mystoories

Förra kapitlet: ”Det är lugnt Justin. Några arga beliebers har jag kunnat hantera förut, men det var faktiskt många som blev glada också.” Jag log för mig själv, om mina fans tycker att Selena är bra så måste det betyda något.

Jag sträckte på mig i soffan. Jag somnade tidigare i morse när något segt program om hundar gick på tvn så jag hörde tydligen inte när telefonen ringde.

Jag tryckte på ring tillbaka och höjde telefonen mot örat. Det tog några signaler innan en glad röst svarade i andra ändan.

-Justin!

Jag skrattade för mig själv.

-Hej! Jag är på.

-Bra! Vi kommer förbi och hämtar dig om 20 minuter, bäst att du är klar då.

-Det ska jag vara, vi ses då!

-Ja det gör vi, hejdå!

Jag la på och gick upp till mitt rum. Vad ska man ha på sig idag?

Jag kollade ut genom fönstret och såg att det var soligt och antagligen väldigt varmt så det fick bli ett par rutiga shorts och en turkos tröja.

Exakt 20 minuter senare tutade bilen utanför så jag tog min handduk och mina solglasögon och gick ut.

Det var mindre folk än vanligt på stranden när vi kom. Skönt att få vara lite ifred någon gång.

Solen lyste starkt så vi satte upp ett stort parasoll och la oss och solade en lång stund.

”Har du tänkt på att det är julafton om exakt 4 månader?” sa Selena bredvid mig. Jag brast ut i skratt. Hur många tänker så egentligen?

”Nej, det har jag inte gjort.” svarade jag och kisade mot solen.

Hon suckade tungt en gång innan hon började fnissa.

Jag trivs bra i hennes sällskap. Vi har träffats och pratat en hel del de senaste dagarna efter vi åt hos mamma och har bara kommit varandra närmare. Jag vet nog mer om henne nu än vad jag gjorde när vi var tillsammans. Jag kan inte förneka att det finns något mellan oss igen. Bara det att ingen av oss vet vad det är.

”Justin, hur är det egentligen mellan oss?” frågade hon men nyfikenhet i rösten som om hon kunnat läsa mina tankar.

Jag log mot henne. ”Hur vill du att det ska vara?” frågade jag bara tillbaka.

”Jag vill att det ska vara som förut” sa hon och kollade upp mot himlen innan hon vände blicken mot mig.

”Då är det som det var förut nu.” sa jag och hennes leende blev dubbelt så brett som innan.

Precis när jag skulle böja mig fram för att kyssa henne blixtrade det till i buskarna bredvid och jag hörde hur hon svor lågt för sig själv.

”Är du redo att börja om?” viskade jag. Hon nickade.

”Bra.” sa jag och kysste henne passionerat. Kamerorna blixtrade men vi kopplade bort det helt och hållet. Just nu existerade bara vi. Hon och jag.

”Ska vi gå och bada? De andra undrar säkert vad vi håller på med här borta annars.” sa hon och flinade mot mig när vi bara legat och pratat en lång stund.

”Ah visst, sisten i!” flinade jag tillbaka och reste mig upp för att springa iväg.

Selenas perspektiv:

Han var mycket snabbare än mig så jag orkade inte springa hela biten. Ingen idé lixom.

Istället för att skynda mig gick jag långsamt i det alldeles för kalla vattnet. Jag förvånades över hur Justin kunde hoppa i så snabbt. Visst var han en riktig vinnarskalle men dum trodde jag inte att han var. Jag flinade för mig själv åt mina skämtsamma tankar. Ibland kunde jag komma på mig själv med att sitta och skämta med mig själv i tankarna. Det kan omöjligt vara helt normalt…

Justin kom upp till ytan precis vid mina fötter och skvätte ner hela min överkropp som ännu inte kommit under ytan.

”För fan Justin!” utbrast jag förvånat.

Han bara skrattade och jag kunde inte låta bli att börja skratta själv. Han var min igen nu. Min andra halva var på plats, delen som fattats. För det var precis vad han var, han var min andra halva, och nu skulle han förbli det.

Plötsligt kände jag hans varma läppar emot mina och allt annat runt omkring oss försvann.

Det fanns bara han och jag. Han lyfte mig så att mina fötter lämnade bottnen och för att inte bli kastad ner i vattnet klämde jag benen runt honom och pressade mina läppar hårdare mot hans.

Han verkade inte ha någonting emot det utan flyttade istället sina händer mot min rumpa och tryckte mig, om möjligt, ännu närmare honom.

Någonstans i bakhuvudet registrerade jag alla kamerablixtrar och paparazzis som ropade men i den stunden kunde jag inte bry mig mindre om dem. De får skriva vad de vill i sina tidningar, är det inte sanningen de skriver så är det upp till dem, jag och Justin vet exakt hur det ligger till och det är det enda som spelar någon roll.