mystoories

Förra kapitlet: Jag kramade om alla som kom fram till mig och jag skrev hur många autografer som helst.

Ryktet spred sig snabbt om att jag var ute och snart var det flera hundra människor runt mig som alla försökte nudda mig. Kenny gjorde allt han kunde för att trycka bort dem, men hon lyckades inte så bra som han hoppades.
Helt plötsligt hoppade en tjej in i mig bakifrån och jag tappade balansen och föll till marken. Alla som var runt ville ju såklart bara hjälpa till, men det blev istället för mycket tryck på mig och sen blev allting helt svart.

- Justin, Justin är du där? Selenas röst fick mig att vakna till.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av hennes skräckslagna blick.
Jag måste vara på ett sjukhus för jag låg i en väldigt obekväm säng och hade på mig ett vitt nattlinne.
Jag försökte öppna munnen och säga att jag var okej, men det enda som kom ut var en näst intill ohörbar viskning.
Hon började gråta och la försiktigt armarna om mig.

- Förlåt mig Justin. Snälla förlåt mig. Jag skulle ha kommit hem direkt efter att vi var klara på stranden, då kanske inget hade hänt dig, sa hon snyftandes.

- Sel, det var inte ditt fel, fick jag efter mycket möda fram.

Tårarna fortsatte att rinna ner för hennes kinder, men hon grät tyst nu. Jag kollade mig runt i rummet och insåg att vi inte var ensamma.
Precis innanför den stängda dörren stod Taylor lutandes mot väggen med orolig blick.
När han såg att jag kollade på honom kom han långsamt fram till oss.

- Hur är det Bieber? Frågade han försiktigt.

- Det funkar, viskade jag. Jag orkade inte säga något mer.

Det som förvånade mig mest var att Selena, som fortfarande satt och grät, la armarna om Taylor och grät i hans famn och han smekte henne tröstande på ryggen och i håret samtidigt som han viskade något i hennes öra.
Vadå, var inte jag här och kunde trösta henne eller?!
Det gav mig nya krafter. Jag lyckades med nöd och näppe att sätta mig upp och luta mig mot väggen.

- Sel, är min mamma här? Frågade jag med starkare röst för att avbryta dem. Hallå, det är min tjej han håller på med mitt framför mina ögon, jag orkade inte se mer.

- Ja, hon skulle bara gå och hämta lite kaffe, hon kommer nog tillbaka snart, sa hon och satte sig bredvid mig på sängen  och tog min hand.

- Snälla Justin, bli bra igen nu! Viskade hon näst intill ohörbart.

- Ta det lugnt Sel, jag är helt bra igen i morgon när jag har fått vila upp mig en natt.

Jag blev lättad när mamma kom in. Jag orkade knappt vara i samma rum som Selena och Taylor just nu.

- Sweetheart, du får åka hem om ett par timmar, sa mamma och log mot mig.

Yes!

- Skönt, kan jag få komma hem till dig då? Frågade jag henne. Jag kände inte för att vara hemma helt ensam just nu.

Jag såg Selenas min i ögonvrån. Hon såg verkligen förvånad ut, jag visste mycket väl att hon trodde att vi skulle umgås ikväll, precis som om allt var som vanligt, men det var inte vad jag ville. Inte idag.

- Såklart du får gubben, sa mamma och kramade om mig lätt.

- Tack, kan vi inte åka nu istället ? Jag mår bra och jag orkar inte vara kvar här längre.

- Jag ska gå och se vad jag kan göra.

Selena satt fortfarande och tittade på mig med en blick jag inte kunde tyda.

- Jag måste iväg nu, see you man, sa Taylor bara ett par sekunder efter att dörren stängdes efter mamma.

- Okay, vi hörs, sa jag utan att titta på honom.

Det var en pinsam tystnad i rummet, men jag tänkte inte vara den som bröt den. Så jag bara satt där och stirrade tomt framför mig.

- Justin.. började hon.

- Jag vet vad du tror, men det är inget mellan mig och Taylor, vi är bara vänner, jag lovar dig!

- Jag tror dig Selena, det gör jag.

Hon såg både förvånad och lättad ut på samma gång.

Jag lutade mig försiktigt framåt och kysste henne mjukt på munnen. Hon besvarade kyssen försiktigt men ändå bestämt.

Jag skulle verkligen sakna det här.

Jag kommer ha tillgång till datorn men inte internetet så jag kommer skriva massor med kapitel :)

Så jag hoppas ni gillar det som ni får nu dom här dagarna :)
Kram!