mystoories

asså jag fattar inte hur den här novellen ska vara. inget illa menat jag är bara förvirrad. ska de hålla på att vara otrogna och sen gråta o sånt sedan ta tillbaka varandra eller ska de fortsätta med att den här tjejen är helt störd i huvet o bara utnyttjar honom? haha serriöst jag fattar ingenting. annars äre bra!

Förra kapitlet: Det Alison går igenom nu är inte roligt, absolut inte. Men jag vet att hon är stark och hon kommer klara det här.

Det plingade till i min mobil och jag såg att ett sms från Selena trillat in i inkorgen. Jag öppnade det och läste.

Selena: Justin, vi måste snacka. Nu.

Justin: Vad har hänt?

Selena: Det är inget jag vill ta på telefon, kan du komma hit istället?

Justin: Okej, är hos dig om en kvart!

”Alison, jag ska till Selena en sväng. Hon ville prata om något.” Sa jag genom dörren till mitt rum. Hon kom genast ut och log lite svagt mot mig.

”Okej, kom snabbt tillbaka. Vill inte vara ensam här.” sa hon och kysste mig ömt.

Vi kysstes en lång stund innan jag var tvungen att åka.

Hoppas att det går fort, vill inte vara ifrån Alison.

Selenas perspektiv:

Det kommer inte bli lätt. Han kommer bli ledsen. Att se sin bästa vän ledsen är inte direkt något man gärna vill. Men det är bäst för honom att han får veta det nu och inte senare när det har gått längre.

”Hej du!” sa jag när han kom innanför dörren.

”Hej!” sa han glatt och kramade om mig.

Jag gillar hans kramar, jag gillar hans beröring över huvudtaget. Jag kan inte påstå att jag helt har kommit över honom. Han var min ängel på jorden. Anledningen till att jag och Taylor blev tillsammans var att jag ville dämpa smärtan jag kände efter att Justin och jag gjorde slut. Jag gillade Taylor jättemycket, absolut! Men det var inte på samma sätt som jag älskade Justin. Jag och Taylor var inte menade att vara tillsammans, det funkade helt enkelt inte.

Jag är så glad att jag och Justin fortfarande är bästa vänner.

”Vad var det du ville prata om?” frågade han innan han ens fått av sig skorna.

”Ehm, jag vill berätta för dig om en grej jag såg, kom med i ni vardagsrummet.” sa jag och drog med honom till soffan.

Han såg inte fullt lika glad och lättsam ut längre, han förstod nog att något är fel.

”go on.” sa han manande och tittade nyfiket på mig.

”Du kommer inte gilla det här, men när jag var och handlade i morse såg jag Alison…”

”Ja?” frågade han med konstig blick.

”Tillsammans med Zach.”

Hans ögon blev stora och jag såg ilskan i dem.

”Vad gjorde han mot henne?” pressade han fram mellan läpparna som var formade som ett rakt streck.

”Justin. De kysstes.” svarade jag lågt och kunde nästan se hur någonting krossades inom honom.

”Var hon med på det?” viskade han plågat.

”Ja, jag är ledsen.”

Han började gråta.

Fan. Hur kunde hon göra något sådant mot honom? Han älskar henne, det kan man se på långt håll. Och att hon inte älskar honom kunde man verkligen inte ana. De ser så lyckliga och kära ut när de går på stan hand i hand, omringade av fans och paparazzis och då och då kysser varann.

Tårarna rann ner för hans kinder och han strök argt bort dem varje gång.

”Snälla Justin, gråt inte. Hon är inte värd dina tårar.” bad jag.

Han torkade bort de sista tårarna och kollade sedan bestämt på mig.

”Du har rätt. Och den här gången ska hon få känna hur det känns.”

Jag kollade med frågande blick på honom och väntade på en förklaring. Till min stora förvåning verkade han inte ledsen längre.

”Jag vet att det är fel, men jag behöver din hjälp.”

”Du vet att jag ställer upp vad det än är.” sa jag bara och väntade återigen på en mer utförlig förklaring.

”Jag vill att du och jag råkar bli upptäckta när vi kysser varan. Jag vill att hon ska bli utsatt för samma grej hon har utsatt mig för.”

Nu blev jag verkligen riktigt förvånad. Ville han att jag skulle spela hans tjej?

Men hon förtjänar det. Precis allt ont han vill henne nu har hon gjort sig förtjänst av.

”okej.” Det var det enda svaret jag kom på som lät någorlunda bra.

”Tack Selena, du är bäst.” sa han och kramade om mig hårt. Jag log för mig själv och kramade honom tillbaka.

”Nu kör vi.” Sa han och vi gick ut. Hela världen kommer tro att vi är tillsammans igen, och helt ärligt så gör det inte mig något.

När vi kom ner på stan lade han armen om mina axlar och vi fortsatta gå nerför gatan och skrattade.

”Justin, det är inte tillräckligt. Folk vet att vi är kompisar, och kompisar kan faktiskt gå med armarna om varan.” viskade jag väldigt diskret till honom så att ingen runt omkring oss skulle höra.

För en sekund såg han plågad ut. Men det ändrades snabbt tillbaka till samma glada humör som innan. Han tog ett djupt andetag innan han snabbt pussade mig lätt på munnen och fortsatte sedan gå. Som om det vore tillräckligt tänkte jag.

Jag tittade lite lätt frågande på honom men han flinade bara och hans blick sa att det bara var början. Jag tittade mig omkring och såg att alla nu hade fått upp sina kameror och paparazzis kom springandes från alla håll. Justin var smart, riktigt smart!

Justins perspektiv:

När jag såg tillräckligt många fotografer och kameror runt mig och jag var säker på att bilder skulle hamna i varenda tidning i morgon bitti stannade jag och blinkade mot Selena.

Hon fattade vinken och kysste mig på munnen. När hon tänkte avsluta kyssten tryckte jag henne bara närmare mig och fortsatte kyssa henne intensivt. Min tunga trängde sig automatiskt in i hennes mun och kyssen övergick till hångel.

Jag hörde hur alla viskade runt omkring, och fotograferna ropade runt oss. Är ni tillsammans igen?! Justin, Selena!!

Jag kunde inte låta bli att skratta åt dem. Selena stämde in i skrattet och kysste mig sedan en gång till innan hon tog min hand och vi gick där ifrån.

Ett fejkat leende satt klistrad på min mun när vi gick hemåt.

Jag kysste henne en sista gång när vi stod utanför hennes hus och sen försvann hon in.

Nu ska Alison få känna hur det känns att få sitt hjärta krossat, om jag ens betyder något för henne längre.

Hon var kvar inne på mitt rum när jag kom tillbaka, jag kände en enorm ilska inom mig som jag fort stängde in. Jag skulle låtsas som att allt är som vanligt. Det blir bara mer smärtsamt då.

”Alli, jag är hemma nu!” ropade jag när jag fått av mig skorna.

Hon kom genast springandes ner för trappan och kysste mig. Jag tog på mig mitt fejkleende och besvarade kyssen mer intensivt än nödvändigt.

”Jag har saknat dig!” sa hon och log.

Yeah right.

”Jag har saknat dig med älskling!”

”Jag måste till skolan i morgon.” sa hon och suckade.

Perfekt.

”Tråkigt!” svarade jag bara och drog sedan med henne upp till mitt rum.

På golvet låg en tröja. Den var inte min, men jag hade sett den många gånger innan. Den är Zachs.

Han var här när jag var borta. De gjorde det. Men jag bryr mig inte. Jag sparkade diskret bort den och drog Alison närmare mig. Vi kysstes igen och jag la mig över henne på sängen och drog av hennes tröja.

Alisons perspektiv:

Shit. Zachs tröja låg kvar på rummet och Justin såg den. Till min stora förvåning sparkade han bara på den lite diskret och drog ner mig på sängen. Han kanske trodde att det är hans.

Jag drog av hans tröja efter att dragit av min.

Justin är perfekt, han är snygg. Men det är Zach också. Vem säger att man inte kan ha två? Så länge inte Justin vet så är det ju lugnt.

pussokram!

God jul på er !!:)
Har ni fått något kul i julklapp ?:)

Har haft fullt upp precis hela dagen, men jag har ändå lyckats få ihop lite olika delar till ett kapitel som jag sätter ihop i morgon :)
Hoppas ni har haft en bra julafton !:)

Lyssnar just nu på under the mistletoe och känner att julkänslan är på topp ;)

Pussokram !

Förra kapitlet: ”Justin, sluta. Det var inte ditt fel, och se. Jag lever ju!” sa jag och log prövande mot honom men han såg bara plågad ut. Men han sa ingenting.

”Justin, jag älskar dig.” sa jag och kysste honom.

Även denna morgon vaknade jag ensam i min säng. Alison bodde nästan här nu för tiden, hon ville inte vara hemma när hennes föräldrar höll på att bråka.

Jag hittade en lapp på hennes plats i sängen.

Hello sweetheart! Jag är och köper frukost, du hade inget i kylen idag heller. Strax tillbaka. Puss <3

Jag log för mig själv, jag måste verkligen köpa hem lite mat.

Jag steg upp och gick ner till köket. I kylskåpet fanns det inte annat än en burk med några köttbullar och en liter mjölk. Oops…

Tvn stod på i vardagsrummet så jag gick dit och satte mig och väntade. Jag måste ha glömt att stänga av den igår kväll.

Dörren öppnades efter några minuter och Alison kom in med en kasse i handen.

Jag gav henne en ”hejkyss” och bara sedan in kassen i köket och ställde in allt där det skulle vara.

”Ska vi fixa lite frukost då?” frågade hon och log.

”Absolut, jag kan fixa, ta det lugnt du så länge.”

Hon gick in och satte sig vid tvn medans jag tog fram mackor, pålägg och juicen. Jag ställde allt på en bricka och gick in med det till henne.

När jag väl började äta insåg jag hur hungrig jag var, glömde äta igår.

Vi pratade en stund innan hon sa att hon ville gå hem och prata med sina föräldrar. Jag blev förvånad, men såklart lät jag henne gå. Det är bra att hon pratar med dem, man löser inget genom att bara ignorera varandra.

Alisons perspektiv:

”Jag älskar dig, vi ses sen!” ropade jag och stängde dörren efter mig.

Jag skulle prata med mina föräldrar idag. Något jag inte har gjort på många dagar.

De bråkade hela tiden så jag ”flyttade” till Justin ett tag.

Han sa direkt ja när jag frågade honom och det kommer jag vara evigt tacksam för.

Men någonstans inuti mig var jag inte lycklig ändå, och det berodde inte på mamma och pappa.

Hur kan man inte vara lycklig när man har en sådan underbar pojkvän som jag? Den frågan har jag ställt mig många gånger de senaste dagarna, men jag har aldrig kommit på något svar.

Innerst inne vet jag nog varför, men det är inget jag vill erkänna. Inte ens för mig själv.

Justins perspektiv:

Hon kom hem efter ett par timmar och såg riktigt bekymrad ut. Först tänkte jag fråga henne om det hände något hos hennes föräldrar men ångrade mig i sista stund. Hon ville kanske vara för sig själv nu så jag lät henne vara. Hon stängde in sig på mitt rum och jag hörde hur musiken började spelas högt ur högtalarna.

Jag suckade och tänkte tillbaka på då mamma och pappa skiljde sig. Det var 5 år sedan, men jag kommer fortfarande håg alla de högljuda bråken nerifrån köket när jag satt instängd på mitt rum. Skriken och smällarna av krossade glas ekade i mitt huvud.

Det Alison går igenom nu är inte roligt, absolut inte. Men jag vet att hon är stark och hon kommer klara det här.

Det plingade till i min mobil och jag såg att ett sms från Selena trillat in i inkorgen. Jag öppnade det och läste.

Selena: Justin, vi måste snacka. Nu.

Förra kapitlet: ”Han ska aldrig någonsin få skada dig, det ska jag se till.” sa jag och kysste henne återigen mjukt på läpparna.

”Jag älskar dig Justin.” ”Föralltid.”

Jag sträckte på mig i sängen och vände mig mot Alison. Men jag möttes istället av en tom plats bredvid mig.

Jag satte mig upp och kollade efter min mobil. Den låg på golvet bredvid sängen och jag tog upp den för att kolla om jag fått några sms under natten.

Det fanns ett nytt sms från Alison som kom för 23 minuter sen.

Alison: Hej älskling! Är ute och köper lite frukost, kommer strax. Puss <3

Affären låg bara några minuter här ifrån så hon borde vara hemma snart, tänkte jag och gick in på toaletten för att ta mig en dusch.

20 minuter senare kom jag ut ur duschen och gick in i garderoben och tog på mig lite slappa kläder jag kunde ha på dagen. Det blev gråa mjukisbyxor och en svart, tajt t-shirt med något tryck på.

Jag kollade på klockan som visade 10.44. Det hade alltså gått 44 minuter sen Alison skickade smset. Har det hänt något kanske?

Jag kände pulsen öka i kroppen och sprang ner för trappan.

Jag kollade in i köket och i vardagsrummet och båda var tomma. Hon hade alltså inte kommit hem än.

Skorna som stod på skohyllan kom snabbt på mina fötter och jag gick sedan ut för att möta henne.

Den enda vägen härifrån till affären var nerför gatan och vänster i korsningen.

Det tog mig ungefär 6 minuter att komma fram till affären, men jag såg inte till henne någon stans.

Paniken började långsamt växa inom mig. Något hade hänt henne. Det var jag nästan helt säker på.

Jag började gå långsamt tillbaka och kollade noggrant alla gator jag passerade. Men jag kunde inte se henne någonstans.

Plötsligt såg jag hur en dörr till ett hus lite längre fram på gatan öppnades för att hastigt stängas igen med en smäll.

Alison rusade ut ur huset jag så väl kände igen. Ett hus jag hade varit i så många gånger innan. Det värkte i kroppen av all ilska.

”Alison!” ropade jag när hon började gå snabbt uppför gatan.

Hon vände sig snabbt om med en rädsla i blicken som högg till i hjärtat på mig.

När hon såg att det var jag började hon först gråta innan hon sprang allt vad hon hade fram till mig och kramade mig hårt och länge. Jag bara höll om henne och viskade hur mycket jag älskar henne.

Hon lugnade ner sig och vi började gå, hand i hand, hemåt.

”Ehm, varför var du hos Zach?” frågade jag mycket lågt.

Hon såg ut att koka av ilska och tårarna trängde sig ut ur hennes ögon igen.

”Du kan berätta senare.” sa jag lugnt och la armen om henne.

Hon nickade bara som svar och vi fortsatte den sista biten under tystnad. En tystnad som ingen av oss hade något emot.

”..och sen slog han mig.” Jag spärrade upp ögonen om möjligt ännu mer när hon uttalade de sista orden. Hela jag skakade av ilska och jag kunde knappt vänta tills jag skulle få möblera om Zachs ansikte.

Alisons perspektiv:

”Jag såg honom inne i affären och försökte hålla mig undan så gott det gick, men han såg mig och lät mig inte vara ifred. Han började med att trycka upp mig mot väggen i affären och kysste mig. Men jag lyckades dra mig ur och komma ut ur affären. Men han hann ikapp mig när jag var precis utanför hans hus och han lyckades dra med mig in. Sen drog han någon historia om hur du fick alla tjejer han ville ha och något om hur snygg jag var och sen kysste han mig igen, ännu mer och jag hade ingen chans alls att dra mig loss, och sen slog han mig.”

Det var inte helt sant, men det behövde ingen få veta.

Justin såg ut att snart explodera av ilska och jag pressade fram ytterligare några tårar.

Nu började även han att gråta och jag satte mig i hans knä och kysste honom.

Han kysste mig försiktigt tillbaka innan han ursäktade sig och gick in på sitt rum.

Jag kunde inte låta bli att kolla vad han gjorde och skulle precis knacka på när jag hörde att han pratade med någon.

”Nej, du ska ge fan i henne!” skrek han i telefonen och sekunden senare hördes en duns från en telefon som landade aningen på golvet eller skrivboret.

Jag bet mig i läppen innan jag gick tillbaka till vardagsrummet.

Alison: Gör honom inte argare än vad han redan är. Och VI finns inte. Inte än. <3

Jag skickade iväg smset till Zach och satte sedan på tvn. Inget intresserade mig det minsta och mina tankar for runt och runt i mitt huvud tills jag vaknade av att Justin kysste min panna.

Jag öppnade ögonen och log försiktigt mot honom. Jag såg att han hade lugnat ner sig lite och det var bra, annars skulle han säkert göra något drastiskt han senare skulle ångra.

Han log glädjelöst tillbaka och satte sig bredvid mig i soffan.

”Förlåt Alison. Jag lovade att han aldrig skulle få göra dig illa någon mer gång, men det var visst svårare än jag trodde.” sa han och jag häpnades återigen över hur snäll han faktiskt var.

”Justin, sluta. Det var inte ditt fel, och se. Jag lever ju!” sa jag och log prövande mot honom men han såg bara plågad ut. Men han sa ingenting.

”Justin, jag älskar dig.” sa jag och kysste honom.

Den har inte blivit riktigt som jag har tänkt mig..

Vill ni att jag ska fortsätta länge till eller ska jag börja avrunda? 
Jag har några kapitel klara i huvudet redan, men sen är alla idéerna slut.

Säg gärna vad ni tycker!

pussokram

Förra kapitlet: Det var bevis nog för mig. Andra skulle säkert tycka att jag accepterade hennes ursäkt för snabbt, men jag vet att hon menar allt hon säger. Jag kan inte göra annat än förlåta henne.

Jag förlåter dig. Du betyder för mycket för mig.

Jag läste meddelandet jag fick på facebook om och om igen. Glädjen som spred sig inom mig var enorm.

Jag satt länge och försökte fundera ut något bra svar men kom inte på något.

Tack. Jag älskar dig.

Det var det bästa jag kunde komma på, och det var det som beskrev det jag kände bäst.

Jag älskar dig med. Fick jag tillbaka.

Nu kunde allt bli bra igen, nu när vi har varandra.

Justins perspektiv:

Det var en otrolig lättnad att få det sagt. Det var som om en sten lättade från bröstet.

Hon älskar mig och jag älskar henne. Det är precis som det ska vara.

Jag måste träffa henne nu, vi skiljdes åt alltför tråkigt sist.

Justin: Kom över, snälla <3

Jag skickade smset och satte mig till rätta i soffan och väntade på svar. Ett svar som kom inom bara några sekunder.

Alison: Absolut, är hos dig strax <3

Jag kände mig glad. En känsla jag inte känt på flera dagar.

Det plingade ett par gånger på dörren och jag var snabbt där och öppnade den.

Jag möttes av ett vackert leende och en varm kram. Det kändes så rätt.

Våra läppar möttes i en kärleksfull kyss som beskrev alla känslor jag gömt de senaste dagarna.

”Jag älskar dig.” viskade jag lågt efter kyssen. Hon bara log och kysste mig igen.

Jag hörde kamerablixtrarna smattra mot oss och svor lågt för mig själv.

”Kom älskling, vi måste in.” Sa jag och drog med henne in och stängde snabbt dörren efter oss.

Jag suckade och började be om ursäkt. Men jag hann inte klart meningen innan hennes finger trycktes mot mina läppar och ersattes snabbt av hennes läppar.

Jag hade verkligen saknat henne. Jag förstår inte hur jag har kunnat vara ifrån henne så länge.

Vi satt tysta på min säng en lång stund och bara tittade på varandra innan hon sa något.

”Kan vi inte gå ut på stan och köpa en glass eller något?” Hon log stort mot mig och jag kunde inte säga emot.

”Jo visst, kom då!” svarade jag leendes och drog med henne ner till hallen.

Vi tog på oss skorna och gick ut.

Paparazzierna hade tagit med sina kameror och gått sin väg så jag tog ett hårt tag om hennes hand och vi gick ner mot stan.”

Det var varmt ute, och vi var inte direkt ensamma ute. Det kändes nästan som om hela stan hade bestämt sig för att ta en glass just där vi var idag. Men det gjorde inte mig något. Jag kan vänta på en glass, jag har ju världens finaste tjej bredvid mig.

Jag log när jag tänkte på det, och antagligen märkte hon det för hon ställde sig lite på tå och kysste mig snabbt.

Mitt humör sjönk genast till botten när jag såg Zach komma gåendes en bit bort. Jag blev bara så arg när jag såg honom. Jag knöt händerna hårt för att inte göra något jag skulle få ångra sen.

Jag slappnade av när han gick förbi och började beställa glass av tjejen i kiosken. Hon såg nervös ut men började genast med glassen.

Jag ryckte till när jag hörde den alltför välkända rösten en bit bakom mig.
”Tjena snygging!”

Jag vände mig snabbt om och fick se Zach stå bakom Alison med armarna omkring henne och kysste henne på halsen och på väg upp mot ansktet.

Jag såg direkt att hon inte allt gillade det, hon stretade emot och försökte slingra sig ur hans grepp men lyckades inte.

Jag harklade mig väldigt irriterad och han såg snabbt upp på mig. Jag kollade surt mot honom och Alison drog sig snabbt ur hans grepp och tryckte sig emot mig.

”Zach, lämna henne ifred.” Sa jag väldigt argt och han bara blängde surt på mig en lång stund.

”Den här gången vann du Bieber, men räkna inte med att alltid göra det.” sa han bara och försvann sedan bort bland folket.

”Gjorde han illa dig?” frågade jag mjukt och kysste henne på pannan.

”Nej, jag blev bara väldigt förvånad.” svarade hon och hennes grepp om min midja hårdnade.

Jag tog tag runt hennes huvud och vred det upp mot mitt och kysste henne ömt.

”Han ska aldrig någonsin få skada dig, det ska jag se till.” sa jag och kysste henne återigen mjukt på läpparna.

”Jag älskar dig Justin.” ”Föralltid.”

Om ni kommenterar bra kanske jag hinner med en till del ikväll :)
Upp till er, 3 kommentarer? :)

Jag vet att ni klarar det,

pussokram!

Förra kapitlet: Resten av dagen flöt på i långsam takt. Allt var precis som vanligt. Men inuti mig pågick en kamp för att få min utsida att inte spegla ångesten och smärtan som fanns inom mig.

Jag måste reda ut precis allting med Justin, det tar kål på mig att vara ifrån honom.

Jag tryckte två snabba tryck på ringklockan och efter bara några sekunder öppnade han dörren.

Vi hade inte setts sen den dagen.

Han hälsade stelt på mig och vi gick in och satte oss i köket.

Ingen av oss kom direkt på något att säga så det blev mycket pinsam tystnad.

När vi hade suttit tysta en lång stund såg jag en tår rulla ner för hans kind.

”Du gråter.” viskade jag.

Han vände bort ansiktet och torkade snabbt bort tåren innan han vände sig tillbaka mot mig.

”Alison, det har vart hur jobbigt som helst att vara ifrån dig.” sa han knappt hörbart. Nu var det in tur att fälla en tår.

”Jag saknar dig Justin.” viskade jag för att min röst inte skulle svika mig.

Han öppnade munnen och skulle precis fråga något när min mobil plingade till. Jag hade lagt den på bordet så Zachs namn lös upp i det annars inte så upplysta rummet.

Han suckade lågt för sig själv och lade ansiktet i händerna.

Jag kollade snabbt på meddelandet.

Zach: Hej sweetheart! Lust att hitta på något ikväll? Puss <3

Jag la ner mobilen i fickan direkt efter att jag läst smset.

Vad var det som fick Justin att reagera som han gjorde när han såg att Zach skickade sms till mig?

Justins perspektiv:

Zach hade lyckats. Ändå satt hon här och sa att hon saknade mig.

Någonting jag aldrig kommer förstå mig på är tjejer. Vart vill de komma med alla lögner?

Men jag lovade mig själv när jag bad henne komma hit att jag skulle lyssna på vad hon hade att säga och att vi skulle prata om det.

”Så det är du och Zach nu?” frågade jag och kollade tomt på henne.

Hon ryckte till lite när jag frågade henne, som om hon inte alls var beredd på att frågan skulle komma.

”Nej, vi har bara träffats en gång. Jag känner honom inte.” svarade hon bara och kollade ner i bordet.

”Alison, jag vet hur han är. Han berättade häromdagen om sin plan att få dig på Jasons fest.” Jag kände ilskan bubbla inom mig, men jag ansträngde mig för att låta neutral.

”Han har inte fått mig!” sa hon irriterat.

”Så du menar att ni inte gjorde något på festen?!” nästan skrek jag.

Det var väl egentligen inte meningen att låta så arg, men inget att gör åt nu i efterhand. Hon såg rädd ut. Men svarade efter en stund.

”Nej.”

Jag suckade tungt och lade huvudet i händerna återigen.

”Vad?” frågade jag tyst och bedjande med huvudet fortfarande vilande i händerna.

Hon satt tyst en stund och det lät som om hon grät.

”Vi kysstes.” Det var tyst en kort stund. ”Nästan hela kvällen.” fortsatte hon sedan och snyftade till.

Helvete.

Jag kollade upp i taket för att i nästa sekund hastigt resa mig upp och försvinna in till vardagsrummet.

Jag slängde mig på soffan och kunde höra hennes snyftningar från köket.

Efter några minuter kom hon in och satte sig en bit ifrån mig i soffan.

”Förlåt mig snälla Justin. Jag lovar, jag var inte mig själv igår.” viskade hon gråtandes.

Jag var riktigt sur, förbannad rent av, men jag kunde inte undgå att höra att hon talade sanning.

Hon har ljugit för mig tidigare, men på något sätt fanns det något i hennes röst som gjorde att jag trodde henne. Men hur ska jag kunna vara säker?

”Jag vet inte hur jag ska kunna lita på dig Alison.” sa jag uppriktigt och kollade ut genom fönstret.

”Jag måste på något sätt bevisa det för dig.” sa hon mest för sig själv och försvann sedan ut genom dörren som stängdes med en svag smäll.

Jag hade låtit henne gå, igen.

Facebookvärlden var precis lika seg som vanligt. Några helt meningslösa statusuppdateringar och alla de eviga ”gilla det här så skriver jag vad jag tycker om dig i din logg.”

Ett nytt chattfönster ploppade upp och jag såg att det var Alison som skrev till mig.

Jag klickade upp det och fann bara en länk till en låt.

Jag klickade på den och musiken började spelas ur mina högtalare.

Never feared to turn around

And I never feared you’d say goodbye

You´re the center of my life

And the core to why I sacrifice

I travel miles for you and I

To see your smile

It all reminds

The memories painting

A gallery in my mind

A fighter keep fighting
You gave me the reason 
You light up my silence 
No matter the season 
Winter cold 
Summer, fall 
Not alone, not at all 
Without you I'm nothing 
Without you I'm nothing 

Had me blinded from the go 
Everytime I feel I suffocate 
Pull me up from down below 
And accept me for my false and mistakes

Det var bevis nog för mig. Andra skulle säkert tycka att jag accepterade hennes ursäkt för snabbt, men jag vet att hon menar allt hon säger. Jag kan inte göra annat än förlåta henne.

Jag tänker inte skylla på att jag inte har haft någon tid för att skriva, för det har jag haft. Men varje gång jag ar satt mig ner och verkligen försökt få ner något bra har fantasin bara tagit stop. Det har varit jättesvårt att skriva idag, men här är iallafall en del. Nästa kommer i morgon.

Förra kapitlet: Justin: Alison, vi måste prata om det här. Kan du komma till mig i morgon när du har slutat? /Justin.

Jag kände någon form av lyckorus sprida sig i min kropp, blandat med en känsla av rädsla och feghet.

Jag vill prata med honom, jag vill verkligen reda ut det här. Men jag är så feg, kommer jag våga gå dit?

Destiny: Är du klar? <3

Alison: Alldeles strax, du kan komma nu <3

Jag drog några extra drag över ögonfransarna med mascaran och tog sedan ett kliv bakåt för att granska min spegelbild. Håret hade jag lockat lite lätt och på mig hade jag en mörklila, kort och åtsittande klänning. Jag tyckte det såg riktigt bra ut och snurrade runt en sista gång innan jag gick ner i hallen.

Jag stod länge och försökte välja skor innan det blev ett par höga svarta med nitar i bak. Det kändes rätt till den här klänningen.

Två minuter senare plingade det 3 gånger på dörren och Dessi kom in.

Hon granskade mig snabbt med gillande min och sen gick vi ut till hennes bil och åkte iväg mot Jason.

När vi kom fram stod det kanske 10 bilar på hans enorma framgård redan.

Vi hoppade ur bilen och gick snabbt fram till dörren och plingade på. Det dröjde ett tag innan någon öppnade men tillslut uppenbarade sig Jason i dörren och visade oss in.

Väl där inne var festen redan i full gång. Folk dansade och skrattade och ropade. Alla verkade ha riktigt roligt, vilket jag kunde förstå när jag såg det stora bordet med ölflaskor och burkar och annat skit.

Jag vet mycket väl hur fel det är dricka, men ändå, det är fest. Då får man väl göra lite som är fel eller?

Jag tog en burk och gav en till Dessi innan vi gick och dansade med några andra från klassen.

Vi hade roligare än vad jag trodde att vi skulle ha, och jag hade druckit ganska många burkar när en kille kom fram till mig och började dansa. Det började som en vanlig dans, precis som alla andra, men han blev snabbt väldigt närgången.

Jag drack upp det sista ut burken jag höll i handen och ställde den sedan på det närmsta bordet och la sedan armarna runt hans hals.

Han lade sina händer på min rumpa och tryckte mig närmare honom. Jag hade saknade sån här beröring, jag saknade att känna mig älskad.

Han tryckte upp mig mot väggen och kysste mig passionerat. Det kändes inte alls som när Justin kysste mig. Justin var mer varsam och försiktig när vi kysstes, som om han trodde att jag var ömtålig.

Ibland måste man lära sig att släppa taget och gå vidare, hade Dessi sagt till mig ett par dagar tidigare, och med de orden i mitt huvud letade sig min tunga in i killens mun och började leka med hans.

”Alli, vi måste hem nu.” Dessis röst fick mig att avbryta kyssen. Jag sneglade på klockan. 01.23. Skolan i morgon skulle bli pest och pina. Vem är idioten som kom på att man ska ha fest när det är skola dagen efter?

Jag fick en skrynklig lapp stucken i min hand. ”Hör av dig snygging.” Och med en snabb kyss försvann han ut ur rummet.

”Kom vi går, du får berätta sen.” sa Dessi lite sluddrigt och drog med mig ut ur huset och bort mot bilen.

”Dessi, du har druckit, vi hämtar bilen i morgon.” sa jag och kände hur jag vinglade till lite.

”Men det är lugnt, jag kan köra ändå.” svarade hon skrytsamt och jag hoppade utan protester in i bilen. Jag hade faktiskt ingen lust alls att gå hela vägen hem nu.

Efter många hastiga svängar och slarvig körning kom vi hem till mig. Jag erbjöd Dessi att sova hos mig och hon tackade snabbt ja. Vi skyndade oss in för att slippa kylan.

”smsa honom!” uppmanade hon mig exalterat när vi la oss ner i sängen.

”Vad ska jag skriva då?” frågade jag trött.

”Skriv hej eller tack för ikväll eller vad som helst!” sa hon glatt.

Jag suckade och tog upp mobilen. Jag kunde lika gärna göra som hon sa direkt, hon skulle inte sluta tjata annars.

Alison: Hej, tack för ikväll. Glömde fråga vad du heter? Vi kanske ses nån gång, kram Alison.

Jag skickade iväg smset och somnade inte lång senare.

Det var en plåga att stiga upp när alarmet på mobilen ringde och talade om att klockan var 7.

Jag reste mig mödosamt upp till sittande ställning och ruskade sedan liv i Dessi som sov djupt, trots den höga signalen.

Jag hoppade in i duschen och var ute igen efter 5 minuter. Jag blåste håret och sminkade mig lite. Efter en snabb titt på termometern, som visade att det skulle bli varmt idag, drog ja på mig ett par blåa jeans och ett vitt linne med lite volanger.

Vi gick ner till köket och tog oss varsin macka och åkte sedan iväg till skolan, som såklart redan hade börjat.

Läraren kollade surt på oss när vi, 10 minuter för sent, gled in i klassrummet och satte oss på våra vanliga platser i mitten av rummet.

Jag kunde inte alls hänga med på vad läraren sa. Mina tankar for tillbaka till gårdagen. Bilder spelades upp som ett bildspel i mitt huvud. Jag hade egentligen inte gjort något fel när jag kysste honom, jag och Justin är inte ett par längre, men det kändes ändå inte rätt.

Jag och Justin ska prata ut om allt idag. Förhoppningsvis kan vi bli vänner igen, jag saknar honom.

Min mobil plingade till.

Zach: Hej snygging! Tack själv, det var riktigt mysigt igår! Jag heter Zach, vi kommer definitivt ses igen. Kram <3

Jag log när jag läste smset från Zach, som han tydligen heter. Det påminde om Justins sms. Alltid lika trevlig.

Jag lade snabbt ner mobilen när läraren tittade strängt på mig med en blick som nästan kunde döda.

Resten av dagen flöt på i långsam takt. Allt var precis som vanligt. Men inuti mig pågick en kamp för att få min utsida att inte spegla ångesten och smärtan som fanns inom mig.

Jag måste reda ut precis allting med Justin, det tar kål på mig att vara ifrån honom.

Förra kapitlet: Jag skulle inte ha Justin vid min sida, men det kunde bli kul ändå. Det är det här som behövs för att förhållande ska fungera har jag hört. Tid och uppehåll.

Jag kan bara fortsätta att hoppas på att Justin någonsin kommer vilja prata med mig igen.

Jag slängde ner väskan på golvet i hallen när jag kom innanför dörren. Det luktade mat ifrån köket. Troligen var det mamma som precis hade ätit. Eftersom att det var första dagen i skolan fick vi sluta tidigt. Så klockan var bara 13.29 när jag kom hem.

Jag hälsade lite ytligt på mamma och sprang sedan upp på mitt rum.

Min dator stod fortfarande på, jag måste ha glömt att stänga av den sist jag använde den.

Jag loggade snabbt in på facebook och såg till min förtret att Justin var inloggad. Jag ville så gärna att han skulle prata med mig och att vi skulle lösa detta, men på ett sätt var jag rädd. Jag var rädd för att han skulle säga att han inte ville se mig mer, att det vi hade inte finns längre. För vi har ju egentligen inte gjort slut, ingen av oss har sagt de orden. Fast ingen kan kalla oss ett par längre. Detta behöver tid, det vet jag, men jag hoppas bara att det inte tar allt för lång tid. Jag saknar honom.

Jag öppnade en ny flik och loggade in på min blogg. Det var ett tag sen jag uppdaterade den, men jag ville ändå skriva ett inlägg nu. Allt jag ville skriva kom upp i huvudet, lika bra att få det nedskrivet.

It was only just a dream.

If I had the chance I’d press rewind, If I had the chance I’d make things right. There’s no machine to change the time.

Inget bra kan hålla för evigt. När man är på toppen av lycka och inte kan bli lyckligare vänder det. Vägen från att allt är underbart till att allt man byggt upp rasar samman är väldigt kort.

Jag vet hur det känns att vara på botten, och jag vet hur det känns att vara på toppen.

If everything was meant to be, tell me why you slipped away from me.

Det gör ont I hjärtat att inte ha dig vid min sida, men det var väl såhär det skulle bli.

But I will never lose my hope.

Puss / A

Jag postade inlägget och stängde ner datorn. En djup suck slank ur min mun. Varför skulle det behöva bli såhär?

Justins perspektiv:

Jag reste mig långsamt upp från soffan när det plingade på dörren. Jag förberedde mig på att paparazzierna skulle stå där utanför och trycka upp deras kameror i ansiktet på mig så jag blev glatt överraskad när jag såg Zach stå vid dörren. Vi har känt varandra i ett par år och är ganska nära vänner. Vi träffas inte lika ofta som jag försöker träffa Ryan och Chaz, vilket jag tycker är synd.

”Heej mannen.” utbrast jag när jag öppnade dörren och släppte in honom.

”Heej!” Han gav mig en snabb grabbig kram och vi gick tillsammans tillbaka in till vardagsrummet där jag nyss suttit och bara blegat på tvn.

”Vad för dig hit idag då?” sa jag med en skämtsam formell röst.

Han skrattade högt. ”Jo du har ju berättat så mycket för mig om hon Alison.” Det högg till i hjärtat, precis som det alltid annars gör när någon pratar om henne.

”Go on.” uppmanade jag, rädd för att inte gilla det han hade att säga.

”okej, jag läste på hennes blogg att allt inte var helt rätt mellan er, och hon är ju riktigt snygg så jag tänkte bara kolla om hon var ledig?”

Han var helt seriös när han sa det. Jag kunde inte fatta hur en människa kunde göra så. Det var så respektlöst att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra.

Men sen insåg jag att det han sa var sant, vi var inte tillsammans längre så jag hade ingen anledning till att överreagera.

Jag stirrade tomt framför mig.

”Vi är inte tillsammans längre, jag bestämmer inte över henne.” sa jag bara och körde ut honom från mitt hus. Vi två var inte vänner längre, det är ett som är säkert.

Alisons perspektiv:

Dagen flöt på väldigt långsamt. Dessi ringde flera gånger under dagen, efter att hon läst blogginlägget, för att kolla om jag var okej. Vilket jag såklart inte var. Hon erbjöd sig varje gång att komma över och jag tackade nej lika artigt varje gång. Just nu ville jag bara vara ifred, jag ville inte att andra skulle tycka synd om mig. Det var mitt fel, och nu får jag sota för mitt misstag.

Jag reste mig upp ur sängen och tassade tyst ner till köket för att inte väcka de andra.

Jag tog fram mjölken ur kylen och hällde upp lite i ett glas. Jag var ingen frukostmänniska och jag var inte det minsta hungrig på morgonen.

När jag precis skulle stänga diskmaskinen efter mig kom pappa in i köket. Han såg riktigt förbannad ut. Det förvånade mig, för pappa brukade aldrig vara den som reagerade med starka känslor över någonting. Det brukar vara han som håller ihop familjen med sitt lugn. Men inte den här morgonen.

”Har det hänt något, pappa?” frågade jag ytterst försiktigt för att inte göra honom mer arg än vad han uppenbarligen redan var.

”Ja det ska jag tala om för dig.” Sa pappa med lugn och bestämd röst.

”Din mamma är inte att lita på.” sa han och han lät bara argare och argare.

”Vad har hon gjort?” frågade jag. Jag var tvungen att veta, nyfiken som jag är.

”Hon går bakom ryggen på mig och ligger runt med andra män.” röt han. Jag kunde inte tro mina öron. Var det min mamma han pratade om. Jag bara såg på honom med öppen mun.

”Well, du kanske inte tror på mig, och jag vill heller inte tro det. Men när man går förbi ica och ser sin fru och en annan man med byxorna neddragna bakom en kontainer så är det svårt att förneka det sen.” Nu blev jag ännu mer förvånad. Min mamma skulle aldrig ligga med någon öppet. Speciellt inte bakom en kontainer vid ica!

Jag kände mig illamående och spyfärdig. Det här skulle inte göra dagen lättare.

”förlåt” sa pappa efter en stund. ”Det var inte meningen att skrika åt dig.”

”Det är lugnt pappa, du har rätt och vara arg.” svarade jag bara och log prövande mot honom innan jag gick upp på mitt rum.

Jag bestämde mig för att ta en snabb dusch innan jag fixade mig. Behövde vakna upp ur den här mardrömmen.

När jag kom ut ur duschen kollade jag som rutin min mobil för att se om det hade kommit något nyss sms, och den här gången hade det gjort det. Från personen jag absolut inte förväntat mig det av.

Justin: Alison, vi måste prata om det här. Kan du komma till mig i morgon när du har slutat? /Justin.

Jag kände någon form av lyckorus sprida sig i min kropp, blandat med en känsla av rädsla och feghet.

Jag vill prata med honom, jag vill verkligen reda ut det här. Men jag är så feg, kommer jag våga gå dit?

Ingen bild i detta inlägget, men jag somnar typ nu så jag orkar inte, hehe :p

Hoppas det är okej ändå, kommentera gärna vad ni tycker, då blir det roligare för mig att skriva :)

pussokram / J

Förra kapitlet: Hon vände sig om och fortsatte kyssa mig vilt. Vi famlade oss fram till sängen och allt föll på så naturligt. I den stunden kände jag mig lycklig. 
Men jag visste att en morgondag skulle komma, och den skulle bli jobbig. Riktigt jobbig.

Klockan visade 09.43 när jag vaknade och kollade mobilen. Mamma hade ringt 4 gånger och smsat 3 gånger. Det senaste smset kom för 5 minuter sedan.

Mamma: Justin, om du inte svarar inom 10 minuter ringer jag polisen!!

Jag kollade snabbt igenom de andra meddelandena som sa ungefär samma sak. Vart är du? Kom hem!

Jag vände mig om och fick se Selenas nakna rygg. Minnena från igår kom tillbaka.

Jag vet inte varför det hände. Det kändes så bra för stunden.

Men även Alisons ord spelades upp i mitt huvud. ”Jag ber dig att tänka på det jag har sagt.”

Jag älskade henne. Men är hon den rätta? Hur vet jag att jag kan lita på henne efter det här?

Det skulle ta lång tid att läka såret mellan oss, men om jag bestämde mig för att ge det en chans så kanske, kanske, det skulle fungera igen.

Förvirrad satte jag mig upp och skickade iväg ett sms till mamma att jag var på väg hem.

Jag ville inte väcka Selena så jag öppnade en ny anteckning på hennes mobil och skrev en kort hälsning. ”Mamma ringde och bad mig komma hem, ville inte väcka dig, du sov så gott. Vi får prata lite senare, tack för att jag fick sova här. Justin.”

Jag lämnade hennes mobil olåst på nattduksbordet och gick ner till hallen. Hennes mamma satt i köket och drack sitt morgonkaffe och läste tidningen.

”Nejmen hej Justin.” utbrast hon förvånat när jag gick förbi.

”Hej Maria.” svarade jag och log mot henne.

”Det var inte igår du sov här.” sa hon och flinade mot mig. Jag har alltid gillar Selenas mamma. Hennes tankar och humor är på samma nivå som vilken tonåring som helst.

”Nej det var det väl inte.” svarade jag och flinade tillbaka.

”Så, hur är det med dig då?” frågade hon och såg genast genomtrevlig ut.

”Jodå det är bra, men jag måste hem till mamma nu. Vi ses!” svarade jag och sa hejdå.

Efter 10 minuter tog jag av skorna i hallen och gick in till käket som var tomt. Jag fortsatte in till vardagsrummet som också var tomt. Jag sprang upp för trappan och gick mot det enda stället jag kunde tänka mig att mamma var på. Dit hon alltid gick när hon var arg eller ledsen eller bara behövde tänka. Balkongen.

Och som jag trodde satt hon där. Med en latte i ena handen och en skvallerblaska i andra.

Hon tittade upp när jag knackade på lite lätt och gjorde en chest att jag skulle komma ut.

Jag satte mig på stolen bredvid henne.

”Du, förlåt att jag inte hörde av mig igår. Jag sov hos Selena och råkade somna innan jag tänkte smsa dig.”
Hon såg på mig med road blick. Hon var inte arg längre, nu var hon bara nyfiken.

”Hur kommer det sig att du sov hos Selena inatt då? Och inte hos Alison?” frågade hon enbart nyfiket.

När hon nämnde Alisons namn var det som om någon högg mig i hjärtat. All smärta från gårdagen bara sköljde över mig, men mamma skulle inte få se något, inte få veta något. Jag klistrade på ett leende och försökte komma på något vettigt.

”Vi hade inte setts på länge så vi ville bara hänga lite.” ljög jag ihop, men hon verkade gå på det och nickade bara lite lätt och gick in igen.

Det pep till i min mobil och jag öppnade smset som var från Selena.

Selena: Förlåt för igår, det var fel att göra som jag gjorde. Men du vet att du alltid är välkommen hit. Kram.

Justin: Selena, jag kan inte säga att det vi gjorde igår var fel. Det kändes bra för stunden. Nu glömmer vi det, tack igen för allt. Kram.

Selena: Det låter bra, hoppas det löser sig med Alison. Finns här för dig. Pussokram.

För att saker och ting ska lösa sig mellan mig och Alison så måste jag prata med henne. Själv vet jag inte vad jag känner för henne just nu. Allting har bara blivit så komplicerat. Jag behöver tid att tänka innan jag pratar med henne.

Alisons perspektiv:

Klockan ringde ovanligt högt den här morgonen. Det är måndag, vilket betyder ny termin. Jag suckade mycket högt och satte mig långsamt upp i sängen. Jag hade en känsla av att den här dagen kommer masa sig på i ett extremt långsamt tempo.

För att vakna till hoppade jag in i duschen och vred av värmen helt så att det iskalla vattnet fick rinna nerför min kropp. Jag vred upp värmen igen och schamponerade håret och kroppen och sköljde ur.

Jag virade en handduk runt mig och gick sedan in i min walk in closet för att välja kläder till dagen.

Jag tog på mig ett par högmidjejeans och en svart, transparent skjorta och lite smycken.

Jag plockade fram hårfönen och blåste håret tills det var torrt.

Jag gjorde allt som om jag vore en robot. Allt var som en rutin jag gjorde varenda eviga morgon. Jag kunde inte tänka på annat än Justin. Jag hade förlorat honom, jag hade sårat honom djupt, de gjorde ont i hjärtat att tänka på det.

För att inte bli galen så stängde jag helt enkelt av den delen av hjärnan jag använde till att tänka och gjorde bara sakerna som jag så väl kunde utantill.

Som en perfekt start på den nya terminen kom jag 5 minuter för sent och allas blickar vilade på mig när jag gick och satte mig på min plats.

”Sen redan första skoldagen fröken Williams.” konstaterade engelskläraren med ett glatt flin på läpparna. Alla var pigga och utvilade efter ett långt sommarlov och det märktes definitivt på allas humör. Hade det varit mitten av en termin kunde lärarna få utbrott för en 5 minuters sen ankomst. Men inte idag, vilken tur.

Allas blickar låg som vanligt på mig under hela lektionen. Ärligt talat så kunde jag inte förstå varför alla stirrade. Men jag gillade att få uppmärksamhet av alla, jag älskade känslan av att få avundsjuka blickar riktade mot mig.

Jag reste mig snabbt upp från min bänk när lektionen var slut och Dessi var inte långt efter. När vi kom ut ur klassrummet flyttade sig alla som stod runt dörren och såg på oss med avundsjuka blickar. Det känns på något sätt lite bra att vara tillbaka i skolan. Ingenting har ändrats. Det är fortfarande samma gamla fula väggar, samma gamla fula lärare, samma elever och samma respekt.

Ända sedan första gången jag och Dessi satte våra fötter på den här skolan har vi blivit respekterade av alla och vi var dem som alla ville vara med.

Ibland kan jag känna att jag lever något sorts dubbelliv. Hemma är jag en vanlig tjej, kanske har jag lite mer tillgångar än en helt vanlig tjej, men jag har familj och vänner och jag kan faktiskt känna mig som en riktig ”föräldradröm” ibland. Men i skolan är jag hård. Jag är den alla ser upp till och den alla som inte har samma höga status som oss är rädda för. Jag och Dessi har skolans högsta status.

Alla killar vill ha oss, vi kan nästan bara välja och vraka bland de vi ville ha. Men jag har aldrig riktigt fungerat så egentligen. Visst har jag varit med många olika killar bara för att de är snygga, men det har aldrig varit något seriöst på insidan.

Den enda kilen som verkligen har betytt någonting för mig är Justin, och nu är han borta.

Ryktena om Jasons fest cirkulerade redan under lunchen på skolan. Det skulle vara en ”startpåterminenfest” i morgon hemma hos honom. Alla var inbjudna och om det var som alla andra gånger så skulle bara de populära våga komma. Det var precis sånna tillställningar som jag kände mig tvungen att gå på för att hålla statusen uppe, så jag och Dessi var inte långsamma med att börja planera kläder och smink.

Jag skulle inte ha Justin vid min sida, men det kunde bli kul ändå. Det är det här som behövs för att förhållande ska fungera har jag hört. Tid och uppehåll.

Jag kan bara fortsätta att hoppas på att Justin någonsin kommer vilja prata med mig igen.

Förra kapitlet: Det var här jag ville vara. Med honom.

Men återigen kom tankarna ikapp mig. Jag måste verkligen berätta för honom. Det tar kol på mig. Det kommer vara slutet på oss.

Jag satt i soffan i vardagsrummet och kollade lite halvt på tvn. Som vanligt stod MTV på, ingen annan i min familj än jag tyckte om att kolla på tv så det var jag som fick bestämma.

Jag har suttit i över 3 timmar och försökt komma på ett bra sätt att berätta allt för Justin. Hur jag än säger det kommer han ta det hårt, vilket jag förstår. Jag fårstår verkligen inte hur dum jag kunde vara. Ingen popularitet är värd det här. Han förtjänar så mycket mer.

Jag har börjat på säkert 20 olika lappar som förklarar allt, men har slängt dem med en tanke om att jag måste berätta det för honom face to face.

Jag smsade Justin för ungefär 10 minuter sen och bad honom komma hit. Så han är nog här vilken minut som helst. Det kommer definitivt inte bli lätt, men det är vad som måste göras.

Dagen till ära har jag på mig gråa mjukisbyxor och ett svart ganska så åtsittande linne och har håret nedsläppt. Drog några drag med mascaran innan jag gick ner förut, mer än så hade jag inte ork till.

Mina föräldrar och min äldre bror var inte hemma. Mamma är på något möte med jobbet, som hon ganska ofta är nu för tiden, även fast det är söndag. Vissa människor jobbar nästan ihjäl sig. Pappa och min bror sa att de skulle åka på någon fotbollsmatch i grannstaden och inte komma hem förrän sent ikväll. De frågade mig om jag ville följa med innan de åkte, även fast de mycket väl vet hur mycket jag avskyr fotboll. Men pappa vill inte att jag ska vara ensam hemma när de är borta och gör något ”kul”. Jag förklarade för dem flera gånger att det var lugnt, och en dag för mig själv var precis vad jag behövde. Att få tänka klart var bara att glömma när de andra var hemma.

Det knackade på dörren och en djup suck slank ur min mun.

Jag reste mig och masade mig bort till dörren. Där stod han. Lika vacker som vanligt. Han kramade om mig och kysste varsamt mina läppar. Jag log mot honom, ett leende som inte nådde mina ögon.

Nu är det dags, tänkte jag när vi satte oss i soffan och han tog mina händer.

”Jag måste berätta en sak Justin.” hasplade jag ur mig och hans ansikte ändrades från glatt till rent ut sagt förskräckt. Jag blundade och tog ett djupt andetag innan jag började.

”Innan jag börjar vill jag bara säga att jag älskar dig över allt annat, du betyder allt för mig. Och jag ber dig att stanna och lyssna tills jag har pratat klart innan du går, och jag ber dig att tänka på det jag har sagt.”
Jag väntade på ett svar som inte kom. Han såg bara på mig med tom blick.

”okej… jag tänker berätta allt.” sa jag mest för mig själv och tog ett djupt andetag.

”Jag tänker lyssna vad du än har att säga.” sa han och kollade mig tomt i ögonen. Jag såg att han var rädd för vad jag tänkte säga, men nu fanns det ingen återvändo.

”Justin… När vi träffades för första gången på flygplatsen visste jag att du var speciell. Det var något med dig som attraherade mig något så enormt. Man kan lugnt säga att jag var förälskad i dig. Det var i alla fall vad jag trodde då, men när vi kysstes för första gången var det något som inte kändes rätt bara. Jag insåg då att jag nog inte var så förälskad i dig. Jag satt uppe hela den natten och pratade med Dessi och hon tyckte att det var en smart idé att jag låtsades vara tillsammans med dig för att höja vår status i skolan ännu ett snäpp, och det kändes bra då. Men jag märkte när bilderna på dig och Selena kom ut att det faktiskt fanns någonting i mig som kände en så enorm avundsjuka. Och när du berättade för mig att du älskade mig och att du inte var någonting utan mig insåg jag att jag kände exakt samma för dig. Jag vet hur otroligt fel av mig det var, och jag ångrar precis allting. Jag förstår också om du inte vill träffa mig mer, och jag kommer inte försöka tvinga dig att vara kvar med mig, det enda jag kan be om är att du ska tänka på det jag sagt. Jag begär inte att du ska förlåta mig, men jag älskar dig så sjukt mycket.”

Jag kollade ner och begravde händerna i ansiktet och kunde inte förhindra tårarna. Efter några sekunder reste han sig upp. ”Jag trodde annat om dig.” viskade han bara och sedan var han borta.

Jag visste innerst inne att detta skulle hända, men mitt hjärta krossades ändå i tusen bitar när ytterdörren stängdes med en smäll.

Justins perspektiv:

Hon hade ljugit för mig hela tiden. Varje gång hon sagt att hon älskade mig hade det varit en lögn. Varje kyss och varje kram hade varit på låtsas. Varje natt vi legat och pratat om framtiden och om oss var det bara tomt prat utan någon mening för henne. Men för mig var det annorlunda. Varje gång jag sa att jag älskade henne kom det rakt från hjärtat. Varje kärleksfull kram jag gav henne betydde något för mig.

Hennes känslor hade förändrats nu det sista, men hur kunde jag lita på att det var sant det hon sa nu? Att hon verkligen älskade mig.

Tårarna strömmade ner för mina kinder när jag körde iväg. Iväg från människan som betydde mest av allt för mig.

Jag ville inte åka hem, mamma skulle bara fråga en massa och det skulle bara bli jobbigt. Jag körde runt på gatorna en lång stund innan jag bromsade in vid ett hus. Jag vet inte vad som fört mig hit, men här kände jag mig trygg. Här hade jag spenderat många dagar av mitt liv.

Jag hoppade ur bilen och sprang fram till dörren i regnet. Jag plingade snabbt på innan jag ångrade mig och bara några sekunder senare öppnades dörren.

Jag måste sett helt förstörd ut för jag drogs genast in i en varm kram. Hon ledde mig in till soffan och satte sig mitt emot mig.

”Justin, vad har hänt?” Selenas röst var både upprörd och rädd.

Jag berättade vad Alison berättat tidigare och jag såg Selenas ögon ändras från medlidsamma till arga till ledsna och tillbaka till medlidsamma.

Hon förstod vad jag nu gick igenom, det var mindre än en vecka sen hon och Taylor bröt från varandra. Hon var helt förstörd i flera dagar och satt hemma hos mig och grät.

Hon flyttade sig nära mig och kramade om mig.

Jag kramade tillbaka och drog in hennes parfym i mina lungor. Hon kunde verkligen få mig att må bättre så lätt.

Vi satt och kramades en lång stund och jag lät mig själv gråta ut i hennes famn.

Jag hade inte orken att tänka på hur framtiden skulle bli, hur mitt och Alisons förhållande skulle se ut efter det här. Jag visste ingenting och det var jobbigt, därför lät jag det vara.

Jag skulle bara göra vad som kändes bäst för stunden och ta framtiden som den kommer.

Jag lät mina händer smeka hennes rygg precis som så många gånger förut och utan att tänka mig för vände jag mitt ansikte mot hennes och kysste hennes läppar försiktigt men ändå bestämt. Hon besvarade kyssen och våra tungor möttes.

Det kändes rätt för stunden, men innerst inne visste jag att det var fel. Men jag sköt de tankarna ifrån mig och fortsatte att kyssa henne. Jag kysste henne på halsen där jag visste att hon njöt av beröring.

Hon drog hennes händer genom mitt hår och kysste mig på huvudet.

Min hjärna bokstavligt talat skrek att det vi gjorde var fel, men återigen stängde jag ute det. För den här stunden skulle jag följa hjärtat, och det var precis vad jag gjorde.

Vi slutade kyssas en liten stund senare och bara såg på varandra. Hon var otroligt vacker.

”Jag har saknat dig.” viskade jag och insåg att jag verkligen hade gjort det.

”Jag har saknat dig med.” svarade hon och tog mina händer.

Jag tror att vi båda visste vad det skulle leda till när vi återigen började kyssas och denne gången mer passionerat. Mina händer innanför hennes tröja och hennes händer på min mage.

”Inte här Justin, mamma kan komma hem.” viskade hon mellan kyssarna och jag skrattade till. Det hade ju inte varit så kul.

Hon reste sig upp och drog med mig in till hennes rum och låste dörren.

Hon vände sig om och fortsatte kyssa mig vilt. Vi famlade oss fram till sängen och allt föll på så naturligt. I den stunden kände jag mig lycklig.
Men jag visste att en morgondag skulle komma, och den skulle bli jobbig. Riktigt jobbig.

Förra kapitlet:Typiskt henne att överdriva också, men jag blev ändå glad över hennes sms. Jag hade hennes stöd och det kändes bra.

Men en tanke kom upp i mitt huvud åter och åter igen, och jag visste vad jag var tvungen att göra.

Jag måste berätta allt för Justin.

Jag drog försiktigt klänningen över huvudet. Jag ville inte förstöra varken frisyen eller sminket.

Den satt perfekt. Det var som om den var gjuten på min kropp. Jag granskade min spegelbild en lång stund innan jag kände att jag såg bra ut. Jag satte på mig de svarta högklackade skorna och tog min väska. Justin stod nog redan i hallen och väntade på mig, för som vanligt när jag skulle göra något tog det längre tid än planerat.

Jag gick så fort jag kunde i skorna ner för trappan och såg direkt Justins vackra ögon ligga på mig.

Mitt ansikte sprack upp i ett stort leende som troligen fick hela ansiktet att se förvrängt ut.

Han log också innan han sträckte fram sin arm och tog tag i min hand. Han kysste den lätt och drog sedan in mig i en varm kram innan han tryckte sina läppar emot mina. En varm känsla spred sig inom mig och jag rös av välbehag. Nu kände jag mig hemma.

”Hello shawty” sa han och släppte mig.

”Hej” svarade jag och log stort.

”Du ser helt underbart fin ut!” fortsatte han.

”Du ser inte helt ful ut heller.”

Han tog tag i min hand och vi gick ut till hans bil.

Jag satte mig bredvid honom i fram och vi körde iväg under tystnad. Tystnaden var inte pinsam och inte spänd, det var en behaglig tystnad.

Jag tittade då och då diskret i backspegeln för att kolla så jag såg okej ut fortfarande. Troligen var det inte speciellt diskret för tredje gången fick jag en kommentar från Justins håll.

”Alli, du är superfin, du behöver inte kolla dig i spegeln hela tiden.” Han flinade och jag kände hur mina kinder färgades mer rosa. Han skrattade lite och tog sedan tag i min hand.

Justins perspektiv:

Hon kollade sig i spegeln flera gånger och jag kunde inte låta bli att flina lite.

”Alli, du är superfin, du behöver inte kolla dig i spegeln hela tiden.” sa jag och hon rodnade.

Jag tog hennes hand och fortsatte köra.

Jag kände mig så otroligt tacksam över att hon ville ha mig även fast jag kysste Selena. Det skulle aldrig hända igen, jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag sumpade förhållandet med Alison. Men det som är värst är att det kändes bra, att hålla om henne igen, att kyssa henne, att bara få vara i hennes närhet. Men aldrig igen. Aldrig.

Mitt grepp om hennes hand hårdnade och vi svängde in på parkeringen vid en liten och mysig restaurang.

Jag gick runt bilen och öppnade dörren åt henne och hon tog min framsträckta hand och vi gick med hopflätade händer in på restaurangen.

Vi blev visade till ett bord vid fönstret, ganska långt in i restaurangen och blev snabbt betjänade.

Maten kom fort och smakade underbart.

”Jag är så glad att jag har dig.” sa jag och tog hennes händer över bordet.

”Jag är inget utan dig.” kontrade hon och smekte ovansidan av mina händer med hennes tummar.

”Jag älskar dig.” viskade jag och hon log försiktigt.

”och jag älskar dig.” viskade hon tillbaka och jag kände fjärilarna i magen flyga omkring mer än någonsin.

Vi åkte hem efter ett par timmar och valde att sätta på en film och bara mysa lite.

Hon ursäktade sig och smet in på toan.

Det dröjde inte länge förrän hon kom ut med sitt långa hår uppsatt i en slarvig knut och med bara en oversize t-shirt på sig.  Hon såg lika snygg ut som vanligt.

”Kom hit sexy.” sa jag med ett busigt flin på läpparna och klappade bredvid mig på sängen.

Hon kom och la sig bredvid mig i sängen och filmen rullade igång.

Det fick bli någon film som var på tvn och ikväll var det toy story 3. Jag älskade toy story när jag var mindre och 3:an hade jag inte sett än så det var helt okej ändå.

Det sägs ju att första filmen alltid är bäst, och jag måste nog hålla med. Den här filmen var ju riktigt seg.

Jag sneglade lite på Alison som verkade tycka samma. Hon höll på med sin iPhone i smyg. Jag kollade vad hon gjorde och såg att hon spelade temple run. Mitt favoritspel!

Jag kysste henne i nacken och hon ryckte till lite innan hon leendes vände sig emot mig och kysste mina läppar.

Alisons perspektiv:

Det är någonting med honom som gör att man inte kan hålla sig ifrån honom.

När han kysste mig i nacken var det som om ett sug efter honom startades i mig.

Jag vände på mig och kysste varsamt hans läppar innan jag kysste honom neråt kroppen. På halsen, på bröstet, på magen, tills jag kom till kanten av hans kalsonger.

Han verkade njuta av det och började smeka mig över ryggen och lät sedan händerna stanna på rumpan.

Vi låg och kysstes ett tag innan hans händer återigen vandrade uppför min rygg och stannade den här gången vid spännet till min BH. Han knäppte försiktigt upp den och fortsatte sedan med mina trosor. Jag ville inte vara sämre själv så jag lirkade av hans t-shirt och knäppte upp knappen på hans byxor. Resten fick han göra själv.

Efter en kort stund var han i mig och det kändes för första gången riktigt bra. Det kändes bara så rätt.

Hans beröring, hans stönande, hans blotta närvaro gjorde mig knäsvag.

Det var här jag ville vara. Med honom.

Men återigen kom tankarna ikapp mig. Jag måste verkligen berätta för honom. Det tar kol på mig. Det kommer vara slutet på oss.

pussokram

Förra kapitlet: Han älskar mig. Han älskar mig verkligen. Svartsjukan som bubblade inom mig började långsamt avta när jag insåg att han talade sanning.

Jag insåg också att jag började känna samma sak för honom. Jag har fallit för Justin Bieber.

”Jag älskar dig också Justin” sa jag och insåg att det faktiskt stämde.

”Förlåt igen. Jag lovar att det aldrig kommer hända igen! Du måste tro mig.” sa han med bedjande röst.

Jag ville tro honom, mer än allt annat. Men hur kunde jag vara säker? Fast å andra sidan skulle jag aldrig få veta om han faktiskt talade sanning om jag inte gav honom en chans. Och nu när saker och ting är ändrade från min sida så kan jag inte bara låta honom gå.

Jag reste mig upp och kysste honom, han verkade bli förvånad men var inte långsam med att besvara kyssen. Den här gången kändes det annorlunda. Allt som hade känts så fel förut kändes helt rätt nu.

”Justin, jag förlåter dig.” viskade jag i hans öra när vi avslutade kyssen och höll om varandra. Det kändes tryggt att få vara i hans famn.

Hans grepp om mig hårdnade och jag kunde nästan känna att han var lättad, och det var jag med. Det kändes bättre än någonsin att vara kär i Justin. Alla killar jag hade haft tidigare var så bleka i jämförelse med Justin. Hans glädje strålar i hans ögon varje gång man ser honom, hans personlighet och kärlek till dem han står nära är så stark att ingenting kan bryta den. Han är helt enkelt en underbar person, och jag kan för allt i världen inte förstå hur blind jag har varit när jag inte har sett det.

Justin släppte taget om mig och sa att han skulle gå på toa. Jag tog upp mobilen och skrev ett nytt sms.

Alison: Dessi! Trodde aldrig att jag skulle säga det men, jag är kär i Justin.<3

Som vanligt tog det inte mer än några sekunder att få svar. Den tjejen måste seriöst skaffa sig ett liv.

Destiny: Är det sant?! :D åh vad gulligt! Jag börjar nästan gråta, hihi <3

Typiskt henne att överdriva också, men jag blev ändå glad över hennes sms. Jag hade hennes stöd och det kändes bra.

Men en tanke kom upp i mitt huvud åter och åter igen, och jag visste vad jag var tvungen att göra.

Jag måste berätta allt för Justin.

Förra kapitlet: Det var första gången han sa att han älskar mig. De tre orden hade stor betydelse för mig, det är inte något jag bara slänger ur mig åt alla håll och kanter.

För att slippa säga till honom att jag älskar honom med, som hans mamma gjorde, reste jag mig upp och la armarna om honom och kysste honom.

Han verkade godta det och försvann ut genom dörren.

Är popsensationen Justin Bieber och Selena Gomez tillsammans igen?
Rubrikerna och bilderna fanns i varenda tidning. Bilderna från efterfesten när Justin och Selena kysstes.

Jag hade varit svartsjuk innan, men det jag kände när jag läste och såg bilder på dem var det något starkare som växte inom mig. Jag visste inte varför, men när jag såg dem tillsammans högg det till i hjärtat. Jag blev så svartsjuk, vilket jag inte borde bil. Jag vet inte varför jag blev så svartsjuk, jag gillar ju inte Justin. Allt är ju bara ett spel. Eller?

Tankarna for omkring inuti mitt huvud. Jag la mig ner på sängen och stirrade upp i taket.

Tårarna kom. Jag blev riktigt irriterad på mig själv för att jag reagerar såhär. Justin och Selena är tillsammans igen, något oss fanns nog aldrig, och det borde inte spela mig någon roll.

Men jag ska inte göra någon stor scen av det här. Han ska få berätta för mig vad han känner och sen är vi slut. Föralltid.

Tårarna vällde ut ur mina ögon och jag märkte inte när dörren öppnades.

”Alli” han röst skar in i mitt hjärta och jag vände mig snabbt mot honom. Damn it, mitt ansikte måste vara helt nedkladdat vid det här laget. Han såg lågad ut när han kollade mig rätt in i ögonen.

Jag suckade lågt för mig själv och vände tillbaka mot väggen, även fast bilderna från tidningarna spelades upp i mitt huvud och svartsjukan dunkade inom mig så kunde jag inte låta bli att känna en värme som uppstod när han kom in genom dörren. Jag har inte känt såhär för honom tidigare, något har förändrats, men jag vet inte vad.

”Alison, snälla låt mig få förklara.” Eftersom att jag inte såg någon anledning till att inte låta honom göra det så nickade jag bara, fortfarande vänd mot väggen, och han började prata.

”Du tror säkert att jag älskar Selena, jag förstår om du tror det. Men så är det inte, du är den enda för mig. Du betyder allt för mig. Både jag och Selena fick i oss för mycket alkohol igår och att vi kysstes var inte alls meningen. Jag skulle aldrig göra något sådant, det vet du. Jag älskar dig.”

Han älskar mig. Han älskar mig verkligen. Svartsjukan som bubblade inom mig började långsamt avta när jag insåg att han talade sanning.

Jag insåg också att jag började känna samma sak för honom. Jag har fallit för Justin Bieber.

pussokram!

Förra kapitlet: Såklart hade mina fans fått reda på att jag var här så de stod samlade runt min bil. Som tur var så följde en ledig läker med oss ut och hjälpte Alison in i bilen medans jag skrev ett par autografer.

”Tack för att du kom Justin!” sa hon lågt när vi svängde ut från parkeringen.

”Du behöver inte tacka för något sådant. Du vet att jag alltid ställer upp för dig.

*Scooter, nej. Jag tänker inte följa med!* *Nej, jag tänker inte lämna henne ensam!*

”Justin, jag klarar mig!” ropade Alison från köket.

Såklart hörde Scooter det och tvingade med mig på galan. Det skulle inte bli roligt, det är ett som är säkert.

Vi snackade klart och bestämde en tid när han skulle hämta mig.

Jag kollade på klockan och såg att det nästan var två timmar kvar till dess.

Jag gick ut till köket och hittade Alison sittandes på soffan och äta kakor. Jag log för mig själv och satte mig bredvid henne.

”Är det verkligen säkert att jag inte behöver stanna hemma ikväll?”

”Jaa, helt säkert. Dessi kommer ikväll, så jag blir inte ensam.”

Jag böjde mig fram och gav henne en kyss som hon genast besvarade.

”hrm..” Jag hoppade till av rösten vid dörröppningen och ryckte mig snabbt ifrån Alison och kollade mot dörren. Mamma stod och kollade på oss med en undrande blick.

Jag log ursäktande mot Alison och gick fram till mamma och väste tyst att hon skulle hänga med.

”Hur länge har ni varit tillsammans?” frågade hon med en undrande ton och ett brett flin på läpparna när vi kom in i hennes rum. ”Några dagar kanske.” svarade jag. ”Det verkar vara en bra tjej du har valt, jag gillar henne.”

Vänta, sa mamma verkligen det där nyss? Hon har aldrig annars gillar någon tjej jag dejtat i början. Hon bokstavligen hatade Selena i början, för hon trodde att hon bara var med mig för uppmärksamheten. Men hon ändrade sin åsikt efter att de hade lärt känna varandra mer. Och vi ska inte tala om vad hon tyckte om Caitlin. Fast henne gillade hon inte på hela tiden, hon blev rent ut sagt glad och lättad när jag berättade att det var slut mellan oss. Jag vet inte vad det var hon hade emot henne, men någonting var det, vilket störde mig rätt mycket.

Men mamma sa att hon gillade Alison, det kunde bara betyda en sak.  Att hon var bra för mig och att detta skulle hålla länge.

Jag tittade förvånat på henne. ”Är du seriös?”

”Ja, du vet att jag inte skojar om sånt. Gå ner till henne nu, jag ska ta en dusch.”

Jag funderade inte mer på det mamma sa just nu och gick ner till Alison som fortfarande satt i kökssoffan och läste i någon tidning.

”Mamma gillar dig.” sa jag och flinade. ”Vilken ära.” svarade hon och log stort emot mig.

Jag kysste henne och vi gick sedan in och satte oss i soffan. Jag slog på tvn men kunde inte slita blicken från henne. Tjejen som jag var så glad över att kalla min.

Alisons perspektiv:
Hans mamma såg oss när vi kysstes. Jag var såklart väldigt obekväm med det men gjorde mitt bästa för att det inte skulle märkas av. När han sa att hans mamma gillade mig kändes bara hela grejen ännu mer fel. Men skolan börjar i morgon, och då kommer alltingkännas bra. Hoppas jag. Dessi kommer i alla fall tycka att det känns super.

Vi satte oss och kollade på tv, men jag märkte att han satt och kollade på mig hela tiden, istället för att se på tvn. Jag märkte också när han flyttade sig närmare och närmare för att tillslut lägga sin arm om mig och kyssa mig på halsen.

Tanken slog mig återigen att jag måste spela bra så jag vände ansiktet mot honom och kysste honom passionerat och våra tungor möttes. Jag kände hans hand mot min svank och han tryckte mig om möjligt ännu närmare honom. Jag kunde känna att han ville ha mig.

Han blev mer och mer vild och jag visste vart det skulle leda om jag inte avbröt, så det var precis vad jag gjorde.

”Justin, din mamma är hemma.” viskade jag och kysste honom snabbt på kinden innan jag satte mig upp och vände blicken mot tvn.

Just då kom Justins mamma in i rummet med en handduk virad runt håret och mjukiskläder. Hon log mot oss och vände sedan om för att gå in i köket.

Justin tog min hand och tittade på mig med ögon som lös av kärlek.

Han kommer bli förkrossad om han någon gång får veta att det bara var ett spel.

Justins mamma ropade något om att Justin skulle fixa sig från köket och han suckade och log ursäktande innan han försvann uppför trappan.

Alison: Kom till mig om en timma, borde vara hemma då. <3

Jag skickade iväg ett sms till Dessi och gick sedan ut till köket för att prata lite med Pattie.

”Hej.” sa jag och satte mig på samma plats i kökssoffan igen. ”Hej Alison.” svara on och log stort.

”Så, hur träffades du och Justin då?” frågade hon intresserat och satte sig mitt emot mig.

”På flygplatsen faktiskt.” svarade jag ärligt. ”Jaså, vad trevligt, men hur lärde ni känna varandra så bra och så snabbt?” ”Ehm, vi följde varandra på twitter och träffades ett par gånger. Jag försökte finnas till hands så mycket som möjligt när ni hade det svårt och så.” Jag uttalade ordet svårt lägre och med mer känsla och jag såg hur en tår kom upp i hennes ena öga. ”Det var väldigt snällt av dig.” mumlade hon och jag kunde inte annat göra än att gå runt bordet och krama om henne.

20 minuter senare uppenbarade sig Justin i köksdörren och jag måste säga att han såg snygg ut. Riktigt snygg. Jag log och han kom fram till mig och gav mig en snabb puss.

”Kul att ni verkar lära känna varandra.” sa han och log stort.

Pattie log bara.

”jag måste dra nu, Scooter är här.” sa han och suckade. ”Jag älskar er.” sa han och sken upp när han uttalade orden.

Det var första gången han sa att han älskar mig. De tre orden hade stor betydelse för mig, det är inte något jag bara slänger ur mig åt alla håll och kanter.

För att slippa säga till honom att jag älskar honom med, som hans mamma gjorde, reste jag mig upp och la armarna om honom och kysste honom.

Han verkade godta det och försvann ut genom dörren.

Förra kapitlet: Jag såg med fasa hur han knäppte upp sina byxor och drog ner dem. Jag mådde illa och kände att jag skulle spy när som helst. Vad skulle jag göra? 
Jag kommer dö, var det sista jag tänkte innan han trängde in i mig.

”Hallå? Hallå? Hör du mig?” Någon ruskade försiktigt på mig. Jag öppnade ögonen lite halvt och gav ifrån mig ett lågt stönande.

En söt, gammal tant satt på knäna bredvig mig och tittade på mig med en orolig blick.

”Hjälp är på väg, ta det bara lugnt.” sa hon lugnande när hon såg att jag fått tillbaka medvetandet.

”t-tack-k” stammade jag fram och försökte mig på ett leende men misslyckades. Det gjorde ont i hela ansiktet. Jag måste se för jävlig ut, tänkte jag.

”Vad har hänt med dig?” frågade tanten som fortfarande var mycket orolig.

Jag började gråta. Jag kunde inte hålla inne tårarna som brände i ögonen.

Tanten la omsorgsfullt sin högra hand på min axel och mumlade något om att det skulle bli bra.
Jag hörde ambulansen stanna några meter ifrån mig och hur en dörr öppnades samt stängdes.

”Hej, jag heter Henry Cliff och är ambulanssjukskötare, hur mår du?” Nu var det en man som pratade med mig, det hörde man på rösten. Jag orkade inte öppna ögonen så jag nickade bara lite försiktigt och viskade fram något som jag inte ens själv hörde.

”Vi tar med dig in till sjukhuset så får vi kolla närmare på dig.” sa mannen med en tydlig röst, som om jag vore efterbliven.

”Är det okej om jag lånar din mobil och ringer efter någon förälder?” Frågade han när vi satt i ambulansen och åkte mot sjukhuset.

”mmh” sa jag lågt och stönade till av smärtan som kom när jag pratade.

Han tog upp mobilen ur min ficka och letade rätt på någon kontakt han ringde upp.

”Hej, jag heter Henry Cliff, ambulansskötare.” sa han i telefonen när den han ringde svarade.

”Din dotter har blivit överfallen och är nu på väg in till sjukhuset.”
”Jag tror inte att det är något allvarligt, nej”

”Jaha okej, det ska jag göra.” ”Ja, jag ska hälsa det.” ”Okej, hejdå.”

”Jag pratade med din mamma. Hon och din pappa var på väg hem från deras jobb, men det kunde ta ett par timmar innan de hade möjlighet att komma. De bad mig ringa någon som heter Justin. Är det okej för dig?”

Jag nickade försiktigt även om min hjärna skrek nej. Jag ville inte att han skulle se mig såhär. Jag hade inte sett mig själv än, men känslan jag hade var att jag inte alls såg särskilt fräsch ut.

”Hej Justin, Henry Cliff här. Ambulanssjukskötare”

”Ta det lugnt.” ”Ja, skulle du kunna komma in till sjukhuset?” ”Ja, vad bra.” ”Ja, hon kommer klara sig” ”Bra, hejdå.”

Jag stönade till.

”Hur går det?” fick jag direkt som fråga på mitt stönande.

Jag svarade inte utan skakade bara på huvudet lite.

Vi stannade och Henry drog ut mig ur ambulansen på en bår och körde in mig på sjukhuset.
Inne på sjukhuset var det livat kan jag lova. Läkare och sjuksköterskor sprang runt och ropade till varandra. Alla såg jättestressade ut, det kan inte vara lätt att ha någons liv i sina händer.

Henry ropade något till en sjuksköterska som kom springandes mot oss. Hon visade snabb in oss till ett väldigt tyst rum. Sjuksköterskan kom fram till mig och frågade mig några enkla mattefrågor, troligen för att kolla om jag slagit i huvudet och fått minnesförlust eller något sånt.

”Alison” viskade en röst innanför dörren innan den brast ut i gråt.

Justins perspektiv:

När jag fick samtalet från den där Henry åkte jag genast till sjukhuset. Att veta att den tjejen man älskar ligger inne på sjukhuset var inte direkt något man gillade att veta.

Undrar vad som hänt med henne. Bara det inte är något allvarligt. Det får inte vara något allvarligt.

Jag parkerade bilen på parkeringen och nästan sprang in till receptionen.

”Jag söker Alison Williams.” sa jag hastigt till receptionisten som verkade bli förvånad över att se mig där. Men jag ville inte ha någon uppmärksamhet nu.

”rum 258, en trappa upp till vänster.” sa hon och pekade mot hissen. Jag nickade som tack och sprang in i hissen som precis skulle stängas.

Det kändes som det tog en evighet innan det plingade till och hissen sa att vi var framme.

Jag hittade rätt rum och gick in.

När jag såg henne ligga där med blåmärken och sår över hela ansiktet och söderrivna kläder var det som om min värld rasade samman. Igen.

”Alison” viskade jag innan jag brast ut i gråt.

Sjuksköterskan som stod bredvid Alison tillsammans med läkaren, som jag gissade var Henry, kom fram till mig och gjorde en gest åt mig att komma ut med henne.

Jag gjorde som hon sa medans tårar strömmade ner för mina kinder.

”Hon kommer klara sig, det ser mycket värre ut än vad det är.” sa hon lugnande när hon hade stängt dörren efter oss.

Jag ville så gärna tro henne, jag klarade inte av att förlora en till som betyder så mycket för mig.

”får jag prata med henne?” frågade jag och såg bedjande på sjuksköterskan.

”Hon har lite svårt att prata, för det gör ont när hon rör käken, men gå in till henne du.”

Vi gick in tillsammans och jag gick fram till sägen där hon låg.

”Alison.. Jag skulle ha varit med dig.” viskade jag för att min röst inte skulle svika mig.

”Justin…” viskade hon och gav mig en lugnande blick.

Jag satte mig på sängkanten och kramade om hennes hand försiktigt. Jag ville inte göra henne illa.

”Vi har kollat röntgenbilderna vi tog i ambulansen och ingenting är brutet. Vi har inte heller fått fram några andra skador. Så om du vill få du åka hem nu.”

Hon log så stort hon kunde med såren i ansiktet och kramade om min hand hårt.

Jag log tillbaka mot henne.
”Ska vi gå då?” frågade jag.

Hon nickade och jag hjälpte henne upp och stödde henne hela vägen ut till bilen.

Såklart hade mina fans fått reda på att jag var här så de stod samlade runt min bil. Som tur var så följde en ledig läker med oss ut och hjälpte Alison in i bilen medans jag skrev ett par autografer.

”Tack för att du kom Justin!” sa hon lågt när vi svängde ut från parkeringen.

”Du behöver inte tacka för något sådant. Du vet att jag alltid ställer upp för dig.

För att förtydliga en sak bara. De är i Atlanta.

I min berättelse bor Justin, hans mamma i Atlanta, och han vara bara i Stratford över ett par dagar.

Och Alison. Det blev lite konstigt, men hon bor också i Atlanta även fast det lät som att hon bodde i Stratford xd

Hoppas ni förstår :p förstår nästan inte själv, men hoppas på att ni är smartare ;)

haha, vad tyckte ni om denna delen då ? :)
kram

Förra kapitlet: Jag log mot honom och kysste honom. Precis när han började ta för sig slank jag ur hans grepp och smet in på toaletten.

Jag granskade mitt ansikte och skvätte lite vatten på det för att vakna till och drog några drag med mascaran för att få liv i ansiktet.

Det blev inte mycket bättre, men det fick duga för tillfället. Vi skulle ändå inte göra något speciellt idag.

Justins perspektiv:

”Det är en gala här i stan ikväll som Scooter säger att jag måste gå på. Vill du följa med?” frågade jag henne när hon kom ut från toaletten.

”Det kan jag väl göra.” svara hon och log. Jag kunde inte annat än att le tillbaka, hon var så fin.

Hon kom fram till mig och kysste mig varsamt på läpparna.

Våra tungor möttes och det kändes helt rätt.

Alisons perspektiv:

Våra tungor möttes och det kändes helt fel. Det kändes fel att lura Justin såhär. Men när vårt förhållande väl kommer ut i världen kommer det inte alls kännas fel. Det är det jag och Dessi ville från början, och det vi fortfarande vill. Allt i skolan handlar om populariteten, och den kommer vi få dubbelt upp när folk får veta om mig och Justin.

Jag borde vara hur glad och nöjd som helst, men jag kan inte. Inte än.

”Jag måste en sväng till Dessi, men du kan väl ta något att äta så länge? Jag bli inte borta så läge” Sa jag och klistrade på ett leende när vi slutat kyssas.

”Visst, det kan jag göra.” svara han och vi gick tillsammans ner till köket där jag lämnade honom.

Alison: Jag kommer nu, var hemma. <3

Jag gick fort och lade inte märke till mannen som följde efter mig.

Jag sprang upp för yttertrappan och gick in genom dörren. Vi knackade inte på när vi hälsade på varandra, det skulle bara ta massa extra tid som vi lika gärna kunde göra annat med.

Jag hittade henne halvsovandes i soffan och MTV stod på.

”Hej gumman!” skrek jag och hoppade på henne.

”Alison, för fan!!” skrek hon tillbaka och jag började skratta. Hon satte sig upp och lugnade ner sig.

”Hej sweetheart!” sa hon sedan glatt. ”Varför kommer du hit? Är inte Justin hos dig?”

”Joo.. Asså är det verkligen en bra idé det här?” frågade jag och tittade osäkert på henne.

”Ja det är klart det är. Vänta bara tills skolan börjar på måndag, alla kommer vara så avundsjuka på dig och det kommer verkligen gynna oss båda.” sa hon och flinade.

Hon har rätt, såklart. Det har hon alltid, men det känns ändå fel. Han gillar mig verkligen, och jag gillar inte honom på det sättet. Visst, han är en jättemysig person, det kan jag inte förneka. Men det känns fel när vi kysser varandra. Det känns fel när han håller min hand.

”Du har rätt, men det kommer inte vara lätt. Vi ska iväg på någon gala ikväll, då kommer väl antagligen världen få reda på att vi är tillsammans.”

”Åh vad roligt!! Du kan väl fixa en autograf till mig av Chris Brown?”

”visst kan jag det, men då får du hjälpa mig med smink och hår innan.” sa jag och flinade lite.

”JAAA!!” utbrast hon och kramade mig. Det var det bästa hon visste. I framtiden kommer hon bli make-up arist, det är jag hundra procent säker på.

”Bra, men jag måste hem till Justin nu, du kan väl komma vid 4?”

”Ja, det kan jag.”

Vi sa hejdå och jag gick ut. Det blåste ganska kallt så jag drog upp luvan på tröjan och la armarna i kors.

Jag lade inte märke till att mannen fortfarande följde efter mig. Jag märkte det först när han var så nära att hans andetag blåste mig i nacken.

Jag ryckte till och snurrade runt. Han var bara 20 centimeter ifrån mitt huvud och hade ett brett flin på läpparna.

”Vad fan vill du?” frågade jag irriterat men kunde inte låta bli att bli rädd.

”Jag såg dig förut när du var på väg till det där huset” sa han och pekade bort mot Dessis hus. ”Jag hoppas att det inte var någon kille du var hos.” sa han och flinade om möjligt ännu bredare.

”Nej, det var ingen kille.” stammade jag fram. Jag måste ha låtit jättetöntig.

”Bra.” svarade han bara och böjde sig fram och kysste mig.

Jag försökte desperat dra mig loss, men lyckades inte. Hans tunga trängde sig in i min mun och började leka med min. Det var så obehagligt. Efter det här skulle jag nog uppskatta Justins kyssar. Om jag tar mig ur det här.
Hans händer letade sig in under min tröja och klämde åt om mina bröst. Jag försökte skrika men inte ett ljud kom ut ur min mun som fortfarande var klistrad mot hans. Han började dra med mig mot en gränd bara några meter bort och jag kunde inte göra något för att ta mig loss. Han puttade in mig bakom en stor, grön soptunna och slet med våld av mig min tröja. Jag skrek så högt jag kunde, men det enda som kom ut ur min mun var en svag viskning. Han hånflinade mot mig innan han drog ner mina byxor. Jag var livrädd.

Jag såg med fasa hur han knäppte upp sina byxor och drog ner dem. Jag mådde illa och kände att jag skulle spy när som helst. Vad skulle jag göra?
Jag kommer dö, var det sista jag tänkte innan han trängde in i mig.

Hoppas det duger ändå, nästa del kommer i morgon :)

Kram!

Förra kapitlet: Jag kände att Alison tog tag i min hand under bordet och jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv. Hon höll min hand resten av måltiden och jag kände mig för första gången på länge lycklig. Inte bara för att hon höll min hand, utan för att jag var kär. Ja, det är precis vad jag är. Jag är kär i Alison.

Jag packade ner tandborsten och lite rena kläder i en väska och gick ut till bilen.

Jag skulle sova hos Alison i natt. Mamma skulle ut med en kompis och komma hem sent och jag kände inte för att vara ensam hemma.

Nu den senaste tiden har jag bott hemma hos mamma, mitt egna hus känns så stort och ensamt.

Det tog mindre än 10 sekunder för henne att öppna dörren när jag ringde på.

Hon kramade om mig och lät mig stiga på. Hennes mamma kom ut ur köket och hälsade glatt på mig. Alisons mamma har humor. Hon är faktiskt riktigt rolig.

Jag gick upp med min väska till Alisons rum och skulle precis gå ner igen när det pep till i hennes mobil som tydligen låg i hennes säng, och nyfiken som jag är så kunder jag inte låta bli att tjuvkolla lite.

Har han kommit än? ;)<3

Det var från någon Dessi. Jag log för mig själv och tog med mobilen ner till henne.

”Det var någon Dessi som undrade om han har kommit än” sa jag och flinade retsamt mot henne.

Hon såg rädd ut innan jag avslutade meningen men efteråt flinade hon bara tillbaka och tog telefonen ur min hand.

Hon började knappa in ett svar och jag kunde bara stå där och beundra hennes vackra ansikte. Ja, hon var verkligen vacker.

”Vad tittar du på då?” frågade hon och flinade när hon hade skickat iväg smset.

”Dig” svarade jag och tittade bort för att dölja att jag rodnade lite.

Hon kom fram och gav mig en kram, jag skulle kunna stanna i hennes armar för alltid. Jag vet, vi har bara känt varandra ett par veckor, och jag brukar absolut inte förälska mig i någon så fort. Det är inte likt mig, men när jag såg Alison förstå gången visste jag att hon var speciellt. Jag blev varm inombords när jag såg henne.

”Det är mat nu.” sa hon och släppte mig. Ett flin spred sig på hennes läppar när hon såg mitt, troligen väldigt besvikna, ansiktsuttryck.
Jag suckade lågt för mig själv och gick med henne in till köket där hennes föräldrar redan satt.

”Så det är du som är Justin.” konstaterade hennes pappa och log.

”Ja det är jag det.” svarade jag och log tillbaka. Han verkade riktigt trevlig.

”Jag känner igen dig… Vi kanske har setts på stan någon gång?” Frågade han och verkade fundera.

Jag skrattade lite. ”Eller kanske på tvn eller i tidningar?” flinade jag.

Han granskade mig en stund innan han öppnade munnen igen.

”Så du är den Justin. Justin Bieber?” utbrast han.

”Yes man.” sa jag.

”Det var som tusan.” mumlade han och vi började skratta allihopa.

Resten av måltiden satt vi alla 4 och skrattade åt hennes pappas skämt och ordvitsar.

Det var riktigt trevligt och de verkade tycka bra om mig också, precis som jag tyckte bra om dem.

*

”Ska vi gå och lägga oss?” frågade Alison när klockan precis passerade midnatt.

”Ah visst” svarade jag och kunde inte dölja en stor gäspning. Hon fnissade lite och vi sa god natt till hennes föräldrar och gick upp till hennes rum.

Hon försvann in på toan och jag bytte snabbt om och tog fram mobilen lite medans hon gjorde sig klar.

Jag loggade in på twitter och kollade lite mentions, följde några fans och retweetade några tweets. Mina fans blir i alla fall glada när jag gör sånt. Jag klickade på ny tweet och skrev en rad.

I never thought that this would happen, but now it feels amazing.

Jag postade inlägget och lade ifrån mig mobile precis när hon kom ut.

Jag smet in på toaletten och borstade tänderna och tvättade av mig lite och gick sedan tillbaka ut i rummet där hon låg i sin säng och kollade på mig. Nu var det min tur att fråga vad hon kollade på.

”Dig.” svarade hon på min fråga och jag flinade mot henne innan jag la mig bredvid henne i sängen.

Hon flyttade sig lite närmare och smekte min kind.

”Justin, du är vacker.” viskade hon mot mitt ansikte.

”säger skönheten själv” log jag tillbaka mot henne.

Hennes hand flyttades neråt och hon smekte min mage. Jag lutade mig mot henne och kysste henne. Hon besvarade kyssen passionerat och började famla med min skjorta. Hon rullade över mig och satte sig med benen på varsin sida om mig. Jag log och kysste henne igen medans mina händer smekte hennes mage och bröst innan jag drog av hennes tröja. Hennes händer fortsatte röra sig neråt och hon knäppte upp knappen på mina jeans.

*

Vi låg och tittade på varandra och log. Hon var helt underbar. Vi passade ihop. Jag kände det när avståndet mellan oss förintades och vi blev ett.

Hon kysste mig en gång till innan hon la sig tillrätta på sin kudde och somnade. Hon såg så söt ut när hon sov att jag inte kunde slita blicken från henne. Någonstans inom mig ringde varningsklockorna. Jag borde inte bli så förälskad i en tjej. En tjej som jag egentligen inte känner speciellt mycket, som skulle kunna utnyttja mig för att jag är känd. Men jag vill inte tro det om Alison, hon verkar absolut inte vara sån. Hon får mig att känna mig älskad på riktigt.

Jag log när jag tänkte på vad som hänt tidigare denna natt. Hur kan en person vara så underbar, på alla sätt?

Det här kan ha varit början på ett nytt, härligt förhållande. Men är hon redo? Redo att få kameror upptryckt i ansiktet vart hon än går och få sitt ansikte tryckt i varenda tidning tillsammans med mig? Redo att ta emot allt hat mina fans har att ge henne?

Jag somnade med alla tankarna och kunde bara hoppas att hon var redo.

*

Alisons perspektiv:

Jag drog av hans byxor och hans händer famlade efter spännet på min bh. Jag fnissade till och hjälpte honom att få upp det medans hans händer började dra av mina trosor istället. Jag kysste honom på halsen och ner på magen. Jag stannade vid kalsongkanten och fortsatte upp igen. Hans händer smekte över min nakna rygg och rörde sig mot min rumpa där de stannade. Jag drog av hans kalsonger och efter bara några sekunder var han i mig. Jag stönade lågt för att mina föräldrar inte skulle vakna. Det skulle bara vara pinsamt.

Efter en lång stund avslutade vi och låg bara och tittade på varandra. Jag såg hur hans bruna ögon glittrade och jag kysste honom snabbt innan jag la mig tillrätta på kudden och blundade.

Jag kunde inte somna, men det behövde han ju inte få veta.

Vad han heller inte behövde veta var att jag inte hade njutit av det här på samma sätt som han. Visst njöt jag av själva akten, men inte av att det var just han.

Efter en lång stunds tänkande utan att jag kunde somna öppnade jag försiktigt ögonen och min blick möttes av en sovandes Justin.

Jag tog försiktigt upp mobilen och sänkte ljusstyrkan så han inte skulle vakna.

Jag knappade in ett sms till Dessi.

Alison: Dessi, vi gjorde det. Vad kommer hända nu?<3

Det tog inte många sekunder innan det kom ett svar.

Destiny: Hahaha, det betyder väl att ni är så gott som tillsammans nu eller? The game is on ;)<3

Alison: I guess so. Sov gott <3

Jag somnade snabbt efter att jag pratade med Dessi och vaknade inte förrän solen lyste så starkt att jag blev bländad. Jag sträckte på mig och råkade slå till Justin som låg och sov bredvid mig. Han rörde på sig och gav ifrån sig ett morgonljud innan han långsamt satte sig upp och tittade på mig med busig blick.

Jag sneglade på klockan och såg att den var halv 10. Mamma och pappa hade redan gått till jobbet så vi var ensamma nu i några timmar.

Jag förstod vad han tänkte när han flyttade sig närmare mig och kysste mig passionerat.

Eftersom att ingen av oss hade några kläder på oss efter igår så gick det fort för honom att komma i mig. Han verkade tycka att det var väldigt skönt, för flera högljudda stön kom ut ur hans mun.

Han drog sig snabbt ur mig när han kände hur min kropp stelnade till.

”j-justin, du har väl skydd?”
Jag fick inte alls den respons jag väntat mig av honom. Han började skratta, och inte lite utan mycket.

”Det är klart att jag har, det fixade jag innan du vaknade älskling” sa han och fortsatte skratta.

”Justin, vad är det som är så roligt?” frågade jag lite irriterat.

”Jag trodde att jag gjorde något fel. Det är vad jag har varit rädd för att göra ända sedan vi träffades” sa han och flinade mot mig.

Jag log mot honom och kysste honom. Precis när han började ta för sig slank jag ur hans grepp och smet in på toaletten.

Jag granskade mitt ansikte och skvätte lite vatten på det för att vakna till och drog några drag med mascaran för att få liv i ansiktet.

Det blev inte mycket bättre, men det fick duga för tillfället. Vi skulle ändå inte göra något speciellt idag.

Kommentera mycket så får ni ett kapitel mitt på dagen i morgon :)
KRAM!

Förra kapitlet: ”mamma..” sa jag och gick fram och kramade henne. Tårarna rann nerför bägges kinder.

”åh Justin..” sa hon mellan snyftningarna.

Mer behövde inte sägas. Vi stod och kramade varandra länge och grät. Hon hade förlorat sin pappa. Det var värre än att jag hade förlorat min morfar, även om det var samma person.

Jag försökte vara den starka, jag försökte förklara för mamma att vi skulle klara det här. Men även jag tvivlade. När jag såg mammas förkrossade ansikte visste jag att det skulle bli riktigt svårt.

Dagarna flyter långsamt förbi. Mamma har slutat gråta hela dagarna. Men hon gråter sig till sömn varje kväll. Det gör jag också, men jag försöker visa för mamma att vi kan ta oss igenom det här. Saker blir bättre.  Jag har träffat Alison nästan varje dag. Vi lär känna varandra mer och mer för varje dag. Och jag har definitivt starka känslor för henne. Hon verkar känna samma sak för mig också. Hon säger i alla fall att hon tycker att jag är rolig och en bra person. Sen får man väl tolka det som man vill.

Idag är det begravning. Det har redan gått 6 dagar sen han dog. Och Alison har lovat att följa med som stöd, och Selena ringde igår och sa att hon skulle komma hon med. Hon har funnits där för mig de senaste dagarna, precis som en bra vän ska göra. Hon har också försökt få mig att inse att det kommer bli bra, och nu har jag börjat tro på det också. Det gäller bara att få mamma att tro på det också. Men det kommer bli värre idag. Jag känner det på mig.

”Justin, är du klar?” frågade mamma lågt från hallen.

Jag gick till henne från köket. ”Yes” sa jag och kramade henne.

Vi åkte de 20 minuterna till kyrkan under tystnad. Ingen av oss hade något att säga.

När v svängde in på parkeringen stod det redan ett antal bilar där.

”Jag älskar dig” sa jag till mamma innan vi steg ur bilen. ”Jag älskar dig med Justin. Du är det bästa jag har.” svarade hon och tryckte min hand.

Vi steg ur bilen och gick hand i hand till framsidan av kyrkan där de flesta redan var samlade.

Jag fick krama om nästan alla som var där, även om jag inte alls kände dem. Alla ville visa att de brydde sig, vilket jag verkligen uppskattade.

”Hej Justin.” Sa en tjejröst bakom mig. Jag vände mig om och fick se Selena. ”Hej Sel.” svarade jag och tog emot ännu en kram. Jag kände att hon grät och kunde inte hålla tillbaka mina egna tårar. Vi stod där och grät i varandras armar tills prästen kom och sa att de andra hade gått in.

Vi gick tysta in och satte oss precis innan det började.

Mamma och mormor satt och höll varandra i handen och grät tyst. Det var otroligt plågsamt att se.

Jag och pappa och mina småsyskon satt på bänken bakom tillsammans med Selena.

Alison kom inte. Det sårade mig, men hon hade nog en bra anledning.

Efter begravningen följde Selena med mig och mamma. Hon sa att hon gärna hjälpte till och städade lite hemma. Vi hade inte gjort något åt hemmet de senaste dagarna.

Jag tog upp mobilen på vägen hem och såg att jag hade fått två sms från Alison. Jag läste dem båda två.

Alison: Justin, förlåt, jag klarar inte begravningar. Förlåt.<3

Alison: Jag är så ledsen. Förlåt mig, jag skulle inte ha lovat att följa med. <3

Jag klickade på svara och skrev ett svar.

Justin: Det är lugnt, du kan väl komma förbi och äta med mig, mamma och Sel ikväll? <3

Skicka.

Jag kände att det var dags för mamma att få träffa Alison och för Alison att få träffa Selena.

Mamma sa i alla fall igår att hon ville bjuda Selena på mat ikväll, så det borde inte göra något att Alison kommer med också.

Alison: Ja visst det kan jag göra <3 puss!

Bilen stannade på vår uppfart och alla tre gick ur. Jag la armen om mamma för att stödja henne lite, hon var helt slut.
Hon gick upp och la sig direkt när vi kom in. Även fast klockan bara var 2. Hon kan nog behöva vila upp sig lite, hon har nog inte sovit många timmar de senaste nätterna.

Selena började genast plocka i ordning i köket och jag bestämde mig för att hjälpa till. Det kändes fel att låta henne städa i vårt hus.

”Jag såg i tidningen att du hade något på gång med en tjej” sa Selena och flinade lite.

”Ja det kan man väl säga” svarade jag och log snett.

”Hur är hon då?” frågade hon nyfiket.

”Hon är skitbra hela hon. Rolig och snäll. Och så är hon snygg också.”

”Vad kul för dig att du har hittat en så bra tjej.”

”Mmh, hon kommer ikväll. Då kan ni f träffas och lära känna varandra.”

”Jaha, det ska bli roligt.”

Vi sa inte så mycket mer. Vi fortsatte bara att plocka i ordning tills det såg helt okej ut i både köket och vardagsrummet. Sen bestämde vi oss för att väcka mamma. Hon gillar aldrig att ha för kort tid på sig att fixa sig och laga maten.

Klockan var snart 4 så jag smsade Alison att hon skulle komma halv 7 och satte sedan på tvn.

Selena kom och satte sig bredvid mig i soffan. Som vanligt var det MTV jag satte på. Nu visade de musikvideon till Katy Perrys firework. En av mina favoritlåtar.

Vi blev sittandes där och kollade på musikvideo efter musikvideo tills mamma ropade på oss från köket.

”Kan ni hjälpa till att duka?” frågade hon oss när vi kom in i köket.

”Visst.”

Vi tog fram tallrikar och bestick och glas. Mamma stod vid spisen och stekte bacon.
gott.

Klockan halv 7 plingade det på dörren och jag gick och öppnade.

”Hej Justin.” Sa Alison och kramade om mig.

”Hello shawty.”

Vi gick in till köket där mamma och Selena var kvar. De hälsade på varandra och utbytte några vardagliga fraser, som hur är det och vart kommer du ifrån.

Mamma ställde fram maten och vi satte oss och åt.

Samtalet flöt på rätt bra. Vad jag märkte så kom de bra överens. Speciellt Alison och Selena, de pratade mycket med varandra och verkade ha roligt.

Jag kände att Alison tog tag i min hand under bordet och jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv. Hon höll min hand resten av måltiden och jag kände mig för första gången på länge lycklig. Inte bara för att hon höll min hand, utan för att jag var kär. Ja, det är precis vad jag är. Jag är kär i Alison.