mystoories

Förra kapitlet: Man ska inte tro på det tidningarna skriver. Det vet jag om någon. De hittar alltid på saker och skriver för att förstöra för andra. Men jag kunde inte låta bli att fundera över om det faktiskt låg någonting i det de skrev.

Det om oss var ju faktiskt sant, och Selena och Taylor har ju träffats hur mycket som helst nu den senaste tiden.
Kan pressen verkligen ha skrivit en artikel som är helt sann?

Jag hade släppt taget om Selena och nu hade Taylor fått henne, och det kändes förvånansvärt nog bra.

Det hade gått ett par dagar sen jag träffade Selena sist. Stämningen var ganska spänd, precis som när vi var ute på promenaden, men det kändes ändå bättre iallafall. Vi har snackat lite om oss och har kommit fram till att det nog var det bästa alternativet för båda två att inte vara tillsammans längre.

*

Jag satt hemma i soffan och kollade på tv när det ringde på dörren. Undrar vem det är som kommer nu.

”Ryan!” utbrast jag när jag öppnade dörren. ”Hej Justin!” sa han och log ett brett leende.

”Vad gör du här? Trivs du inte där hemma?” frågade jag och flinade. ”Jodå, och det vet jag att du med gör så jag tänkte komma och hämta dig nu.” sa han och flinade tillbaka. Jag sken upp.

Äntligen skulle jag få åka hem igen. Det var så längesen sist. Har haft så mycket att göra den sista tiden så jag har inte hunnit åka hem och hälsa på alla där hemma. Även fast de har varit här och hälsat på mig så känns det inte på riktigt. Jag saknar att få vara hemma med vänner och familj, så detta skulle definitivt bli sjukt roligt!
”Är det sant?!” frågade jag glatt. ”Jaa såklart, har jag någon gång ljugit för dig?” undrade Ryan självsäkert. ”Hm.. Låt mig tänka.. Ja!” sa jag och flinade. ”jaja, men nu gör jag inte det, så gå och packa nu! Vi ska åka om en kvart!” Sa han och log stort och skrattade lätt.

Jag sprang upp på mitt rum och slängde ner lite kläder och tandborste och lite hårprodukter som kan vara bra att ha. Sen kollade jag över rummet lite snabbt för att se så jag inte hade glömt något och sprang ner till Ryan som väntade i hallen. ”Ska vi dra då?” frågade jag. ”Absolut, leggo.” svarade han och vi bar ut väskorna till bilen och åkte iväg till flygplatsen.

Det var inga fans eller paparazzis där, för ingen visste ju att jag skulle åka idag. Det var rätt skönt faktiskt. Plus att vi hade lite bråttom, så jag hade ändå inte haft tid med att skriva autografer och ta bilder.

”Justin, kom igen, vi kommer komma för sent till planet!” Ryan drog mig i armen, men min blick hade fastnat på något, eller man kanske ska säga någon, lite längre bort. Jag tror inte att hon sett mig än, och tur var väl det kanske. Hon var riktigt fin. Hennes mellanblonda hår låg i stora fina vågor på ryggen och hennes ansiktsdrag var väldigt vackra.

Plötsligt verkade hon få syn på mig och började fixa med sitt hår och peta på sin kompis som stod bredvid henne. Hon sa något som troligen var något i stil med ”kom så går vi fram till honom” , för de började gå mot oss.

”Hej, jag heter Alison” sa tjejen och log lite. ”Hej Alison, jag är Justin” Svarade jag och hon skrattade.

”Vad heter du då?” frågade jag hennes kompis, mest för att vara trevlig. ”Maddie” svarade hon blygt.

Jag skrev autografer till de båda och tog lite bilder.

”Justin, kan inte du följa mig på twitter? Snälla?!” Frågade Alison och log brett.

”Jo, visst, skriv ner här vad du heter så fixar jag det” svarade jag och räckte fram papper och penna.

Hon skrev ner sitt twitternamn och vi sa hejdå.
Men en sak var säker. Jag skulle inte bara följa henne.