Dreams come true - kapitel 5
Förra kapitlet: ”Hur gick resan?”
”Det gick bra. Är ju flygrädd, men det funkade ändå.” sa jag som svar.
”Vilken tur, hoppas att det är värt då!” sa han retsamt.
”Såklart, men jag ska gå och lägga mig nu, och tack igen för allt!”
”okej, ha det så roligt i morgon!”
”Det ska jag, hejdå!”
”hejdå!” sa han och la på luren.
Han är verkligen världens bästa vän.
Dagen var här. 19:e november 2011. Dagen jag skulle få se Justin Drew Bieber, live.
För första gången på jag vet inte hur många år vaknade jag en timma innan alarmet skulle gå och kunde inte somna om. Klockan var bara halv 6. Jag låg och funderade på allt. Okej, mest på Justin. Tankar som tänk hur det skulle vara att vara Justins tjej och Undrar hur många par skor Justin har dök upp i mitt huvud. Ju mer jag tänkte på honom desto mer pirrade det i min mage.
Efter kanske en kvart vaknade Nadia med, hon hade nog också svårt att sova. Det är ju faktiskt inte så konstigt, det är ju inte vilken dag som helst.
”God morgon.” sa hon samtidigt som hon sträckte på sig bredvid mig i sängen.
”God morgon.” svarade jag tillbaka och satte mig försiktigt upp för att inte bli allt för yr.
”Today is the day.” sa Nadia och satte sig även hon upp i sängen.
”Oh yes it is.” sa jag och kände hur ett lyckorus for igenom kroppen.
”Ska du eller jag duscha först?” frågade hon och ställde sig upp.
”Du ser ut att redan vara på väg så gå du först.” sa jag och log. Jag kunde inte göra annat idag.
Hon skuttade glatt in i duschen medans hon nynnade på U smile. Jag la mig ner i sängen igen, det fanns ändå inget annat som jag kunde göra innan. Jag kände först då hur trött jag egentligen var.
Jag vaknade en kvart senare av två extremt kalla händer i min nacke.
”VAFAN!” skrek jag och hoppade snabbt upp.
Nadia satt på golvet och skrattade.
”Mycket roligt.” sa jag med spelad irritation och gick mot duschen. Jag flinade åt henne lite snabbt och stängde sedan igen dörren.
Alltid när jag står i duschen låter jag tankarna flyga iväg och så var även fallet denna gången.
Medans det varma vattnet rann ner för min kropp kom jag att tänka på min pappa.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var 14 och jag måste nog äga att det var den jobbigaste perioden i mitt liv.
Först ett år av ständigt bråk mellan mamma och pappa och sedan blev jag tvungen att leva två helt skilda liv. Hon mamma kunde jag vara mig själv medans hos pappa var jag tvungen att spela någon annan än den jag egentligen var.
Jag fick bygga upp en perfekt fasad så han kunde älska mig. Jag var tvungen att spela som om deras skilsmässa inte påverkade mig alls.
Nu har vi knappt pratat på ett år. Han flyttade med sin nya fru, vilket inte gjorde saken bättre eftersom att de blev tillsammans bara ett par veckor efter han och mamma gick isär, till Paris bara tre månader efter separationen. De första åren höll vi regelbunden kontakt via facebook och skype och han kom och hälsade på ganska ofta, precis som jag ofta var och hälsade på honom. Men nu det senaste året har han börjat höra av sig allt mer sällan och fattar sig alltid väldigt kort.
Undrar hur han har det. Har han barn med Catarina, som hans nya fru heter? Bor de kvar på samma ställe i Paris fortfarande? Absolut inget sånt berättar han för mig när vi pratar. Det irriterar mig enormt mycket, men det kommer han aldrig att få veta eftersom han ganska tydligt visar att han inte bryr sig.
”Mel! Nu måste du för fan vara klar! Du har duschat över en timma!” hörde jag Nadia ropa utanför badrumsdörren.
Jag skyndade mig att skölja ur balsamet jag hade i håret och virade sedan in mig i en stor, mjuk handduk och gick ut ur duschen.
”Det var på tiden, skynda dig nu, jag är hungrig!” flinade Nadia och jag kände hur även min mage började ropa efter mat.
Jag satte snabbt på mig kläderna, som Nadia så snällt tagit fram åt mig, och kastade en snabb blick i spegeln.
”Jag fixar resten sen, nu går vi!” sa jag leendes och drog med mig Nadia ner till första våningen där hotellfrukosten serverades.
”Sån här frukost skulle jag gärna bli serverad varje dag.” sa jag mellan tuggorna. Om det var något jag gillade extra mycket med att vistas på hotell så var det frukosten.
”Det är du inte ensam om.” log Nadia tillbaka. Uppenbarligen var hon minst lika glad som jag var idag. Om några timmar får vi se Justin. Justin Bieber. Ett ögonblick vi har väntat på så otroligt länge.
Jag tycker faktiskt att ni är sjukt dåliga på att kommentera...
Det tar inte lång tid och det hjäler mig galet mycket! :)
Tycker ni att novellen är bra eller dålig? :)
Pussokram!
meeeeeeeeeer :D älskar den redan
braaaaaaaaaaaaaa :)
jättebra, kan inte vänta tills nästa kap! :D
