mystoories

Förra kapitlet: ”Sån här frukost skulle jag gärna bli serverad varje dag.” sa jag mellan tuggorna. Om det var något jag gillade extra mycket med att vistas på hotell så var det frukosten.

”Det är du inte ensam om.” log Nadia tillbaka. Uppenbarligen var hon minst lika glad som jag var idag. Om några timmar får vi se Justin. Justin Bieber. Ett ögonblick vi har väntat på så otroligt länge.

---

(Just so you know, bilderna jag lägger in har inte alltid med texten att göra. Lägger in de bilderna jag tycker är fina.)

När klockan slog prick åtta steg vi ut från lobbyn och började gå den inte så långa vägen som skulle ta oss till arenan.

Stämningen i London just denna morgonen var näst intill obeskrivlig. Det kändes som om hela staden var på helspänn i väntan på att något skulle hända.

De vuxna småsprang till sina jobb, ja många jobbar trots att det är lördag, mammor gick med sina halvstora barn i handen på väg till dagis eller kanske till mataffären och så var det fansen. Justins trogna beliebers som allihopa var på väg till arenan. Platsen där alla skulle få se sin drömman uppträda.

 

”Klockan är halv tre, vi har inte ätit något sen typ 7!” klagade Nadia när vi satt utanför arenan.

Runt omkring oss var det fullt av tjejer, men även en del killar, som med jämna mellanrum gav ifrån sig glädjetjut och hoppade omkring på marken medans de högt och falskt sjöng på Justins låtar.

Stämningen var på högsta topp!

”jaja, jag väl till donken och hämtar mat då.” suckade jag och reste mig upp.

”Tack!” sa hon glatt där hon satt kvar på marken och firade av ett brett leende.

Jag kom ihåg att vi gick förbi ett Mc Donald’s på vägen till arenan så jag började gå åt samma håll igen.

Det tog inte många minuter innan jag såg skylten med det stora, gula M:et på som visade på att jag hittat rätt.

Doften av pommes slog emot mig när jag öppnade den ganska tunga dörren och gick in.

”Hej, vad får det lov att vara?” sa kassörskan med spelad glädje i rösten när jag kom fram till disken.

”Två cheesburgare med pommes och en stor vaniljmilshake.” sa jag och log halvt tillbaka.

”Någonting mer?”

”nej.”

Jag betalade och fick maten. Jag kände att jag var rejält hungrig så jag ökade på stegen lite för att komma fram fortare.

Klantig som jag är lyckades jag trampa snett, när jag lite smidigt skulle gena över en mindre gata, och tappade ut all maten på gatan.

”Jävla skit.” mumlade jag för mig själv och ryckte hastigt till när jag hörde det så välkända, lågmälda skrattet ett par meter bort.

Jag reste mig snabbt upp och krockade nästan med självaste Scooter Braun som var på väg för att hjälpa mig upp.

Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag insåg att skrattet faktiskt kom, som jag trodde, från Justin Drew Bieber som stod ett par meter från mig med en grå huvtröja, svarta solglasögon och med ett roat flin på läpparna.

”Är du okej?” frågade Scooter, som även han hade svårt att hålla sig för skratt.

”Mm.” var det enda jag fick fram.

Great. Nu har jag skämt ut mig totalt inför världens kändaste tonåring och hans manager.

”Kom med oss tillbaka till Mc Donald’s så fixar vi lite ny mat åt dig, för jag hoppas att du inte tänker äta det där.” Nu var det Justin som öppnade munnen och avslutade meningen med ett vackert skratt som fick hela min värld att stanna.

Jag samlade mig snabbt och flinade åt honom och nickade.

”Ses vi ikväll på konserten då?” frågade Justin när vi återigen stod i kön inne på donken.

”Absolut!” svarade jag glatt.

”Grymt, jag ska kolla efter dig då.” sa hon och flinade.

Även fast jag mycket väl anande att han skojade så kunde jag inte låta bli att le fånigt och bli helt varm inombords. Men är det så konstigt? Justin Bieber pratade med mig!

”Vad heter du förresten?” frågade han precis när jag skulle ta min mat och gå.

”Melody.”

”Melody… Fint namn, jag ska komma ihåg dig!” sa han och log .

”Tack.” sa jag dumt och blev indragen i en varm kram.

”Justin, kan vi ta en bild innan jag går bara?” frågade jag och flinade glatt mot honom.

”Visst!” sa han lika glatt och jag tog fram min iPhone.

Jag tog en bild och skulle precis lägga ner mobilen när han tog den ifrån mig och började ta fler.

Jag skrattade och posade.

Vi tog några flumbilder innan han tog ett kort när han pussade mig på kinden och gav tillbaka mobilen till mig.

”Tack!” sa jag och log stort mot honom.

”Inga problem, vi ses!” sa han och log tillbaka.

Jag lämnade Mc Donald’s bakom mig med det största leendet på läpparna och det mest bultande hjärtat.

 

Jag kände hur mina armar och ben skakade när jag nästan var framme vid arenan. Min blick var suddig när jag letade efter Nadia.

Tillslut såg jag henne sitta vid arenans vägg med lurar ipluggade i öronen.

Hon tittade glatt upp på mig när jag kom fram med maten men hennes glada ansiktsuttryck ändrades genast till misstänksamt när hon såg mitt breda leende.

”Och du är så glad för att..?” började hon meningen för att låta mig avsluta den.

Jag flinade bara och satte mig ner.

”Jag träffade honom.” viskade jag i hennes öra för att ingen annan skulle höra.

---

 

Hon har träffat honom nu, vad tror ni kommer hända?
Kommer han kolla efter henne i publiken tror ni?