mystoories

Förra kapitlet: Det var här jag ville vara. Med honom.

Men återigen kom tankarna ikapp mig. Jag måste verkligen berätta för honom. Det tar kol på mig. Det kommer vara slutet på oss.

Jag satt i soffan i vardagsrummet och kollade lite halvt på tvn. Som vanligt stod MTV på, ingen annan i min familj än jag tyckte om att kolla på tv så det var jag som fick bestämma.

Jag har suttit i över 3 timmar och försökt komma på ett bra sätt att berätta allt för Justin. Hur jag än säger det kommer han ta det hårt, vilket jag förstår. Jag fårstår verkligen inte hur dum jag kunde vara. Ingen popularitet är värd det här. Han förtjänar så mycket mer.

Jag har börjat på säkert 20 olika lappar som förklarar allt, men har slängt dem med en tanke om att jag måste berätta det för honom face to face.

Jag smsade Justin för ungefär 10 minuter sen och bad honom komma hit. Så han är nog här vilken minut som helst. Det kommer definitivt inte bli lätt, men det är vad som måste göras.

Dagen till ära har jag på mig gråa mjukisbyxor och ett svart ganska så åtsittande linne och har håret nedsläppt. Drog några drag med mascaran innan jag gick ner förut, mer än så hade jag inte ork till.

Mina föräldrar och min äldre bror var inte hemma. Mamma är på något möte med jobbet, som hon ganska ofta är nu för tiden, även fast det är söndag. Vissa människor jobbar nästan ihjäl sig. Pappa och min bror sa att de skulle åka på någon fotbollsmatch i grannstaden och inte komma hem förrän sent ikväll. De frågade mig om jag ville följa med innan de åkte, även fast de mycket väl vet hur mycket jag avskyr fotboll. Men pappa vill inte att jag ska vara ensam hemma när de är borta och gör något ”kul”. Jag förklarade för dem flera gånger att det var lugnt, och en dag för mig själv var precis vad jag behövde. Att få tänka klart var bara att glömma när de andra var hemma.

Det knackade på dörren och en djup suck slank ur min mun.

Jag reste mig och masade mig bort till dörren. Där stod han. Lika vacker som vanligt. Han kramade om mig och kysste varsamt mina läppar. Jag log mot honom, ett leende som inte nådde mina ögon.

Nu är det dags, tänkte jag när vi satte oss i soffan och han tog mina händer.

”Jag måste berätta en sak Justin.” hasplade jag ur mig och hans ansikte ändrades från glatt till rent ut sagt förskräckt. Jag blundade och tog ett djupt andetag innan jag började.

”Innan jag börjar vill jag bara säga att jag älskar dig över allt annat, du betyder allt för mig. Och jag ber dig att stanna och lyssna tills jag har pratat klart innan du går, och jag ber dig att tänka på det jag har sagt.”
Jag väntade på ett svar som inte kom. Han såg bara på mig med tom blick.

”okej… jag tänker berätta allt.” sa jag mest för mig själv och tog ett djupt andetag.

”Jag tänker lyssna vad du än har att säga.” sa han och kollade mig tomt i ögonen. Jag såg att han var rädd för vad jag tänkte säga, men nu fanns det ingen återvändo.

”Justin… När vi träffades för första gången på flygplatsen visste jag att du var speciell. Det var något med dig som attraherade mig något så enormt. Man kan lugnt säga att jag var förälskad i dig. Det var i alla fall vad jag trodde då, men när vi kysstes för första gången var det något som inte kändes rätt bara. Jag insåg då att jag nog inte var så förälskad i dig. Jag satt uppe hela den natten och pratade med Dessi och hon tyckte att det var en smart idé att jag låtsades vara tillsammans med dig för att höja vår status i skolan ännu ett snäpp, och det kändes bra då. Men jag märkte när bilderna på dig och Selena kom ut att det faktiskt fanns någonting i mig som kände en så enorm avundsjuka. Och när du berättade för mig att du älskade mig och att du inte var någonting utan mig insåg jag att jag kände exakt samma för dig. Jag vet hur otroligt fel av mig det var, och jag ångrar precis allting. Jag förstår också om du inte vill träffa mig mer, och jag kommer inte försöka tvinga dig att vara kvar med mig, det enda jag kan be om är att du ska tänka på det jag sagt. Jag begär inte att du ska förlåta mig, men jag älskar dig så sjukt mycket.”

Jag kollade ner och begravde händerna i ansiktet och kunde inte förhindra tårarna. Efter några sekunder reste han sig upp. ”Jag trodde annat om dig.” viskade han bara och sedan var han borta.

Jag visste innerst inne att detta skulle hända, men mitt hjärta krossades ändå i tusen bitar när ytterdörren stängdes med en smäll.

Justins perspektiv:

Hon hade ljugit för mig hela tiden. Varje gång hon sagt att hon älskade mig hade det varit en lögn. Varje kyss och varje kram hade varit på låtsas. Varje natt vi legat och pratat om framtiden och om oss var det bara tomt prat utan någon mening för henne. Men för mig var det annorlunda. Varje gång jag sa att jag älskade henne kom det rakt från hjärtat. Varje kärleksfull kram jag gav henne betydde något för mig.

Hennes känslor hade förändrats nu det sista, men hur kunde jag lita på att det var sant det hon sa nu? Att hon verkligen älskade mig.

Tårarna strömmade ner för mina kinder när jag körde iväg. Iväg från människan som betydde mest av allt för mig.

Jag ville inte åka hem, mamma skulle bara fråga en massa och det skulle bara bli jobbigt. Jag körde runt på gatorna en lång stund innan jag bromsade in vid ett hus. Jag vet inte vad som fört mig hit, men här kände jag mig trygg. Här hade jag spenderat många dagar av mitt liv.

Jag hoppade ur bilen och sprang fram till dörren i regnet. Jag plingade snabbt på innan jag ångrade mig och bara några sekunder senare öppnades dörren.

Jag måste sett helt förstörd ut för jag drogs genast in i en varm kram. Hon ledde mig in till soffan och satte sig mitt emot mig.

”Justin, vad har hänt?” Selenas röst var både upprörd och rädd.

Jag berättade vad Alison berättat tidigare och jag såg Selenas ögon ändras från medlidsamma till arga till ledsna och tillbaka till medlidsamma.

Hon förstod vad jag nu gick igenom, det var mindre än en vecka sen hon och Taylor bröt från varandra. Hon var helt förstörd i flera dagar och satt hemma hos mig och grät.

Hon flyttade sig nära mig och kramade om mig.

Jag kramade tillbaka och drog in hennes parfym i mina lungor. Hon kunde verkligen få mig att må bättre så lätt.

Vi satt och kramades en lång stund och jag lät mig själv gråta ut i hennes famn.

Jag hade inte orken att tänka på hur framtiden skulle bli, hur mitt och Alisons förhållande skulle se ut efter det här. Jag visste ingenting och det var jobbigt, därför lät jag det vara.

Jag skulle bara göra vad som kändes bäst för stunden och ta framtiden som den kommer.

Jag lät mina händer smeka hennes rygg precis som så många gånger förut och utan att tänka mig för vände jag mitt ansikte mot hennes och kysste hennes läppar försiktigt men ändå bestämt. Hon besvarade kyssen och våra tungor möttes.

Det kändes rätt för stunden, men innerst inne visste jag att det var fel. Men jag sköt de tankarna ifrån mig och fortsatte att kyssa henne. Jag kysste henne på halsen där jag visste att hon njöt av beröring.

Hon drog hennes händer genom mitt hår och kysste mig på huvudet.

Min hjärna bokstavligt talat skrek att det vi gjorde var fel, men återigen stängde jag ute det. För den här stunden skulle jag följa hjärtat, och det var precis vad jag gjorde.

Vi slutade kyssas en liten stund senare och bara såg på varandra. Hon var otroligt vacker.

”Jag har saknat dig.” viskade jag och insåg att jag verkligen hade gjort det.

”Jag har saknat dig med.” svarade hon och tog mina händer.

Jag tror att vi båda visste vad det skulle leda till när vi återigen började kyssas och denne gången mer passionerat. Mina händer innanför hennes tröja och hennes händer på min mage.

”Inte här Justin, mamma kan komma hem.” viskade hon mellan kyssarna och jag skrattade till. Det hade ju inte varit så kul.

Hon reste sig upp och drog med mig in till hennes rum och låste dörren.

Hon vände sig om och fortsatte kyssa mig vilt. Vi famlade oss fram till sängen och allt föll på så naturligt. I den stunden kände jag mig lycklig.
Men jag visste att en morgondag skulle komma, och den skulle bli jobbig. Riktigt jobbig.