mystoories

Förra kapitlet: ”Han ska aldrig någonsin få skada dig, det ska jag se till.” sa jag och kysste henne återigen mjukt på läpparna.

”Jag älskar dig Justin.” ”Föralltid.”

Jag sträckte på mig i sängen och vände mig mot Alison. Men jag möttes istället av en tom plats bredvid mig.

Jag satte mig upp och kollade efter min mobil. Den låg på golvet bredvid sängen och jag tog upp den för att kolla om jag fått några sms under natten.

Det fanns ett nytt sms från Alison som kom för 23 minuter sen.

Alison: Hej älskling! Är ute och köper lite frukost, kommer strax. Puss <3

Affären låg bara några minuter här ifrån så hon borde vara hemma snart, tänkte jag och gick in på toaletten för att ta mig en dusch.

20 minuter senare kom jag ut ur duschen och gick in i garderoben och tog på mig lite slappa kläder jag kunde ha på dagen. Det blev gråa mjukisbyxor och en svart, tajt t-shirt med något tryck på.

Jag kollade på klockan som visade 10.44. Det hade alltså gått 44 minuter sen Alison skickade smset. Har det hänt något kanske?

Jag kände pulsen öka i kroppen och sprang ner för trappan.

Jag kollade in i köket och i vardagsrummet och båda var tomma. Hon hade alltså inte kommit hem än.

Skorna som stod på skohyllan kom snabbt på mina fötter och jag gick sedan ut för att möta henne.

Den enda vägen härifrån till affären var nerför gatan och vänster i korsningen.

Det tog mig ungefär 6 minuter att komma fram till affären, men jag såg inte till henne någon stans.

Paniken började långsamt växa inom mig. Något hade hänt henne. Det var jag nästan helt säker på.

Jag började gå långsamt tillbaka och kollade noggrant alla gator jag passerade. Men jag kunde inte se henne någonstans.

Plötsligt såg jag hur en dörr till ett hus lite längre fram på gatan öppnades för att hastigt stängas igen med en smäll.

Alison rusade ut ur huset jag så väl kände igen. Ett hus jag hade varit i så många gånger innan. Det värkte i kroppen av all ilska.

”Alison!” ropade jag när hon började gå snabbt uppför gatan.

Hon vände sig snabbt om med en rädsla i blicken som högg till i hjärtat på mig.

När hon såg att det var jag började hon först gråta innan hon sprang allt vad hon hade fram till mig och kramade mig hårt och länge. Jag bara höll om henne och viskade hur mycket jag älskar henne.

Hon lugnade ner sig och vi började gå, hand i hand, hemåt.

”Ehm, varför var du hos Zach?” frågade jag mycket lågt.

Hon såg ut att koka av ilska och tårarna trängde sig ut ur hennes ögon igen.

”Du kan berätta senare.” sa jag lugnt och la armen om henne.

Hon nickade bara som svar och vi fortsatte den sista biten under tystnad. En tystnad som ingen av oss hade något emot.

”..och sen slog han mig.” Jag spärrade upp ögonen om möjligt ännu mer när hon uttalade de sista orden. Hela jag skakade av ilska och jag kunde knappt vänta tills jag skulle få möblera om Zachs ansikte.

Alisons perspektiv:

”Jag såg honom inne i affären och försökte hålla mig undan så gott det gick, men han såg mig och lät mig inte vara ifred. Han började med att trycka upp mig mot väggen i affären och kysste mig. Men jag lyckades dra mig ur och komma ut ur affären. Men han hann ikapp mig när jag var precis utanför hans hus och han lyckades dra med mig in. Sen drog han någon historia om hur du fick alla tjejer han ville ha och något om hur snygg jag var och sen kysste han mig igen, ännu mer och jag hade ingen chans alls att dra mig loss, och sen slog han mig.”

Det var inte helt sant, men det behövde ingen få veta.

Justin såg ut att snart explodera av ilska och jag pressade fram ytterligare några tårar.

Nu började även han att gråta och jag satte mig i hans knä och kysste honom.

Han kysste mig försiktigt tillbaka innan han ursäktade sig och gick in på sitt rum.

Jag kunde inte låta bli att kolla vad han gjorde och skulle precis knacka på när jag hörde att han pratade med någon.

”Nej, du ska ge fan i henne!” skrek han i telefonen och sekunden senare hördes en duns från en telefon som landade aningen på golvet eller skrivboret.

Jag bet mig i läppen innan jag gick tillbaka till vardagsrummet.

Alison: Gör honom inte argare än vad han redan är. Och VI finns inte. Inte än. <3

Jag skickade iväg smset till Zach och satte sedan på tvn. Inget intresserade mig det minsta och mina tankar for runt och runt i mitt huvud tills jag vaknade av att Justin kysste min panna.

Jag öppnade ögonen och log försiktigt mot honom. Jag såg att han hade lugnat ner sig lite och det var bra, annars skulle han säkert göra något drastiskt han senare skulle ångra.

Han log glädjelöst tillbaka och satte sig bredvid mig i soffan.

”Förlåt Alison. Jag lovade att han aldrig skulle få göra dig illa någon mer gång, men det var visst svårare än jag trodde.” sa han och jag häpnades återigen över hur snäll han faktiskt var.

”Justin, sluta. Det var inte ditt fel, och se. Jag lever ju!” sa jag och log prövande mot honom men han såg bara plågad ut. Men han sa ingenting.

”Justin, jag älskar dig.” sa jag och kysste honom.

Den har inte blivit riktigt som jag har tänkt mig..

Vill ni att jag ska fortsätta länge till eller ska jag börja avrunda? 
Jag har några kapitel klara i huvudet redan, men sen är alla idéerna slut.

Säg gärna vad ni tycker!

pussokram