mystoories

Förra kapitlet: @Melodyrose skrev jag snabbt ner på pappret och räckte det till honom.

”Tack, men nu måste vi åka, vi ses!” sa han och drog in mig i en varm kram. Jag kände hur rysningar skickades längs min ryggrad och fjärilarna i magen flög runt som aldrig förr.

Motvilligt släppte jag honom.

”Det hoppas jag med.” sa jag lyckligt.

Nadia fick också en snabb kram och sedan sa vi hejdå.

”Justin bor på hotellet två kvarter bort.” hörde jag någon säga. Jag kollade på Nadia som också hade hört.

”Kom så går vi!” sa hon och drog mig i rikting mot hotellet.

De andra fansen var också på väg dit.

Vi knökade oss förbi några personer, som ropade arga kommentarer efter oss, när vi sprang det snabbaste vi kunde mot hotellet.

Utanför stod redan flera hundra tjejer och det var näst intill omöjligt att ta sig fram. Men vi lyckades ta oss in till väggen och där gick det bra att ta sig ända fram till dörren.

Trycket mot våra ryggar ökade något så otroligt när den stora, svarta bilen, som vi bara några minuter tidigare stått vid och pratat med Justin, rullade in framför hotellet.

Först steg Kenny, Justins livvakt, ut ur bilen tillsammans med en annan stor livvakt. Han vinkade till sig tre vakter som stod innanför dörren till hotellet. Sen steg Scooter ur bilen, tätt följd av Justin.

Ett lyckorus for igenom min kropp och jag stämde in i alla de andras tjut.

Justin skrev några autografer och fortsatte gå mot dörren. Han stannade till precis bredvid oss och gav oss varsin autograf. Jag kunde inte hindra min mun från att le fånigt när han tog min arm och skrev sitt namn på den.

”Du skakar.” påpekade han med ett flin och jag kände hur mina kinder färgades lite lätt rosa. Han blinkade med ena ögat mot mig och försvann in genom de stora dörrarna in till hotellet.

Vi stod kvar ett par timmar tills de flesta fansen, konstigt nog, börjat dra sig undan.

När det blev tillräckligt mycket plats började jag återigen dansa min glädjedans.

”Mel, folk tittar!” skrek Nadia och började gapskratta.

”Vet du? I don’t care!” flinade jag och hon skrattade ännu mer innan även hon började dansa.

Folk måste ha tyckt att vi var helt dumma i huvudet, men just då kunde jag inte bry mig mindre. Jag hade nyss fått träffa världen bästa kille, igen!

Mitt i dansen började min mobil ringa.

Jag drog snabbt upp den ur fickan och såg Erics namn lysa upp skärmen.

Det förvånade mig verkligen att han var uppe och orkade ringa när klockan ändå var mitt i natten. Men jag la inte ner mer tid åt de tankarna.

”Hej!” sa jag glatt och hörde hur han skrattade till i andra änden av luren.

”Hej, hur var det?” frågade han och det lät faktiskt som att han verkligen ville veta.

”Helt otroligt! Först träffade jag Justin på donken och fick ta typ hur många bilder som helst med honom och sen fick vi biljetter till första raden av hans manager så någon annan fick våra biljetter och konserten var helt underbar och sen träffade vi honom bakom scenen och han kände igen oss och nyss fick vi hans autograf utanför hans hotell och han lovade att följa mig på twitter!!” babblade jag på nästan utan att andas. Han skrattade högt i andra ändan.

”Mej, du är helt sjuk, vet du det?”

Jag skrattade. ”Jag tror att jag faktiskt vet det.”

”Det låter i alla fall som att ni har haft det kul.”
”Ja, såklart vi har haft! Tack igen för att vi fick åka!”

”Tacka inte, du är värd det, ring i morgon.” sa han och sedan la vi på.

Jag har sagt det förut och säger det igen, han är världens bästa vän!

Jag tror och hoppas att ni är förstående till detta :)

Vad tycker ni om detta kapitlet? Bra/Dåligt? :)

pussokram