mystoories

Jag vet att jag sa att den nya novellen skulle börja i slutet av förra veckan. Men jag får inte det att gå ihop.
Har skrivit ner massa kapitel för hand så jag måste skriva in dom på datan och sånt och allt tar längre tid än vad jag trodde... Jag vill också ha skrivit lite mer så jag har kapitel på lager, då slipper ni vänta så länge mellan varje.
Jag vet inte när jag kan börja , men så småningom!
Hoppas ni stannar ändå!

Pussokram

Förra kapitlet: Någonstans i bakhuvudet registrerade jag alla kamerablixtrar och paparazzis som ropade men i den stunden kunde jag inte bry mig mindre om dem. De får skriva vad de vill i sina tidningar, är det inte sanningen de skriver så är det upp till dem, jag och Justin vet exakt hur det ligger till och det är det enda som spelar någon roll.

”Justin!” ”Selena!” ”Kolla hit Justin!”

Journalisterna och paparazzierna är fortfarande lika galna som de var förr.

Det har gått nästan exakt två år sedan jag och Selena officiellt blev tillsammans igen. Två år fyllda med kärlek, skratt och hopp inför framtiden.

Varje dag strömmade hoten från missnöjda fans och lyckohälsningar från nöjda fans och det gör de fortfarande.

Men det är något både jag och hon kan hantera. Vi kunde det förut och vi kan det nu.

Men nu är allt annorlunda. Nu känner jag mig ännu mer angelägen om att skydda Selena från allt som kan göra henne illa. Nu när jag vet att något, eller jag kanske ska säga någon, finns där inuti henne och snart vill ut och se världen.

Någon av mitt eget kött och blod. Någon jag själv varit med och skapat. Jag har en känsla av att den lilla tjejen, som redan börjat sparkas, kommer bli den finaste världen någonsin skådat.

”Justin, vi går in igen.” viskade Selena. Vi hade inte ens hunnit tre meter utanför dörren innan vi bokstavligen blivit attackerade av pressfolk.

”Sure baby.” sa jag och vi gick in genom dörren igen. Dörren till vårt hus. Selena hade kallat det för sitt dröhus länge när det blev till salu. Jag vet hur mycket huset skulle betyda för henne om vi köpte det, och jag älskar henne över allt annat, hon är my favorte girl, och därför kunde jag inte låta det gå. Det var ett perfekt hus. Kanske en aning stort för två personer och en hund, men i min framtid kan jag se mer än ett litet barn springa omkring i de stora och öppna rummen och plaska i den stora poolen på husets baksida. En sak var säker. Mina barn ska få den bästa uppväxten någonsin, och de ska växa upp i det här huset.

Selenas perspektiv:

Vi bestämde oss för att ta ett glas saft på altanen istället. Min syster, som var här på besök under dagen, kom med förslaget och ingen av oss andra två kunde ju säga emot.

”Justin, kan du hämta lite mer saft åt mig?” frågade min syster med valpögon efter att hon, snabbt som blixten, druckit upp det hon fick.

”Alright, I’ll do it.” sa Justin och flinade. Han försvann in i huset med två tomma glas i händerna, han kunde ju lika gärna fylla på mitt med när han ändå håller på.

Lilltjejen inuti mig sparkade till, som om hon ville ut. Samtidigt kände jag hur en enorm smärta sköljde igenom mig och jag kunde inte annat än att skrika rakt ut.

”Sel, vad händer?” frågade min lillasyster skräckslaget.

Ännu ett smärtsamt skrik flög ur min mun och inom 2 sekunder var Justin böjd över mig.

”Nu åker vi in till sjukhuset! Det är femte gången denna vecka du får så ont, nu har du inget väl längre.” sa han och den här gången protesterade jag inte.

”Flytta på er, nu direkt!” gormade Justin åt journalisterna som blockerade vägen fram till bilen, och förvånansvärt nog lydde dem. Det har nog aldrig tidigare hänt.

”Tack.” sa han kort innan han stänge bildörren och gasade iväg mot sjukhuset.

Väl inne på sjukhuset var det full kalabalik.

En liten flicka i 5årsåldern ryckte sin mamma i armen. ”Titta, där är Justin Bieber och Selena Gomez.” viskade hon och jag log ett svagt leende mot henne. Hon sken upp som en sol och log tillbaka.

”Det ska bli en ära att få hjälpa er.” sa en lång, gråhårig man i 55åråldern. Genom att läsa på hans bricka fick man veta att han hette Alan Stevens och var förlossningsläkare.

Justin nickade till svars och jag gjorde samma med ett litet leende på läpparna.

”Den smärtan som din man? Beskrev att du har är mycket vanlig och tyder på att er dotter är på väg ut.”

”Eftersom att vattnet tydligen gick nu precis så är det väl bara att sätta igång.” sa han med ett vänligt leende som både jag och Justin villigt besvarade. Nu kom stunden vi väntat på i 9 månader. Idag skulle vår dotter födas. Ingen i hela vida världen kunde vara lyckligare än oss den här stunden.

”Vill du hålla henne?” frågade jag Justin med ett mjukt och lyckligt leende på läpparna.  Efter många tårar från både min och Justins sida hade äntligen vår lilla Destiny fötts. Hon fick helt klart Justins ögon och näsa. Han säger att hon fick min mun och det kan nog stämma. Hon är världens vackraste bebis.

Justin nickade långsamt och sträckte fram armarna mot varelsen som låg och sov så sött i min famn.

Han kysste mig på munnen länge innan han tog emot Destiny och tryckte henne mot bröstet.

”Sel, jag är världens lyckligaste pappa.” viskade han och kunde inte hålla inne glädjetårarna som bildades i hans ögon.

”Vi är världens lyckligaste föräldrar.” rättade jag och insåg snabbt hur sanna de 5 orden faktiskt var, och jag kan inte annat än hoppas för mitt liv att det alltid kommer att vara vi. Med honom är jag som lyckligast. Vi är en familj, och oavsett vad som händer så kommer vi alltid att vara det.

Förra kapitlet: ”Det är lugnt Justin. Några arga beliebers har jag kunnat hantera förut, men det var faktiskt många som blev glada också.” Jag log för mig själv, om mina fans tycker att Selena är bra så måste det betyda något.

Jag sträckte på mig i soffan. Jag somnade tidigare i morse när något segt program om hundar gick på tvn så jag hörde tydligen inte när telefonen ringde.

Jag tryckte på ring tillbaka och höjde telefonen mot örat. Det tog några signaler innan en glad röst svarade i andra ändan.

-Justin!

Jag skrattade för mig själv.

-Hej! Jag är på.

-Bra! Vi kommer förbi och hämtar dig om 20 minuter, bäst att du är klar då.

-Det ska jag vara, vi ses då!

-Ja det gör vi, hejdå!

Jag la på och gick upp till mitt rum. Vad ska man ha på sig idag?

Jag kollade ut genom fönstret och såg att det var soligt och antagligen väldigt varmt så det fick bli ett par rutiga shorts och en turkos tröja.

Exakt 20 minuter senare tutade bilen utanför så jag tog min handduk och mina solglasögon och gick ut.

Det var mindre folk än vanligt på stranden när vi kom. Skönt att få vara lite ifred någon gång.

Solen lyste starkt så vi satte upp ett stort parasoll och la oss och solade en lång stund.

”Har du tänkt på att det är julafton om exakt 4 månader?” sa Selena bredvid mig. Jag brast ut i skratt. Hur många tänker så egentligen?

”Nej, det har jag inte gjort.” svarade jag och kisade mot solen.

Hon suckade tungt en gång innan hon började fnissa.

Jag trivs bra i hennes sällskap. Vi har träffats och pratat en hel del de senaste dagarna efter vi åt hos mamma och har bara kommit varandra närmare. Jag vet nog mer om henne nu än vad jag gjorde när vi var tillsammans. Jag kan inte förneka att det finns något mellan oss igen. Bara det att ingen av oss vet vad det är.

”Justin, hur är det egentligen mellan oss?” frågade hon men nyfikenhet i rösten som om hon kunnat läsa mina tankar.

Jag log mot henne. ”Hur vill du att det ska vara?” frågade jag bara tillbaka.

”Jag vill att det ska vara som förut” sa hon och kollade upp mot himlen innan hon vände blicken mot mig.

”Då är det som det var förut nu.” sa jag och hennes leende blev dubbelt så brett som innan.

Precis när jag skulle böja mig fram för att kyssa henne blixtrade det till i buskarna bredvid och jag hörde hur hon svor lågt för sig själv.

”Är du redo att börja om?” viskade jag. Hon nickade.

”Bra.” sa jag och kysste henne passionerat. Kamerorna blixtrade men vi kopplade bort det helt och hållet. Just nu existerade bara vi. Hon och jag.

”Ska vi gå och bada? De andra undrar säkert vad vi håller på med här borta annars.” sa hon och flinade mot mig när vi bara legat och pratat en lång stund.

”Ah visst, sisten i!” flinade jag tillbaka och reste mig upp för att springa iväg.

Selenas perspektiv:

Han var mycket snabbare än mig så jag orkade inte springa hela biten. Ingen idé lixom.

Istället för att skynda mig gick jag långsamt i det alldeles för kalla vattnet. Jag förvånades över hur Justin kunde hoppa i så snabbt. Visst var han en riktig vinnarskalle men dum trodde jag inte att han var. Jag flinade för mig själv åt mina skämtsamma tankar. Ibland kunde jag komma på mig själv med att sitta och skämta med mig själv i tankarna. Det kan omöjligt vara helt normalt…

Justin kom upp till ytan precis vid mina fötter och skvätte ner hela min överkropp som ännu inte kommit under ytan.

”För fan Justin!” utbrast jag förvånat.

Han bara skrattade och jag kunde inte låta bli att börja skratta själv. Han var min igen nu. Min andra halva var på plats, delen som fattats. För det var precis vad han var, han var min andra halva, och nu skulle han förbli det.

Plötsligt kände jag hans varma läppar emot mina och allt annat runt omkring oss försvann.

Det fanns bara han och jag. Han lyfte mig så att mina fötter lämnade bottnen och för att inte bli kastad ner i vattnet klämde jag benen runt honom och pressade mina läppar hårdare mot hans.

Han verkade inte ha någonting emot det utan flyttade istället sina händer mot min rumpa och tryckte mig, om möjligt, ännu närmare honom.

Någonstans i bakhuvudet registrerade jag alla kamerablixtrar och paparazzis som ropade men i den stunden kunde jag inte bry mig mindre om dem. De får skriva vad de vill i sina tidningar, är det inte sanningen de skriver så är det upp till dem, jag och Justin vet exakt hur det ligger till och det är det enda som spelar någon roll.

Förra kapitlet: Jag drog av hans tröja efter att dragit av min.

Justin är perfekt, han är snygg. Men det är Zach också. Vem säger att man inte kan ha två? Så länge inte Justin vet så är det ju lugnt.

”Justin, vad fan är det här?!”

Jag gissade på att tidningen hade kommit och log lite för mig själv.

”Vilket då älskling?” ropade jag roat från vardagsrummet.

En sak var säker, jag hade så kommit över henne nu. Med tanke på hur hon behandlat mig så förtjänar hon inte mig. Jag vet att jag är värd precis lika mycket som alla andra, och ingen ska behöva ta skit från andra utan att inte förtjäna det.

”Det här!!” Nu kom hon in till vardagsrummet där jag satt och kollade på tv och slängde tidningen i ansiktet på mig.

Framsidan var prydd av en stor och en liten bild på när jag och Selena höll om varan och kysstes. Perfekt.

”VA?!” skrek hon när jag inte svarade.

”Vadå, ta det lite lugnt, det var ju bara en kyss.” Hon stod och skakade av ilska och hade nog inga planer på att svara så jag fortsatte. ”Du och Zach kysser ju också varandra och ändå säger du att du älskar mig, då är det väl samma sak som det här?” sa jag och pekade på tidningen.

Hon ryckte till, uppenbarligen förvånad över det jag sagt men hon sa inget.

”Alison, det funkar inte. Varför fortsätter du säga att du älskar mig när det är så uppenbart att det är Zach du älskar?” fortsatte jag och spände blicken i henne.

”För att jag faktiskt älskar dig.” sa hon surt.

”Men du älskar mig inte tillräckligt mycket för att inte vara otrogen va?” sa jag och nu var jag riktigt sur.

”Jag älskar dig mest av allt Justin, men jag kan inte hjälpa att jag får känslor för Zach också.” sa hon och tittade ner i marken. Det är nu hennes kamp om att få mig tillbaka börjar, men hon kommer inte lyckas den här gången också.

”Justin, snälla förlåt mig.” viskade hon och pressade fram några tårar. Till och med en blind kunde se att de inte var äkta. Hon var med mig för att jag var känd och det har jag insett nu, men jag går inte med på det längre. Det finns inget vi längre.

”Nej Alison, det funkar inte längre. En ursäkt räcker inte denna gången.”

Hon reste sig upp och gick mot dörren. Jag hade precis avslutat förhållandet med en tjej jag älskat mer än allt annat, men det känns bra. Förvånansvärt bra.

”Förlåt igen. Även om det inte hjälper så ska du veta att jag är ledsen.” sa hon innan dörren small igen.

Maten smakade bättre än på länge och mitt humör var för första gången på flera veckor ända uppe på topp. Jag tror inte att jag någonsin var helt lycklig med Alison, även om det var det jag trodde när jag var med henne. Jag trodde att hon var den bästa för mig och att hon gjorde mig lycklig, men så var inte fallet och det har jag insett nu. Det enda hon gjorde var att utnyttja mig.

Jag är evigt tacksam mot Selena som valde att riskera mina känslor för Alison genom att berätta.

Jag satt hemma hos min mamma tillsammans med henne, Selena och Selenas mamma. Mamma hade lagat mat och bjudit hem oss alla tre. Vi skrattade och hade riktigt roligt. Jag hade inte pratat med Selena på en hel vecka så det kändes otroligt skönt när hon diskret viskade till mig och bad mig följa med och prata en stund.

Vi gick ut på altanen och satte oss i varsina solstolar och tittade på varandra.

”Jag har inte pratat med dig sen du och Alison bröt, hur är det egentligen?” frågade hon och tittade oroligt på mig.

”Det är faktiskt bra, det känns skönt att veta att man inte blir utnyttjad längre, och förlåt för det. Jag vet inte varför jag inte har hört av mig eller svarat på sms. Jag har bara inte orkat bry mig om någonting.” svarade jag.

Sanningen var att jag inte alls visste vad jag skulle svara på hennes sms. Hon hade skickat massa gulliga sms och frågat hur jag mådde och gång på gång uttryckt hur mycket bättre jag förtjänade. Utifrån smsen kan man tro att hon inte riktigt har släppt taget om mig än, men det är ju bara orimligt. Jag är helt säker på att hon har det, jag menar, hon har ju vart tillsammans med Taylor och allt, men jag släppte aldrig riktigt taget om henne. Hon betydde allt för mig. Och helt ärligt så vet jag inte varför jag sumpade det. Visst vet jag varför jag gjorde slut, men vi kunde ha tagit oss igenom det. Om det är äkta kärlek kan man ta sig igenom allt och det borde jag ha tänkt på då.

”Det är lugnt Justin, jag förstår dig.” sa hon och log mjukt mot mig. Jag kunde inte annat än att le tillbaka samtidigt som jag drunknade djupare och djupare in i hennes vackra ögon.

”Har hon varit mycket på det senaste?” fortsatte hon.

”Hon har skickat några sms och bett om ursäkt och ringt några gånger, men annars har det varit lugnt.” svarade jag.

”Okej, vilken tur. Hon och Zach förtjänar varandra. Lika falska båda två.” sa hon och jag kunde inte hejda ett brett flin som tog plats i mitt ansikte.

”Du har nog rätt, och förresten, tack för hjälpen. Jag hoppas att det inte gav dig för mycket bekymmer.” Hon bara flinade tillbaka.

”Det är lugnt Justin. Några arga beliebers har jag kunnat hantera förut, men det var faktiskt många som blev glada också.” Jag log för mig själv, om mina fans tycker att Selena är bra så måste det betyda något.

Hoppas ni har haft en bra jul och ett bra nyår :)

puss!