inte låta bli att kolla vad han gjorde och skulle precis knacka på när jag hörde att han pratade med någon.

”Nej, du ska ge fan i henne!” skrek han i telefonen och sekunden senare hördes en duns från en telefon som landade aningen på golvet eller skrivboret.

Jag bet mig i läppen innan jag gick tillbaka till vardagsrummet.

Alison: Gör honom inte argare än vad han redan är. Och VI finns inte. Inte än. <3

Jag skickade iväg smset till Zach och satte sedan på tvn. Inget intresserade mig det minsta och mina tankar for runt och runt i mitt huvud tills jag vaknade av att Justin kysste min panna.

Jag öppnade ögonen och log försiktigt mot honom. Jag såg att han hade lugnat ner sig lite och det var bra, annars skulle han säkert göra något drastiskt han senare skulle ångra.

Han log glädjelöst tillbaka och satte sig bredvid mig i soffan.

”Förlåt Alison. Jag lovade att han aldrig skulle få göra dig illa någon mer gång, men det var visst svårare än jag trodde.” sa han och jag häpnades återigen över hur snäll han faktiskt var.

”Justin, sluta. Det var inte ditt fel, och se. Jag lever ju!” sa jag och log prövande mot honom men han såg bara plågad ut. Men han sa ingenting.

”Justin, jag älskar dig.” sa jag och kysste honom.

Den har inte blivit riktigt som jag har tänkt mig..

Vill ni att jag ska fortsätta länge till eller ska jag börja avrunda? 
Jag har några kapitel klara i huvudet redan, men sen är alla idéerna slut.

Säg gärna vad ni tycker!

pussokram

Förra kapitlet: Det var bevis nog för mig. Andra skulle säkert tycka att jag accepterade hennes ursäkt för snabbt, men jag vet att hon menar allt hon säger. Jag kan inte göra annat än förlåta henne.

Jag förlåter dig. Du betyder för mycket för mig.

Jag läste meddelandet jag fick på facebook om och om igen. Glädjen som spred sig inom mig var enorm.

Jag satt länge och försökte fundera ut något bra svar men kom inte på något.

Tack. Jag älskar dig.

Det var det bästa jag kunde komma på, och det var det som beskrev det jag kände bäst.

Jag älskar dig med. Fick jag tillbaka.

Nu kunde allt bli bra igen, nu när vi har varandra.

Justins perspektiv:

Det var en otrolig lättnad att få det sagt. Det var som om en sten lättade från bröstet.

Hon älskar mig och jag älskar henne. Det är precis som det ska vara.

Jag måste träffa henne nu, vi skiljdes åt alltför tråkigt sist.

Justin: Kom över, snälla <3

Jag skickade smset och satte mig till rätta i soffan och väntade på svar. Ett svar som kom inom bara några sekunder.

Alison: Absolut, är hos dig strax <3

Jag kände mig glad. En känsla jag inte känt på flera dagar.

Det plingade ett par gånger på dörren och jag var snabbt där och öppnade den.

Jag möttes av ett vackert leende och en varm kram. Det kändes så rätt.

Våra läppar möttes i en kärleksfull kyss som beskrev alla känslor jag gömt de senaste dagarna.

”Jag älskar dig.” viskade jag lågt efter kyssen. Hon bara log och kysste mig igen.

Jag hörde kamerablixtrarna smattra mot oss och svor lågt för mig själv.

”Kom älskling, vi måste in.” Sa jag och drog med henne in och stängde snabbt dörren efter oss.

Jag suckade och började be om ursäkt. Men jag hann inte klart meningen innan hennes finger trycktes mot mina läppar och ersattes snabbt av hennes läppar.

Jag hade verkligen saknat henne. Jag förstår inte hur jag har kunnat vara ifrån henne så länge.

Vi satt tysta på min säng en lång stund och bara tittade på varandra innan hon sa något.

”Kan vi inte gå ut på stan och köpa en glass eller något?” Hon log stort mot mig och jag kunde inte säga emot.

”Jo visst, kom då!” svarade jag leendes och drog med henne ner till hallen.

Vi tog på oss skorna och gick ut.

Paparazzierna hade tagit med sina kameror och gått sin väg så jag tog ett hårt tag om hennes hand och vi gick ner mot stan.”

Det var varmt ute, och vi var inte direkt ensamma ute. Det kändes nästan som om hela stan hade bestämt sig för att ta en glass just där vi var idag. Men det gjorde inte mig något. Jag kan vänta på en glass, jag har ju världens finaste tjej bredvid mig.

Jag log när jag tänkte på det, och antagligen märkte hon det för hon ställde sig lite på tå och kysste mig snabbt.

Mitt humör sjönk genast till botten när jag såg Zach komma gåendes en bit bort. Jag blev bara så arg när jag såg honom. Jag knöt händerna hårt för att inte göra något jag skulle få ångra sen.

Jag slappnade av när han gick förbi och började beställa glass av tjejen i kiosken. Hon såg nervös ut men började genast med glassen.

Jag ryckte till när jag hörde den alltför välkända rösten en bit bakom mig.
”Tjena snygging!”

Jag vände mig snabbt om och fick se Zach stå bakom Alison med armarna omkring henne och kysste henne på halsen och på väg upp mot ansktet.

Jag såg direkt att hon inte allt gillade det, hon stretade emot och försökte slingra sig ur hans grepp men lyckades inte.

Jag harklade mig väldigt irriterad och han såg snabbt upp på mig. Jag kollade surt mot honom och Alison drog sig snabbt ur hans grepp och tryckte sig emot mig.

”Zach, lämna henne ifred.” Sa jag väldigt argt och han bara blängde surt på mig en lång stund.

”Den här gången vann du Bieber, men räkna inte med att alltid göra det.” sa han bara och försvann sedan bort bland folket.

”Gjorde han illa dig?” frågade jag mjukt och kysste henne på pannan.

”Nej, jag blev bara väldigt förvånad.” svarade hon och hennes grepp om min midja hårdnade.

Jag tog tag runt hennes huvud och vred det upp mot mitt och kysste henne ömt.

”Han ska aldrig någonsin få skada dig, det ska jag se till.” sa jag och kysste henne återigen mjukt på läpparna.

”Jag älskar dig Justin.” ”Föralltid.”

Om ni kommenterar bra kanske jag hinner med en till del ikväll :)
Upp till er, 3 kommentarer? :)

Jag vet att ni klarar det,

pussokram!

Förra kapitlet: Resten av dagen flöt på i långsam takt. Allt var precis som vanligt. Men inuti mig pågick en kamp för att få min utsida att inte spegla ångesten och smärtan som fanns inom mig.

Jag måste reda ut precis allting med Justin, det tar kål på mig att vara ifrån honom.

Jag tryckte två snabba tryck på ringklockan och efter bara några sekunder öppnade han dörren.

Vi hade inte setts sen den dagen.

Han hälsade stelt på mig och vi gick in och satte oss i köket.

Ingen av oss kom direkt på något att säga så det blev mycket pinsam tystnad.

När vi hade suttit tysta en lång stund såg jag en tår rulla ner för hans kind.

”Du gråter.” viskade jag.

Han vände bort ansiktet och torkade snabbt bort tåren innan han vände sig tillbaka mot mig.

”Alison, det har vart hur jobbigt som helst att vara ifrån dig.” sa han knappt hörbart. Nu var det in tur att fälla en tår.

”Jag saknar dig Justin.” viskade jag för att min röst inte skulle svika mig.

Han öppnade munnen och skulle precis fråga något när min mobil plingade till. Jag hade lagt den på bordet så Zachs namn lös upp i det annars inte så upplysta rummet.

Han suckade lågt för sig själv och lade ansiktet i händerna.

Jag kollade snabbt på meddelandet.

Zach: Hej sweetheart! Lust att hitta på något ikväll? Puss <3

Jag la ner mobilen i fickan direkt efter att jag läst smset.

Vad var det som fick Justin att reagera som han gjorde när han såg att Zach skickade sms till mig?

Justins perspektiv:

Zach hade lyckats. Ändå satt hon här och sa att hon saknade mig.

Någonting jag aldrig kommer förstå mig på är tjejer. Vart vill de komma med alla lögner?

Men jag lovade mig själv när jag bad henne komma hit att jag skulle lyssna på vad hon hade att säga och att vi skulle prata om det.

”Så det är du och Zach nu?” frågade jag och kollade tomt på henne.

Hon ryckte till lite när jag frågade henne, som om hon inte alls var beredd på att frågan skulle komma.

”Nej, vi har bara träffats en gång. Jag känner honom inte.” svarade hon bara och kollade ner i bordet.

”Alison, jag vet hur han är. Han berättade häromdagen om sin plan att få dig på Jasons fest.” Jag kände ilskan bubbla inom mig, men jag ansträngde mig för att låta neutral.

”Han har inte fått mig!” sa hon irriterat.

”Så du menar att ni inte gjorde något på festen?!” nästan skrek jag.

Det var väl egentligen inte meningen att låta så arg, men inget att gör åt nu i efterhand. Hon såg rädd ut. Men svarade efter en stund.

”Nej.”

Jag suckade tungt och lade huvudet i händerna återigen.

”Vad?” frågade jag tyst och bedjande med huvudet fortfarande vilande i händerna.

Hon satt tyst en stund och det lät som om hon grät.

”Vi kysstes.” Det var tyst en kort stund. ”Nästan hela kvällen.” fortsatte hon sedan och snyftade till.

Helvete.

Jag kollade upp i taket för att i nästa sekund hastigt resa mig upp och försvinna in till vardagsrummet.

Jag slängde mig på soffan och kunde höra hennes snyftningar från köket.

Efter några minuter kom hon in och satte sig en bit ifrån mig i soffan.

”Förlåt mig snälla Justin. Jag lovar, jag var inte mig själv igår.” viskade hon gråtandes.

Jag var riktigt sur, förbannad rent av, men jag kunde inte undgå att höra att hon talade sanning.

Hon har ljugit för mig tidigare, men på något sätt fanns det något i hennes röst som gjorde att jag trodde henne. Men hur ska jag kunna vara säker?

”Jag vet inte hur jag ska kunna lita på dig Alison.” sa jag uppriktigt och kollade ut genom fönstret.

”Jag måste på något sätt bevisa det för dig.” sa hon mest för sig själv och försvann sedan ut genom dörren som stängdes med en svag smäll.

Jag hade låtit henne gå, igen.

Facebookvärlden var precis lika seg som vanligt. Några helt meningslösa statusuppdateringar och alla de eviga ”gilla det här så skriver jag vad jag tycker om dig i din logg.”

Ett nytt chattfönster ploppade upp och jag såg att det var Alison som skrev till mig.

Jag klickade upp det och fann bara en länk till en låt.

Jag klickade på den och musiken började spelas ur mina högtalare.

Never feared to turn around

And I never feared you’d say goodbye

You´re the center of my life

And the core to why I sacrifice

I travel miles for you and I

To see your smile

It all reminds

The memories painting

A gallery in my mind

A fighter keep fighting
You gave me the reason 
You light up my silence 
No matter the season 
Winter cold 
Summer, fall 
Not alone, not at all 
Without you I'm nothing 
Without you I'm nothing 

Had me blinded from the go 
Everytime I feel I suffocate 
Pull me up from down below 
And accept me for my false and mistakes

Det var bevis nog för mig. Andra skulle säkert tycka att jag accepterade hennes ursäkt för snabbt, men jag vet att hon menar allt hon säger. Jag kan inte göra annat än förlåta henne.

Jag tänker inte skylla på att jag inte har haft någon tid för att skriva, för det har jag haft. Men varje gång jag ar satt mig ner och verkligen försökt få ner något bra har fantasin bara tagit stop. Det har varit jättesvårt att skriva idag, men här är iallafall en del. Nästa kommer i morgon.

Förra kapitlet: Justin: Alison, vi måste prata om det här. Kan du komma till mig i morgon när du har slutat? /Justin.

Jag kände någon form av lyckorus sprida sig i min kropp, blandat med en känsla av rädsla och feghet.

Jag vill prata med honom, jag vill verkligen reda ut det här. Men jag är så feg, kommer jag våga gå dit?

Destiny: Är du klar? <3

Alison: Alldeles strax, du kan komma nu <3

Jag drog några extra drag över ögonfransarna med mascaran och tog sedan ett kliv bakåt för att granska min spegelbild. Håret hade jag lockat lite lätt och på mig hade jag en mörklila, kort och åtsittande klänning. Jag tyckte det såg riktigt bra ut och snurrade runt en sista gång innan jag gick ner i hallen.

Jag stod länge och försökte välja skor innan det blev ett par höga svarta med nitar i bak. Det kändes rätt till den här klänningen.

Två minuter senare plingade det 3 gånger på dörren och Dessi kom in.

Hon granskade mig snabbt med gillande min och sen gick vi ut till hennes bil och åkte iväg mot Jason.

När vi kom fram stod det kanske 10 bilar på hans enorma framgård redan.

Vi hoppade ur bilen och gick snabbt fram till dörren och plingade på. Det dröjde ett tag innan någon öppnade men tillslut uppenbarade sig Jason i dörren och visade oss in.

Väl där inne var festen redan i full gång. Folk dansade och skrattade och ropade. Alla verkade ha riktigt roligt, vilket jag kunde förstå när jag såg det stora bordet med ölflaskor och burkar och annat skit.

Jag vet mycket väl hur fel det är dricka, men ändå, det är fest. Då får man väl göra lite som är fel eller?

Jag tog en burk och gav en till Dessi innan vi gick och dansade med några andra från klassen.

Vi hade roligare än vad jag trodde att vi skulle ha, och jag hade druckit ganska många burkar när en kille kom fram till mig och började dansa. Det började som en vanlig dans, precis som alla andra, men han blev snabbt väldigt närgången.

Jag drack upp det sista ut burken jag höll i handen och ställde den sedan på det närmsta bordet och la sedan armarna runt hans hals.

Han lade sina händer på min rumpa och tryckte mig närmare honom. Jag hade saknade sån här beröring, jag saknade att känna mig älskad.

Han tryckte upp mig mot väggen och kysste mig passionerat. Det kändes inte alls som när Justin kysste mig. Justin var mer varsam och försiktig när vi kysstes, som om han trodde att jag var ömtålig.

Ibland måste man lära sig att släppa taget och gå vidare, hade Dessi sagt till mig ett par dagar tidigare, och med de orden i mitt huvud letade sig min tunga in i killens mun och började leka med hans.

”Alli, vi måste hem nu.” Dessis röst fick mig att avbryta kyssen. Jag sneglade på klockan. 01.23. Skolan i morgon skulle bli pest och pina. Vem är idioten som kom på att man ska ha fest när det är skola dagen efter?

Jag fick en skrynklig lapp stucken i min hand. ”Hör av dig snygging.” Och med en snabb kyss försvann han ut ur rummet.

”Kom vi går, du får berätta sen.” sa Dessi lite sluddrigt och drog med mig ut ur huset och bort mot bilen.

”Dessi, du har druckit, vi hämtar bilen i morgon.” sa jag och kände hur jag vinglade till lite.

”Men det är lugnt, jag kan köra ändå.” svarade hon skrytsamt och jag hoppade utan protester in i bilen. Jag hade faktiskt ingen lust alls att gå hela vägen hem nu.

Efter många hastiga svängar och slarvig körning kom vi hem till mig. Jag erbjöd Dessi att sova hos mig och hon tackade snabbt ja. Vi skyndade oss in för att slippa kylan.

”smsa honom!” uppmanade hon mig exalterat när vi la oss ner i sängen.

”Vad ska jag skriva då?” frågade jag trött.

”Skriv hej eller tack för ikväll eller vad som helst!” sa hon glatt.

Jag suckade och tog upp mobilen. Jag kunde lika gärna göra som hon sa direkt, hon skulle inte sluta tjata annars.

Alison: Hej, tack för ikväll. Glömde fråga vad du heter? Vi kanske ses nån gång, kram Alison.

Jag skickade iväg smset och somnade inte lång senare.

Det var en plåga att stiga upp när alarmet på mobilen ringde och talade om att klockan var 7.

Jag reste mig mödosamt upp till sittande ställning och ruskade sedan liv i Dessi som sov djupt, trots den höga signalen.

Jag hoppade in i duschen och var ute igen efter 5 minuter. Jag blåste håret och sminkade mig lite. Efter en snabb titt på termometern, som visade att det skulle bli varmt idag, drog ja på mig ett par blåa jeans och ett vitt linne med lite volanger.

Vi gick ner till köket och tog oss varsin macka och åkte sedan iväg till skolan, som såklart redan hade börjat.

Läraren kollade surt på oss när vi, 10 minuter för sent, gled in i klassrummet och satte oss på våra vanliga platser i mitten av rummet.

Jag kunde inte alls hänga med på vad läraren sa. Mina tankar for tillbaka till gårdagen. Bilder spelades upp som ett bildspel i mitt huvud. Jag hade egentligen inte gjort något fel när jag kysste honom, jag och Justin är inte ett par längre, men det kändes ändå inte rätt.

Jag och Justin ska prata ut om allt idag. Förhoppningsvis kan vi bli vänner igen, jag saknar honom.

Min mobil plingade till.

Zach: Hej snygging! Tack själv, det var riktigt mysigt igår! Jag heter Zach, vi kommer definitivt ses igen. Kram <3

Jag log när jag läste smset från Zach, som han tydligen heter. Det påminde om Justins sms. Alltid lika trevlig.

Jag lade snabbt ner mobilen när läraren tittade strängt på mig med en blick som nästan kunde döda.

Resten av dagen flöt på i långsam takt. Allt var precis som vanligt. Men inuti mig pågick en kamp för att få min utsida att inte spegla ångesten och smärtan som fanns inom mig.

Jag måste reda ut precis allting med Justin, det tar kål på mig att vara ifrån honom.

Förra kapitlet: Jag skulle inte ha Justin vid min sida, men det kunde bli kul ändå. Det är det här som behövs för att förhållande ska fungera har jag hört. Tid och uppehåll.

Jag kan bara fortsätta att hoppas på att Justin någonsin kommer vilja prata med mig igen.

Jag slängde ner väskan på golvet i hallen när jag kom innanför dörren. Det luktade mat ifrån köket. Troligen var det mamma som precis hade ätit. Eftersom att det var första dagen i skolan fick vi sluta tidigt. Så klockan var bara 13.29 när jag kom hem.

Jag hälsade lite ytligt på mamma och sprang sedan upp på mitt rum.

Min dator stod fortfarande på, jag måste ha glömt att stänga av den sist jag använde den.

Jag loggade snabbt in på facebook och såg till min förtret att Justin var inloggad. Jag ville så gärna att han skulle prata med mig och att vi skulle lösa detta, men på ett sätt var jag rädd. Jag var rädd för att han skulle säga att han inte ville se mig mer, att det vi hade inte finns längre. För vi har ju egentligen inte gjort slut, ingen av oss har sagt de orden. Fast ingen kan kalla oss ett par längre. Detta behöver tid, det vet jag, men jag hoppas bara att det inte tar allt för lång tid. Jag saknar honom.

Jag öppnade en ny flik och loggade in på min blogg. Det var ett tag sen jag uppdaterade den, men jag ville ändå skriva ett inlägg nu. Allt jag ville skriva kom upp i huvudet, lika bra att få det nedskrivet.

It was only just a dream.

If I had the chance I’d press rewind, If I had the chance I’d make things right. There’s no machine to change the time.

Inget bra kan hålla för evigt. När man är på toppen av lycka och inte kan bli lyckligare vänder det. Vägen från att allt är underbart till att allt man byggt upp rasar samman är väldigt kort.

Jag vet hur det känns att vara på botten, och jag vet hur det känns att vara på toppen.

If everything was meant to be, tell me why you slipped away from me.

Det gör ont I hjärtat att inte ha dig vid min sida, men det var väl såhär det skulle bli.

But I will never lose my hope.

Puss / A

Jag postade inlägget och stängde ner datorn. En djup suck slank ur min mun. Varför skulle det behöva bli såhär?

Justins perspektiv:

Jag reste mig långsamt upp från soffan när det plingade på dörren. Jag förberedde mig på att paparazzierna skulle stå där utanför och trycka upp deras kameror i ansiktet på mig så jag blev glatt överraskad när jag såg Zach stå vid dörren. Vi har känt varandra i ett par år och är ganska nära vänner. Vi träffas inte lika ofta som jag försöker träffa Ryan och Chaz, vilket jag tycker är synd.

”Heej mannen.” utbrast jag när jag öppnade dörren och släppte in honom.

”Heej!” Han gav mig en snabb grabbig kram och vi gick tillsammans tillbaka in till vardagsrummet där jag nyss suttit och bara blegat på tvn.

”Vad för dig hit idag då?” sa jag med en skämtsam formell röst.

Han skrattade högt. ”Jo du har ju berättat så mycket för mig om hon Alison.” Det högg till i hjärtat, precis som det alltid annars gör när någon pratar om henne.

”Go on.” uppmanade jag, rädd för att inte gilla det han hade att säga.

”okej, jag läste på hennes blogg att allt inte var helt rätt mellan er, och hon är ju riktigt snygg så jag tänkte bara kolla om hon var ledig?”

Han var helt seriös när han sa det. Jag kunde inte fatta hur en människa kunde göra så. Det var så respektlöst att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra.

Men sen insåg jag att det han sa var sant, vi var inte tillsammans längre så jag hade ingen anledning till att överreagera.

Jag stirrade tomt framför mig.

”Vi är inte tillsammans längre, jag bestämmer inte över henne.” sa jag bara och körde ut honom från mitt hus. Vi två var inte vänner längre, det är ett som är säkert.

Alisons perspektiv:

Dagen flöt på väldigt långsamt. Dessi ringde flera gånger under dagen, efter att hon läst blogginlägget, för att kolla om jag var okej. Vilket jag såklart inte var. Hon erbjöd sig varje gång att komma över och jag tackade nej lika artigt varje gång. Just nu ville jag bara vara ifred, jag ville inte att andra skulle tycka synd om mig. Det var mitt fel, och nu får jag sota för mitt misstag.

Jag reste mig upp ur sängen och tassade tyst ner till köket för att inte väcka de andra.

Jag tog fram mjölken ur kylen och hällde upp lite i ett glas. Jag var ingen frukostmänniska och jag var inte det minsta hungrig på morgonen.

När jag precis skulle stänga diskmaskinen efter mig kom pappa in i köket. Han såg riktigt förbannad ut. Det förvånade mig, för pappa brukade aldrig vara den som reagerade med starka känslor över någonting. Det brukar vara han som håller ihop familjen med sitt lugn. Men inte den här morgonen.

”Har det hänt något, pappa?” frågade jag ytterst försiktigt för att inte göra honom mer arg än vad han uppenbarligen redan var.

”Ja det ska jag tala om för dig.” Sa pappa med lugn och bestämd röst.

”Din mamma är inte att lita på.” sa han och han lät bara argare och argare.

”Vad har hon gjort?” frågade jag. Jag var tvungen att veta, nyfiken som jag är.

”Hon går bakom ryggen på mig och ligger runt med andra män.” röt han. Jag kunde inte tro mina öron. Var det min mamma han pratade om. Jag bara såg på honom med öppen mun.

”Well, du kanske inte tror på mig, och jag vill heller inte tro det. Men när man går förbi ica och ser sin fru och en annan man med byxorna neddragna bakom en kontainer så är det svårt att förneka det sen.” Nu blev jag ännu mer förvånad. Min mamma skulle aldrig ligga med någon öppet. Speciellt inte bakom en kontainer vid ica!

Jag kände mig illamående och spyfärdig. Det här skulle inte göra dagen lättare.

”förlåt” sa pappa efter en stund. ”Det var inte meningen att skrika åt dig.”

”Det är lugnt pappa, du har rätt och vara arg.” svarade jag bara och log prövande mot honom innan jag gick upp på mitt rum.

Jag bestämde mig för att ta en snabb dusch innan jag fixade mig. Behövde vakna upp ur den här mardrömmen.

När jag kom ut ur duschen kollade jag som rutin min mobil för att se om det hade kommit något nyss sms, och den här gången hade det gjort det. Från personen jag absolut inte förväntat mig det av.

Justin: Alison, vi måste prata om det här. Kan du komma till mig i morgon när du har slutat? /Justin.

Jag kände någon form av lyckorus sprida sig i min kropp, blandat med en känsla av rädsla och feghet.

Jag vill prata med honom, jag vill verkligen reda ut det här. Men jag är så feg, kommer jag våga gå dit?

Ingen bild i detta inlägget, men jag somnar typ nu så jag orkar inte, hehe :p

Hoppas det är okej ändå, kommentera gärna vad ni tycker, då blir det roligare för mig att skriva :)

pussokram / J

Förra kapitlet: Hon vände sig om och fortsatte kyssa mig vilt. Vi famlade oss fram till sängen och allt föll på så naturligt. I den stunden kände jag mig lycklig. 
Men jag visste att en morgondag skulle komma, och den skulle bli jobbig. Riktigt jobbig.

Klockan visade 09.43 när jag vaknade och kollade mobilen. Mamma hade ringt 4 gånger och smsat 3 gånger. Det senaste smset kom för 5 minuter sedan.

Mamma: Justin, om du inte svarar inom 10 minuter ringer jag polisen!!

Jag kollade snabbt igenom de andra meddelandena som sa ungefär samma sak. Vart är du? Kom hem!

Jag vände mig om och fick se Selenas nakna rygg. Minnena från igår kom tillbaka.

Jag vet inte varför det hände. Det kändes så bra för stunden.

Men även Alisons ord spelades upp i mitt huvud. ”Jag ber dig att tänka på det jag har sagt.”

Jag älskade henne. Men är hon den rätta? Hur vet jag att jag kan lita på henne efter det här?

Det skulle ta lång tid att läka såret mellan oss, men om jag bestämde mig för att ge det en chans så kanske, kanske, det skulle fungera igen.

Förvirrad satte jag mig upp och skickade iväg ett sms till mamma att jag var på väg hem.

Jag ville inte väcka Selena så jag öppnade en ny anteckning på hennes mobil och skrev en kort hälsning. ”Mamma ringde och bad mig komma hem, ville inte väcka dig, du sov så gott. Vi får prata lite senare, tack för att jag fick sova här. Justin.”

Jag lämnade hennes mobil olåst på nattduksbordet och gick ner till hallen. Hennes mamma satt i köket och drack sitt morgonkaffe och läste tidningen.

”Nejmen hej Justin.” utbrast hon förvånat när jag gick förbi.

”Hej Maria.” svarade jag och log mot henne.

”Det var inte igår du sov här.” sa hon och flinade mot mig. Jag har alltid gillar Selenas mamma. Hennes tankar och humor är på samma nivå som vilken tonåring som helst.

”Nej det var det väl inte.” svarade jag och flinade tillbaka.

”Så, hur är det med dig då?” frågade hon och såg genast genomtrevlig ut.

”Jodå det är bra, men jag måste hem till mamma nu. Vi ses!” svarade jag och sa hejdå.

Efter 10 minuter tog jag av skorna i hallen och gick in till käket som var tomt. Jag fortsatte in till vardagsrummet som också var tomt. Jag sprang upp för trappan och gick mot det enda stället jag kunde tänka mig att mamma var på. Dit hon alltid gick när hon var arg eller ledsen eller bara behövde tänka. Balkongen.

Och som jag trodde satt hon där. Med en latte i ena handen och en skvallerblaska i andra.

Hon tittade upp när jag knackade på lite lätt och gjorde en chest att jag skulle komma ut.

Jag satte mig på stolen bredvid henne.

”Du, förlåt att jag inte hörde av mig igår. Jag sov hos Selena och råkade somna innan jag tänkte smsa dig.”
Hon såg på mig med road blick. Hon var inte arg längre, nu var hon bara nyfiken.

”Hur kommer det sig att du sov hos Selena inatt då? Och inte hos Alison?” frågade hon enbart nyfiket.

När hon nämnde Alisons namn var det som om någon högg mig i hjärtat. All smärta från gårdagen bara sköljde över mig, men mamma skulle inte få se något, inte få veta något. Jag klistrade på ett leende och försökte komma på något vettigt.

”Vi hade inte setts på länge så vi ville bara hänga lite.” ljög jag ihop, men hon verkade gå på det och nickade bara lite lätt och gick in igen.

Det pep till i min mobil och jag öppnade smset som var från Selena.

Selena: Förlåt för igår, det var fel att göra som jag gjorde. Men du vet att du alltid är välkommen hit. Kram.

Justin: Selena, jag kan inte säga att det vi gjorde igår var fel. Det kändes bra för stunden. Nu glömmer vi det, tack igen för allt. Kram.

Selena: Det låter bra, hoppas det löser sig med Alison. Finns här för dig. Pussokram.

För att saker och ting ska lösa sig mellan mig och Alison så måste jag prata med henne. Själv vet jag inte vad jag känner för henne just nu. Allting har bara blivit så komplicerat. Jag behöver tid att tänka innan jag pratar med henne.

Alisons perspektiv:

Klockan ringde ovanligt högt den här morgonen. Det är måndag, vilket betyder ny termin. Jag suckade mycket högt och satte mig långsamt upp i sängen. Jag hade en känsla av att den här dagen kommer masa sig på i ett extremt långsamt tempo.

För att vakna till hoppade jag in i duschen och vred av värmen helt så att det iskalla vattnet fick rinna nerför min kropp. Jag vred upp värmen igen och schamponerade håret och kroppen och sköljde ur.

Jag virade en handduk runt mig och gick sedan in i min walk in closet för att välja kläder till dagen.

Jag tog på mig ett par högmidjejeans och en svart, transparent skjorta och lite smycken.

Jag plockade fram hårfönen och blåste håret tills det var torrt.

Jag gjorde allt som om jag vore en robot. Allt var som en rutin jag gjorde varenda eviga morgon. Jag kunde inte tänka på annat än Justin. Jag hade förlorat honom, jag hade sårat honom djupt, de gjorde ont i hjärtat att tänka på det.

För att inte bli galen så stängde jag helt enkelt av den delen av hjärnan jag använde till att tänka och gjorde bara sakerna som jag så väl kunde utantill.

Som en perfekt start på den nya terminen kom jag 5 minuter för sent och allas blickar vilade på mig när jag gick och satte mig på min plats.

”Sen redan första skoldagen fröken Williams.” konstaterade engelskläraren med ett glatt flin på läpparna. Alla var pigga och utvilade efter ett långt sommarlov och det märktes definitivt på allas humör. Hade det varit mitten av en termin kunde lärarna få utbrott för en 5 minuters sen ankomst. Men inte idag, vilken tur.

Allas blickar låg som vanligt på mig under hela lektionen. Ärligt talat så kunde jag inte förstå varför alla stirrade. Men jag gillade att få uppmärksamhet av alla, jag älskade känslan av att få avundsjuka blickar riktade mot mig.

Jag reste mig snabbt upp från min bänk när lektionen var slut och Dessi var inte långt efter. När vi kom ut ur klassrummet flyttade sig alla som stod runt dörren och såg på oss med avundsjuka blickar. Det känns på något sätt lite bra att vara tillbaka i skolan. Ingenting har ändrats. Det är fortfarande samma gamla fula väggar, samma gamla fula lärare, samma elever och samma respekt.

Ända sedan första gången jag och Dessi satte våra fötter på den här skolan har vi blivit respekterade av alla och vi var dem som alla ville vara med.

Ibland kan jag känna att jag lever något sorts dubbelliv. Hemma är jag en vanlig tjej, kanske har jag lite mer tillgångar än en helt vanlig tjej, men jag har familj och vänner och jag kan faktiskt känna mig som en riktig ”föräldradröm” ibland. Men i skolan är jag hård. Jag är den alla ser upp till och den alla som inte har samma höga status som oss är rädda för. Jag och Dessi har skolans högsta status.

Alla killar vill ha oss, vi kan nästan bara välja och vraka bland de vi ville ha. Men jag har aldrig riktigt fungerat så egentligen. Visst har jag varit med många olika killar bara för att de är snygga, men det har aldrig varit något seriöst på insidan.

Den enda kilen som verkligen har betytt någonting för mig är Justin, och nu är han borta.

Ryktena om Jasons fest cirkulerade redan under lunchen på skolan. Det skulle vara en ”startpåterminenfest” i morgon hemma hos honom. Alla var inbjudna och om det var som alla andra gånger så skulle bara de populära våga komma. Det var precis sånna tillställningar som jag kände mig tvungen att gå på för att hålla statusen uppe, så jag och Dessi var inte långsamma med att börja planera kläder och smink.

Jag skulle inte ha Justin vid min sida, men det kunde bli kul ändå. Det är det här som behövs för att förhållande ska fungera har jag hört. Tid och uppehåll.

Jag kan bara fortsätta att hoppas på att Justin någonsin kommer vilja prata med mig igen.

Förra kapitlet: Det var här jag ville vara. Med honom.

Men återigen kom tankarna ikapp mig. Jag måste verkligen berätta för honom. Det tar kol på mig. Det kommer vara slutet på oss.

Jag satt i soffan i vardagsrummet och kollade lite halvt på tvn. Som vanligt stod MTV på, ingen annan i min familj än jag tyckte om att kolla på tv så det var jag som fick bestämma.

Jag har suttit i över 3 timmar och försökt komma på ett bra sätt att berätta allt för Justin. Hur jag än säger det kommer han ta det hårt, vilket jag förstår. Jag fårstår verkligen inte hur dum jag kunde vara. Ingen popularitet är värd det här. Han förtjänar så mycket mer.

Jag har börjat på säkert 20 olika lappar som förklarar allt, men har slängt dem med en tanke om att jag måste berätta det för honom face to face.

Jag smsade Justin för ungefär 10 minuter sen och bad honom komma hit. Så han är nog här vilken minut som helst. Det kommer definitivt inte bli lätt, men det är vad som måste göras.

Dagen till ära har jag på mig gråa mjukisbyxor och ett svart ganska så åtsittande linne och har håret nedsläppt. Drog några drag med mascaran innan jag gick ner förut, mer än så hade jag inte ork till.

Mina föräldrar och min äldre bror var inte hemma. Mamma är på något möte med jobbet, som hon ganska ofta är nu för tiden, även fast det är söndag. Vissa människor jobbar nästan ihjäl sig. Pappa och min bror sa att de skulle åka på någon fotbollsmatch i grannstaden och inte komma hem förrän sent ikväll. De frågade mig om jag ville följa med innan de åkte, även fast de mycket väl vet hur mycket jag avskyr fotboll. Men pappa vill inte att jag ska vara ensam hemma när de är borta och gör något ”kul”. Jag förklarade för dem flera gånger att det var lugnt, och en dag för mig själv var precis vad jag behövde. Att få tänka klart var bara att glömma när de andra var hemma.

Det knackade på dörren och en djup suck slank ur min mun.

Jag reste mig och masade mig bort till dörren. Där stod han. Lika vacker som vanligt. Han kramade om mig och kysste varsamt mina läppar. Jag log mot honom, ett leende som inte nådde mina ögon.

Nu är det dags, tänkte jag när vi satte oss i soffan och han tog mina händer.

”Jag måste berätta en sak Justin.” hasplade jag ur mig och hans ansikte ändrades från glatt till rent ut sagt förskräckt. Jag blundade och tog ett djupt andetag innan jag började.

”Innan jag börjar vill jag bara säga att jag älskar dig över allt annat, du betyder allt för mig. Och jag ber dig att stanna och lyssna tills jag har pratat klart innan du går, och jag ber dig att tänka på det jag har sagt.”
Jag väntade på ett svar som inte kom. Han såg bara på mig med tom blick.

”okej… jag tänker berätta allt.” sa jag mest för mig själv och tog ett djupt andetag.

”Jag tänker lyssna vad du än har att säga.” sa han och kollade mig tomt i ögonen. Jag såg att han var rädd för vad jag tänkte säga, men nu fanns det ingen återvändo.

”Justin… När vi träffades för första gången på flygplatsen visste jag att du var speciell. Det var något med dig som attraherade mig något så enormt. Man kan lugnt säga att jag var förälskad i dig. Det var i alla fall vad jag trodde då, men när vi kysstes för första gången var det något som inte kändes rätt bara. Jag insåg då att jag nog inte var så förälskad i dig. Jag satt uppe hela den natten och pratade med Dessi och hon tyckte att det var en smart idé att jag låtsades vara tillsammans med dig för att höja vår status i skolan ännu ett snäpp, och det kändes bra då. Men jag märkte när bilderna på dig och Selena kom ut att det faktiskt fanns någonting i mig som kände en så enorm avundsjuka. Och när du berättade för mig att du älskade mig och att du inte var någonting utan mig insåg jag att jag kände exakt samma för dig. Jag vet hur otroligt fel av mig det var, och jag ångrar precis allting. Jag förstår också om du inte vill träffa mig mer, och jag kommer inte försöka tvinga dig att vara kvar med mig, det enda jag kan be om är att du ska tänka på det jag sagt. Jag begär inte att du ska förlåta mig, men jag älskar dig så sjukt mycket.”

Jag kollade ner och begravde händerna i ansiktet och kunde inte förhindra tårarna. Efter några sekunder reste han sig upp. ”Jag trodde annat om dig.” viskade han bara och sedan var han borta.

Jag visste innerst inne att detta skulle hända, men mitt hjärta krossades ändå i tusen bitar när ytterdörren stängdes med en smäll.

Justins perspektiv:

Hon hade ljugit för mig hela tiden. Varje gång hon sagt att hon älskade mig hade det varit en lögn. Varje kyss och varje kram hade varit på låtsas. Varje natt vi legat och pratat om framtiden och om oss var det bara tomt prat utan någon mening för henne. Men för mig var det annorlunda. Varje gång jag sa att jag älskade henne kom det rakt från hjärtat. Varje kärleksfull kram jag gav henne betydde något för mig.

Hennes känslor hade förändrats nu det sista, men hur kunde jag lita på att det var sant det hon sa nu? Att hon verkligen älskade mig.

Tårarna strömmade ner för mina kinder när jag körde iväg. Iväg från människan som betydde mest av allt för mig.

Jag ville inte åka hem, mamma skulle bara fråga en massa och det skulle bara bli jobbigt. Jag körde runt på gatorna en lång stund innan jag bromsade in vid ett hus. Jag vet inte vad som fört mig hit, men här kände jag mig trygg. Här hade jag spenderat många dagar av mitt liv.

Jag hoppade ur bilen och sprang fram till dörren i regnet. Jag plingade snabbt på innan jag ångrade mig och bara några sekunder senare öppnades dörren.

Jag måste sett helt förstörd ut för jag drogs genast in i en varm kram. Hon ledde mig in till soffan och satte sig mitt emot mig.

”Justin, vad har hänt?” Selenas röst var både upprörd och rädd.

Jag berättade vad Alison berättat tidigare och jag såg Selenas ögon ändras från medlidsamma till arga till ledsna och tillbaka till medlidsamma.

Hon förstod vad jag nu gick igenom, det var mindre än en vecka sen hon och Taylor bröt från varandra. Hon var helt förstörd i flera dagar och satt hemma hos mig och grät.

Hon flyttade sig nära mig och kramade om mig.

Jag kramade tillbaka och drog in hennes parfym i mina lungor. Hon kunde verkligen få mig att må bättre så lätt.

Vi satt och kramades en lång stund och jag lät mig själv gråta ut i hennes famn.

Jag hade inte orken att tänka på hur framtiden skulle bli, hur mitt och Alisons förhållande skulle se ut efter det här. Jag visste ingenting och det var jobbigt, därför lät jag det vara.

Jag skulle bara göra vad som kändes bäst för stunden och ta framtiden som den kommer.

Jag lät mina händer smeka hennes rygg precis som så många gånger förut och utan att tänka mig för vände jag mitt ansikte mot hennes och kysste hennes läppar försiktigt men ändå bestämt. Hon besvarade kyssen och våra tungor möttes.

Det kändes rätt för stunden, men innerst inne visste jag att det var fel. Men jag sköt de tankarna ifrån mig och fortsatte att kyssa henne. Jag kysste henne på halsen där jag visste att hon njöt av beröring.

Hon drog hennes händer genom mitt hår och kysste mig på huvudet.

Min hjärna bokstavligt talat skrek att det vi gjorde var fel, men återigen stängde jag ute det. För den här stunden skulle jag följa hjärtat, och det var precis vad jag gjorde.

Vi slutade kyssas en liten stund senare och bara såg på varandra. Hon var otroligt vacker.

”Jag har saknat dig.” viskade jag och insåg att jag verkligen hade gjort det.

”Jag har saknat dig med.” svarade hon och tog mina händer.

Jag tror att vi båda visste vad det skulle leda till när vi återigen började kyssas och denne gången mer passionerat. Mina händer innanför hennes tröja och hennes händer på min mage.

”Inte här Justin, mamma kan komma hem.” viskade hon mellan kyssarna och jag skrattade till. Det hade ju inte varit så kul.

Hon reste sig upp och drog med mig in till hennes rum och låste dörren.

Hon vände sig om och fortsatte kyssa mig vilt. Vi famlade oss fram till sängen och allt föll på så naturligt. I den stunden kände jag mig lycklig.
Men jag visste att en morgondag skulle komma, och den skulle bli jobbig. Riktigt jobbig.

Förra kapitlet:Typiskt henne att överdriva också, men jag blev ändå glad över hennes sms. Jag hade hennes stöd och det kändes bra.

Men en tanke kom upp i mitt huvud åter och åter igen, och jag visste vad jag var tvungen att göra.

Jag måste berätta allt för Justin.

Jag drog försiktigt klänningen över huvudet. Jag ville inte förstöra varken frisyen eller sminket.

Den satt perfekt. Det var som om den var gjuten på min kropp. Jag granskade min spegelbild en lång stund innan jag kände att jag såg bra ut. Jag satte på mig de svarta högklackade skorna och tog min väska. Justin stod nog redan i hallen och väntade på mig, för som vanligt när jag skulle göra något tog det längre tid än planerat.

Jag gick så fort jag kunde i skorna ner för trappan och såg direkt Justins vackra ögon ligga på mig.

Mitt ansikte sprack upp i ett stort leende som troligen fick hela ansiktet att se förvrängt ut.

Han log också innan han sträckte fram sin arm och tog tag i min hand. Han kysste den lätt och drog sedan in mig i en varm kram innan han tryckte sina läppar emot mina. En varm känsla spred sig inom mig och jag rös av välbehag. Nu kände jag mig hemma.

”Hello shawty” sa han och släppte mig.

”Hej” svarade jag och log stort.

”Du ser helt underbart fin ut!” fortsatte han.

”Du ser inte helt ful ut heller.”

Han tog tag i min hand och vi gick ut till hans bil.

Jag satte mig bredvid honom i fram och vi körde iväg under tystnad. Tystnaden var inte pinsam och inte spänd, det var en behaglig tystnad.

Jag tittade då och då diskret i backspegeln för att kolla så jag såg okej ut fortfarande. Troligen var det inte speciellt diskret för tredje gången fick jag en kommentar från Justins håll.

”Alli, du är superfin, du behöver inte kolla dig i spegeln hela tiden.” Han flinade och jag kände hur mina kinder färgades mer rosa. Han skrattade lite och tog sedan tag i min hand.

Justins perspektiv:

Hon kollade sig i spegeln flera gånger och jag kunde inte låta bli att flina lite.

”Alli, du är superfin, du behöver inte kolla dig i spegeln hela tiden.” sa jag och hon rodnade.

Jag tog hennes hand och fortsatte köra.

Jag kände mig så otroligt tacksam över att hon ville ha mig även fast jag kysste Selena. Det skulle aldrig hända igen, jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag sumpade förhållandet med Alison. Men det som är värst är att det kändes bra, att hålla om henne igen, att kyssa henne, att bara få vara i hennes närhet. Men aldrig igen. Aldrig.

Mitt grepp om hennes hand hårdnade och vi svängde in på parkeringen vid en liten och mysig restaurang.

Jag gick runt bilen och öppnade dörren åt henne och hon tog min framsträckta hand och vi gick med hopflätade händer in på restaurangen.

Vi blev visade till ett bord vid fönstret, ganska långt in i restaurangen och blev snabbt betjänade.

Maten kom fort och smakade underbart.

”Jag är så glad att jag har dig.” sa jag och tog hennes händer över bordet.

”Jag är inget utan dig.” kontrade hon och smekte ovansidan av mina händer med hennes tummar.

”Jag älskar dig.” viskade jag och hon log försiktigt.

”och jag älskar dig.” viskade hon tillbaka och jag kände fjärilarna i magen flyga omkring mer än någonsin.

Vi åkte hem efter ett par timmar och valde att sätta på en film och bara mysa lite.

Hon ursäktade sig och smet in på toan.

Det dröjde inte länge förrän hon kom ut med sitt långa hår uppsatt i en slarvig knut och med bara en oversize t-shirt på sig.  Hon såg lika snygg ut som vanligt.

”Kom hit sexy.” sa jag med ett busigt flin på läpparna och klappade bredvid mig på sängen.

Hon kom och la sig bredvid mig i sängen och filmen rullade igång.

Det fick bli någon film som var på tvn och ikväll var det toy story 3. Jag älskade toy story när jag var mindre och 3:an hade jag inte sett än så det var helt okej ändå.

Det sägs ju att första filmen alltid är bäst, och jag måste nog hålla med. Den här filmen var ju riktigt seg.

Jag sneglade lite på Alison som verkade tycka samma. Hon höll på med sin iPhone i smyg. Jag kollade vad hon gjorde och såg att hon spelade temple run. Mitt favoritspel!

Jag kysste henne i nacken och hon ryckte till lite innan hon leendes vände sig emot mig och kysste mina läppar.

Alisons perspektiv:

Det är någonting med honom som gör att man inte kan hålla sig ifrån honom.

När han kysste mig i nacken var det som om ett sug efter honom startades i mig.

Jag vände på mig och kysste varsamt hans läppar innan jag kysste honom neråt kroppen. På halsen, på bröstet, på magen, tills jag kom till kanten av hans kalsonger.

Han verkade njuta av det och började smeka mig över ryggen och lät sedan händerna stanna på rumpan.

Vi låg och kysstes ett tag innan hans händer återigen vandrade uppför min rygg och stannade den här gången vid spännet till min BH. Han knäppte försiktigt upp den och fortsatte sedan med mina trosor. Jag ville inte vara sämre själv så jag lirkade av hans t-shirt och knäppte upp knappen på hans byxor. Resten fick han göra själv.

Efter en kort stund var han i mig och det kändes för första gången riktigt bra. Det kändes bara så rätt.

Hans beröring, hans stönande, hans blotta närvaro gjorde mig knäsvag.

Det var här jag ville vara. Med honom.

Men återigen kom tankarna ikapp mig. Jag måste verkligen berätta för honom. Det tar kol på mig. Det kommer vara slutet på oss.

pussokram

Förra kapitlet: Han älskar mig. Han älskar mig verkligen. Svartsjukan som bubblade inom mig började långsamt avta när jag insåg att han talade sanning.

Jag insåg också att jag började känna samma sak för honom. Jag har fallit för Justin Bieber.

”Jag älskar dig också Justin” sa jag och insåg att det faktiskt stämde.

”Förlåt igen. Jag lovar att det aldrig kommer hända igen! Du måste tro mig.” sa han med bedjande röst.

Jag ville tro honom, mer än allt annat. Men hur kunde jag vara säker? Fast å andra sidan skulle jag aldrig få veta om han faktiskt talade sanning om jag inte gav honom en chans. Och nu när saker och ting är ändrade från min sida så kan jag inte bara låta honom gå.

Jag reste mig upp och kysste honom, han verkade bli förvånad men var inte långsam med att besvara kyssen. Den här gången kändes det annorlunda. Allt som hade känts så fel förut kändes helt rätt nu.

”Justin, jag förlåter dig.” viskade jag i hans öra när vi avslutade kyssen och höll om varandra. Det kändes tryggt att få vara i hans famn.

Hans grepp om mig hårdnade och jag kunde nästan känna att han var lättad, och det var jag med. Det kändes bättre än någonsin att vara kär i Justin. Alla killar jag hade haft tidigare var så bleka i jämförelse med Justin. Hans glädje strålar i hans ögon varje gång man ser honom, hans personlighet och kärlek till dem han står nära är så stark att ingenting kan bryta den. Han är helt enkelt en underbar person, och jag kan för allt i världen inte förstå hur blind jag har varit när jag inte har sett det.

Justin släppte taget om mig och sa att han skulle gå på toa. Jag tog upp mobilen och skrev ett nytt sms.

Alison: Dessi! Trodde aldrig att jag skulle säga det men, jag är kär i Justin.<3

Som vanligt tog det inte mer än några sekunder att få svar. Den tjejen måste seriöst skaffa sig ett liv.

Destiny: Är det sant?! :D åh vad gulligt! Jag börjar nästan gråta, hihi <3

Typiskt henne att överdriva också, men jag blev ändå glad över hennes sms. Jag hade hennes stöd och det kändes bra.

Men en tanke kom upp i mitt huvud åter och åter igen, och jag visste vad jag var tvungen att göra.

Jag måste berätta allt för Justin.

Förra kapitlet: Det var första gången han sa att han älskar mig. De tre orden hade stor betydelse för mig, det är inte något jag bara slänger ur mig åt alla håll och kanter.

För att slippa säga till honom att jag älskar honom med, som hans mamma gjorde, reste jag mig upp och la armarna om honom och kysste honom.

Han verkade godta det och försvann ut genom dörren.

Är popsensationen Justin Bieber och Selena Gomez tillsammans igen?
Rubrikerna och bilderna fanns i varenda tidning. Bilderna från efterfesten när Justin och Selena kysstes.

Jag hade varit svartsjuk innan, men det jag kände när jag läste och såg bilder på dem var det något starkare som växte inom mig. Jag visste inte varför, men när jag såg dem tillsammans högg det till i hjärtat. Jag blev så svartsjuk, vilket jag inte borde bil. Jag vet inte varför jag blev så svartsjuk, jag gillar ju inte Justin. Allt är ju bara ett spel. Eller?

Tankarna for omkring inuti mitt huvud. Jag la mig ner på sängen och stirrade upp i taket.

Tårarna kom. Jag blev riktigt irriterad på mig själv för att jag reagerar såhär. Justin och Selena är tillsammans igen, något oss fanns nog aldrig, och det borde inte spela mig någon roll.

Men jag ska inte göra någon stor scen av det här. Han ska få berätta för mig vad han känner och sen är vi slut. Föralltid.

Tårarna vällde ut ur mina ögon och jag märkte inte när dörren öppnades.

”Alli” han röst skar in i mitt hjärta och jag vände mig snabbt mot honom. Damn it, mitt ansikte måste vara helt nedkladdat vid det här laget. Han såg lågad ut när han kollade mig rätt in i ögonen.

Jag suckade lågt för mig själv och vände tillbaka mot väggen, även fast bilderna från tidningarna spelades upp i mitt huvud och svartsjukan dunkade inom mig så kunde jag inte låta bli att känna en värme som uppstod när han kom in genom dörren. Jag har inte känt såhär för honom tidigare, något har förändrats, men jag vet inte vad.

”Alison, snälla låt mig få förklara.” Eftersom att jag inte såg någon anledning till att inte låta honom göra det så nickade jag bara, fortfarande vänd mot väggen, och han började prata.

”Du tror säkert att jag älskar Selena, jag förstår om du tror det. Men så är det inte, du är den enda för mig. Du betyder allt för mig. Både jag och Selena fick i oss för mycket alkohol igår och att vi kysstes var inte alls meningen. Jag skulle aldrig göra något sådant, det vet du. Jag älskar dig.”

Han älskar mig. Han älskar mig verkligen. Svartsjukan som bubblade inom mig började långsamt avta när jag insåg att han talade sanning.

Jag insåg också att jag började känna samma sak för honom. Jag har fallit för Justin Bieber.

pussokram!

Förra kapitlet: Såklart hade mina fans fått reda på att jag var här så de stod samlade runt min bil. Som tur var så följde en ledig läker med oss ut och hjälpte Alison in i bilen medans jag skrev ett par autografer.

”Tack för att du kom Justin!” sa hon lågt när vi svängde ut från parkeringen.

”Du behöver inte tacka för något sådant. Du vet att jag alltid ställer upp för dig.

*Scooter, nej. Jag tänker inte följa med!* *Nej, jag tänker inte lämna henne ensam!*

”Justin, jag klarar mig!” ropade Alison från köket.

Såklart hörde Scooter det och tvingade med mig på galan. Det skulle inte bli roligt, det är ett som är säkert.

Vi snackade klart och bestämde en tid när han skulle hämta mig.

Jag kollade på klockan och såg att det nästan var två timmar kvar till dess.

Jag gick ut till köket och hittade Alison sittandes på soffan och äta kakor. Jag log för mig själv och satte mig bredvid henne.

”Är det verkligen säkert att jag inte behöver stanna hemma ikväll?”

”Jaa, helt säkert. Dessi kommer ikväll, så jag blir inte ensam.”

Jag böjde mig fram och gav henne en kyss som hon genast besvarade.

”hrm..” Jag hoppade till av rösten vid dörröppningen och ryckte mig snabbt ifrån Alison och kollade mot dörren. Mamma stod och kollade på oss med en undrande blick.

Jag log ursäktande mot Alison och gick fram till mamma och väste tyst att hon skulle hänga med.

”Hur länge har ni varit tillsammans?” frågade hon med en undrande ton och ett brett flin på läpparna när vi kom in i hennes rum. ”Några dagar kanske.” svarade jag. ”Det verkar vara en bra tjej du har valt, jag gillar henne.”

Vänta, sa mamma verkligen det där nyss? Hon har aldrig annars gillar någon tjej jag dejtat i början. Hon bokstavligen hatade Selena i början, för hon trodde att hon bara var med mig för uppmärksamheten. Men hon ändrade sin åsikt efter att de hade lärt känna varandra mer. Och vi ska inte tala om vad hon tyckte om Caitlin. Fast henne gillade hon inte på hela tiden, hon blev rent ut sagt glad och lättad när jag berättade att det var slut mellan oss. Jag vet inte vad det var hon hade emot henne, men någonting var det, vilket störde mig rätt mycket.

Men mamma sa att hon gillade Alison, det kunde bara betyda en sak.  Att hon var bra för mig och att detta skulle hålla länge.

Jag tittade förvånat på henne. ”Är du seriös?”

”Ja, du vet att jag inte skojar om sånt. Gå ner till henne nu, jag ska ta en dusch.”

Jag funderade inte mer på det mamma sa just nu och gick ner till Alison som fortfarande satt i kökssoffan och läste i någon tidning.

”Mamma gillar dig.” sa jag och flinade. ”Vilken ära.” svarade hon och log stort emot mig.

Jag kysste henne och vi gick sedan in och satte oss i soffan. Jag slog på tvn men kunde inte slita blicken från henne. Tjejen som jag var så glad över att kalla min.

Alisons perspektiv:
Hans mamma såg oss när vi kysstes. Jag var såklart väldigt obekväm med det men gjorde mitt bästa för att det inte skulle märkas av. När han sa att hans mamma gillade mig kändes bara hela grejen ännu mer fel. Men skolan börjar i morgon, och då kommer alltingkännas bra. Hoppas jag. Dessi kommer i alla fall tycka att det känns super.

Vi satte oss och kollade på tv, men jag märkte att han satt och kollade på mig hela tiden, istället för att se på tvn. Jag märkte också när han flyttade sig närmare och närmare för att tillslut lägga sin arm om mig och kyssa mig på halsen.

Tanken slog mig återigen att jag måste spela bra så jag vände ansiktet mot honom och kysste honom passionerat och våra tungor möttes. Jag kände hans hand mot min svank och han tryckte mig om möjligt ännu närmare honom. Jag kunde känna att han ville ha mig.

Han blev mer och mer vild och jag visste vart det skulle leda om jag inte avbröt, så det var precis vad jag gjorde.

”Justin, din mamma är hemma.” viskade jag och kysste honom snabbt på kinden innan jag satte mig upp och vände blicken mot tvn.

Just då kom Justins mamma in i rummet med en handduk virad runt håret och mjukiskläder. Hon log mot oss och vände sedan om för att gå in i köket.

Justin tog min hand och tittade på mig med ögon som lös av kärlek.

Han kommer bli förkrossad om han någon gång får veta att det bara var ett spel.

Justins mamma ropade något om att Justin skulle fixa sig från köket och han suckade och log ursäktande innan han försvann uppför trappan.

Alison: Kom till mig om en timma, borde vara hemma då. <3

Jag skickade iväg ett sms till Dessi och gick sedan ut till köket för att prata lite med Pattie.

”Hej.” sa jag och satte mig på samma plats i kökssoffan igen. ”Hej Alison.” svara on och log stort.

”Så, hur träffades du och Justin då?” frågade hon intresserat och satte sig mitt emot mig.

”På flygplatsen faktiskt.” svarade jag ärligt. ”Jaså, vad trevligt, men hur lärde ni känna varandra så bra och så snabbt?” ”Ehm, vi följde varandra på twitter och träffades ett par gånger. Jag försökte finnas till hands så mycket som möjligt när ni hade det svårt och så.” Jag uttalade ordet svårt lägre och med mer känsla och jag såg hur en tår kom upp i hennes ena öga. ”Det var väldigt snällt av dig.” mumlade hon och jag kunde inte annat göra än att gå runt bordet och krama om henne.

20 minuter senare uppenbarade sig Justin i köksdörren och jag måste säga att han såg snygg ut. Riktigt snygg. Jag log och han kom fram till mig och gav mig en snabb puss.

”Kul att ni verkar lära känna varandra.” sa han och log stort.

Pattie log bara.

”jag måste dra nu, Scooter är här.” sa han och suckade. ”Jag älskar er.” sa han och sken upp när han uttalade orden.

Det var första gången han sa att han älskar mig. De tre orden hade stor betydelse för mig, det är inte något jag bara slänger ur mig åt alla håll och kanter.

För att slippa säga till honom att jag älskar honom med, som hans mamma gjorde, reste jag mig upp och la armarna om honom och kysste honom.

Han verkade godta det och försvann ut genom dörren.

Förra kapitlet: Jag såg med fasa hur han knäppte upp sina byxor och drog ner dem. Jag mådde illa och kände att jag skulle spy när som helst. Vad skulle jag göra? 
Jag kommer dö, var det sista jag tänkte innan han trängde in i mig.

”Hallå? Hallå? Hör du mig?” Någon ruskade försiktigt på mig. Jag öppnade ögonen lite halvt och gav ifrån mig ett lågt stönande.

En söt, gammal tant satt på knäna bredvig mig och tittade på mig med en orolig blick.

”Hjälp är på väg, ta det bara lugnt.” sa hon lugnande när hon såg att jag fått tillbaka medvetandet.

”t-tack-k” stammade jag fram och försökte mig på ett leende men misslyckades. Det gjorde ont i hela ansiktet. Jag måste se för jävlig ut, tänkte jag.

”Vad har hänt med dig?” frågade tanten som fortfarande var mycket orolig.

Jag började gråta. Jag kunde inte hålla inne tårarna som brände i ögonen.

Tanten la omsorgsfullt sin högra hand på min axel och mumlade något om att det skulle bli bra.
Jag hörde ambulansen stanna några meter ifrån mig och hur en dörr öppnades samt stängdes.

”Hej, jag heter Henry Cliff och är ambulanssjukskötare, hur mår du?” Nu var det en man som pratade med mig, det hörde man på rösten. Jag orkade inte öppna ögonen så jag nickade bara lite försiktigt och viskade fram något som jag inte ens själv hörde.

”Vi tar med dig in till sjukhuset så får vi kolla närmare på dig.” sa mannen med en tydlig röst, som om jag vore efterbliven.

”Är det okej om jag lånar din mobil och ringer efter någon förälder?” Frågade han när vi satt i ambulansen och åkte mot sjukhuset.

”mmh” sa jag lågt och stönade till av smärtan som kom när jag pratade.

Han tog upp mobilen ur min ficka och letade rätt på någon kontakt han ringde upp.

”Hej, jag heter Henry Cliff, ambulansskötare.” sa han i telefonen när den han ringde svarade.

”Din dotter har blivit överfallen och är nu på väg in till sjukhuset.”
”Jag tror inte att det är något allvarligt, nej”

”Jaha okej, det ska jag göra.” ”Ja, jag ska hälsa det.” ”Okej, hejdå.”

”Jag pratade med din mamma. Hon och din pappa var på väg hem från deras jobb, men det kunde ta ett par timmar innan de hade möjlighet att komma. De bad mig ringa någon som heter Justin. Är det okej för dig?”

Jag nickade försiktigt även om min hjärna skrek nej. Jag ville inte att han skulle se mig såhär. Jag hade inte sett mig själv än, men känslan jag hade var att jag inte alls såg särskilt fräsch ut.

”Hej Justin, Henry Cliff här. Ambulanssjukskötare”

”Ta det lugnt.” ”Ja, skulle du kunna komma in till sjukhuset?” ”Ja, vad bra.” ”Ja, hon kommer klara sig” ”Bra, hejdå.”

Jag stönade till.

”Hur går det?” fick jag direkt som fråga på mitt stönande.

Jag svarade inte utan skakade bara på huvudet lite.

Vi stannade och Henry drog ut mig ur ambulansen på en bår och körde in mig på sjukhuset.
Inne på sjukhuset var det livat kan jag lova. Läkare och sjuksköterskor sprang runt och ropade till varandra. Alla såg jättestressade ut, det kan inte vara lätt att ha någons liv i sina händer.

Henry ropade något till en sjuksköterska som kom springandes mot oss. Hon visade snabb in oss till ett väldigt tyst rum. Sjuksköterskan kom fram till mig och frågade mig några enkla mattefrågor, troligen för att kolla om jag slagit i huvudet och fått minnesförlust eller något sånt.

”Alison” viskade en röst innanför dörren innan den brast ut i gråt.

Justins perspektiv:

När jag fick samtalet från den där Henry åkte jag genast till sjukhuset. Att veta att den tjejen man älskar ligger inne på sjukhuset var inte direkt något man gillade att veta.

Undrar vad som hänt med henne. Bara det inte är något allvarligt. Det får inte vara något allvarligt.

Jag parkerade bilen på parkeringen och nästan sprang in till receptionen.

”Jag söker Alison Williams.” sa jag hastigt till receptionisten som verkade bli förvånad över att se mig där. Men jag ville inte ha någon uppmärksamhet nu.

”rum 258, en trappa upp till vänster.” sa hon och pekade mot hissen. Jag nickade som tack och sprang in i hissen som precis skulle stängas.

Det kändes som det tog en evighet innan det plingade till och hissen sa att vi var framme.

Jag hittade rätt rum och gick in.

När jag såg henne ligga där med blåmärken och sår över hela ansiktet och söderrivna kläder var det som om min värld rasade samman. Igen.

”Alison” viskade jag innan jag brast ut i gråt.

Sjuksköterskan som stod bredvid Alison tillsammans med läkaren, som jag gissade var Henry, kom fram till mig och gjorde en gest åt mig att komma ut med henne.

Jag gjorde som hon sa medans tårar strömmade ner för mina kinder.

”Hon kommer klara sig, det ser mycket värre ut än vad det är.” sa hon lugnande när hon hade stängt dörren efter oss.

Jag ville så gärna tro henne, jag klarade inte av att förlora en till som betyder så mycket för mig.

”får jag prata med henne?” frågade jag och såg bedjande på sjuksköterskan.

”Hon har lite svårt att prata, för det gör ont när hon rör käken, men gå in till henne du.”

Vi gick in tillsammans och jag gick fram till sägen där hon låg.

”Alison.. Jag skulle ha varit med dig.” viskade jag för att min röst inte skulle svika mig.

”Justin…” viskade hon och gav mig en lugnande blick.

Jag satte mig på sängkanten och kramade om hennes hand försiktigt. Jag ville inte göra henne illa.

”Vi har kollat röntgenbilderna vi tog i ambulansen och ingenting är brutet. Vi har inte heller fått fram några andra skador. Så om du vill få du åka hem nu.”

Hon log så stort hon kunde med såren i ansiktet och kramade om min hand hårt.

Jag log tillbaka mot henne.
”Ska vi gå då?” frågade jag.

Hon nickade och jag hjälpte henne upp och stödde henne hela vägen ut till bilen.

Såklart hade mina fans fått reda på att jag var här så de stod samlade runt min bil. Som tur var så följde en ledig läker med oss ut och hjälpte Alison in i bilen medans jag skrev ett par autografer.

”Tack för att du kom Justin!” sa hon lågt när vi svängde ut från parkeringen.

”Du behöver inte tacka för något sådant. Du vet att jag alltid ställer upp för dig.

För att förtydliga en sak bara. De är i Atlanta.

I min berättelse bor Justin, hans mamma i Atlanta, och han vara bara i Stratford över ett par dagar.

Och Alison. Det blev lite konstigt, men hon bor också i Atlanta även fast det lät som att hon bodde i Stratford xd

Hoppas ni förstår :p förstår nästan inte själv, men hoppas på att ni är smartare ;)

haha, vad tyckte ni om denna delen då ? :)
kram