mystoories

Förra kapitlet: Jag hörde hur trappan knakade till lite och två röster hördes nerifrån. Jag antar att Alison gick ner och pratade med sin mamma. Jag kunde inte höra vad dem sa, så jag blundade och bad en bön om att allt skulle bli bra. Att jag skulle vakna upp hemma i morgon utan att någonting av det här hade hänt.

Sen somnade jag.

Jag vaknade med ett ryck av en mardröm och insåg att jag inte var hemma. Jag låg i en säng i ett gästrum hemma hos en tjej jag bara träffat två gånger.  Min kudde var blöt av alla tårar som hade runnit medans jag sov och hela rummet kändes instängt. Klockan på nattduksbordet visade på 03.16.
Jag skulle inte kunna somna om hur mycket jag än försökte, så jag bestämde mig för att gå ut och sätta mig en stund. Jag smög ut ur rummet och försökte gå så tyst som möjligt i den knarrande trappan så att jag inte skulle väcka någon.

Jag gick ut genom bakdörren som ledde till gården. Det stod två solstolar bredvid poolen och jag satte mig i en av dem. Det var fullmåne.

”Morfar… Jag saknar dig! Varför skulle det hända just dig?!” viskade jag och kollade upp mot himlen. Jag lät tårarna rinna.

Tydligen hade jag inte varit tillräkligt tyst för efter några minuter hörde jag dörren öppnas och stängas och Alison kom och satte sig på solstolen bredvid min.

”Hur är det?” frågade hon och kollade djupt in i mina tårfyllda ögon.

”Det är skit.” sa jag och blundade.

”Du ska bara veta att det blir bättre om ett tag. Han kommer alltid finnas med dig, även om du inte kan se och höra honom.  Min morfar dog för 2 år sen, jag trodde inte att jag skulle klara av det och satt hemma och grät i flera dagar. Ända tills tårarna var slut och smärtan blev mindre. Det går att leva med det, även fast det är svårt. Jag vet att det är rent ut sagt för jävligt, men när jag tänker på att han ser och hör mig och är med mig i allt jag gör så känns det alltid bättre.” sa hon och jag tittade förvånat på henne. Jag hade ingen aning om att hon också hade förlorat sin morfar. Men hur skulle jag kunna veta det egentligen? Men det hon sa lät faktiskt bra. Jag skulle klara det här också. Jag skulle låta smärtan gå över lite av sig självt och försöka se allt positivt.

Jag böjde mig fram och la en av hennes hårslingor bakom hennes öra. ”Du är fin.” viskade jag.

”Du är också fin Justin. Riktigt fin.” svarade hon. Jag kände värmen i hjärtat.

Utan att tänka mig för helt lutade jag mitt huvud mot hennes och lät mina läppar möta hennes. Hon besvarade kyssen som bara växte mer och mer passionerat.

Jag avslutade kyssen och hon tittade bort.
Jag tog tag runt hennes huvud och vände det tillbaka mot mitt. Hon närmade sig mig lite och jag kysste återigen hennes mjuka läppar.

Jag kände fjärilarna i magen. Jag gillar henne, hur lite jag än vill erkänna det för mig själv. Hon får mig att må bättre. Det kändes rätt att kyssa henne, och hon verkade inte ha något emot det heller.

Alisons perspektiv:

Jag hade känslor för Justin, jag ville inget annat än att få bli hans. Det här är nog vad alla hans fans drömmer om. Jag tror att jag var kär i honom.

Men de känslorna näst intill blåste bort när han kysste mig. Han var inte dålig på att kyssas, absolut inte, men det kändes inte rätt. Han och jag passade helt enkelt inte ihop.

Han kysste mig en gång till. Jag tror att han gillar mig.

Jag sa åt honom att jag skulle gå och lägga mig och han sa god natt och kramade om mig. Jo, han gillade definitivt mig.

Jag gick upp på mitt rum och låste dörren innan jag drog upp mobilen ur fickan.

Alison: Dessi, är du vaken? <3

Hon brukar alltid vara vaken på nätterna, så hoppas att det inte är något undantag idag.

Det var det inte heller, för efter bara några sekunder plingade det till i min mobil.

Destiny: Ja, har det hänt något? <3

Alison: Ja det kan man säga, du måste tro mig, även fast du troligen inte kommer göra det.
Justin Bieber sover hos mig i natt, och när vi satt ute och pratade nyss så kysste han mig. Han verkar verkligen gilla mig. <3

Destiny: oh my gosh! Men det är ju jättebra! Du sa ju senast igår till mig att du var kär i honom! Grattis! : )<3

Alison: Jo, jag vet. Men när jag kysste honom var det som om alla känslorna jag hade för honom försvann. Jag känner inget längre.<3

Destiny: Åh.. Jaha. Men om han gillar dig så är det ju perfekt. Fattar du hur otroligt populära vi kan bli på grund av det här? <3

Såklart att dessi skulle tänka på publicitet och popularitet direkt. Men det är ju sån hon är. Och ja, när jag tänker efter, varför inte? Det skulle ju inte bli första gången jag spelar att jag gillar en kille. Och vem vet, om jag spelar tillräckligt länge och bra så kanske jag börjar gilla honom på riktigt igen. Det är värt ett försök.

Alison: You said it. Jag kan den här leken. Men vi får prata mer i morgon. Puss, älskar dig bästavän<3

Destiny: Älskar dig med gumman, vi hörs i morgon<3

Jag la undan mobilen och tänkte på vad vi nyss pratade om.
Skulle jag spela inför Justin att jag gillade honom bara för att få uppmärksamhet i skolan?

Ja, det skulle jag. Och om det inte var bara för min egen skull så skulle det hjälpa Dessi också. Även fast vi redan var populärast på skolan så skulle det genast höja vår status ännu mer.

Justins perspektiv:

Jag gick upp och la mig igen och somnade direkt. Min sömn var orolig. Jag vaknade flera gånger innan det blev morgon, men jag lyckades somna om alla gånger också.

När jag vaknade för säkert 8:e gången den natten visade klockan på 20 över 9 så jag bestämde mig för att gå upp.

Jag rättade till kläderna och försökte få dem att se rena ut eftersom att jag inte hade några andra med mig och gick sen in på toaletten och försökte fräscha upp mig lite. Jag såg ut som ett vrak. Mina ögon var svullna och hela jag såg allmänt trött och sårbar ut. Vilket jag också var.

Jag gick ner till köket och såg att Alison och hennes mamma redan satt och åt frukost. Hon log när hon såg mig och det gjorde hennes mamma med.

”Hej, jag heter Kaitlyn” Sa Alison mamma och gick fram till mig.

”Jag tror att jag har sett dit i någon tidnig eller på något tv program någon gång, kan det stämma?” frågade hon nyfiket. Den här damen hade verkligen ingen koll alls, och jag både hörde och såg Alisons suckande. Hon tyckte säkert att det var grymt pinsamt. Jag flinade lite.

”Hej Kaitlyn, jag heter Justin Bieber” sa jag flinandes och sträckte fram min hand och skakade hennes.

Hon kom nog på då vem jag var och hennes kinder färgades lite smått röda. Sen skrattade hon och vi instämde i skrattet. Även fast skrattet från min sida inte var äkta. Jag kunde inte förmå mig att vara glad nu. Det gick inte.

Under några sekunder hade jag glömt av att morfar var död.

Jag skämdes när jag tänkte på att jag lämnat mamma helt ensam igår.

”Alison, jag måste hem till mamma” sa jag snabbt och reste mig och gick ut i hallen.

”Jag kör dig Justin” sa hon bara och började ta på sig sina skor hon med.

Jag protesterade inte, det var nog inte bra att jag körde idag heller.

Vi satte oss i min bil och jag räckte henne nycklarna. Hon vred om dem och bilen startade. Efter en kvart var vi hemma hos mig. Det högg till i hjärtat när jag tänkte på att mamma säkert satt där inne och åt glass för att trösta sig sjläv.

”Tack för att jag fick sova hos dig inatt” sa jag och tittade på henne.

Hon böjde sig fram och kysste mig och jag besvarade kyssen lite försiktigt.

”Det behöver du inte tacka för Justin, du är alltid välkommen hem till mig!” sa hon när hon avslutade kyssen.

Jag log glädjelöst åt henne och vi båda steg ur bilen. Då kom jag på att hon inte hade någon bil att ta sig hem med.

”Jag ringer en taxi åt dig” sa jag när hon började gå.

”Det behöver du inte göra, jag kan gå” sa hon och log mot mig. Men den här gången skulle jag inte ge mig, hon har gjort så mycket för mig så det var det minsta jag kunde göra tillbaka.

”Nej, du ska åka taxi! Det är mitt tack!” Sa jag och log tillbaka.

Hon tackade och jag ringde upp en taxiförare som lovade att vara på plats om 3 minuter.

”Det kommer en taxi om 3 minuter”

”okej, men gå in till din mamma nu” sa hon uppmanande och jag fick en känsla av att jag inte skulle säga emot. Vi sa hejdå och jag gick in.

Jag stänge dörren efter mig och hörde genast mammas snyftningar från vardagsrummet.

Jag kände tårarna som trängde fram bakom mina stängda ögonlock och tog ett djupt andetag.

Skorna fick vara på. Jag gick in till vardagsrummet och tittade förkrossat på mamma. Hon såg värre ut än vad jag gjorde. Hon hade säkert varit vaken hela natten och gråtit.

Hon hörde att jag kom och kollade på mig med plågad blick.

”mamma..” sa jag och gick fram och kramade henne. Tårarna rann nerför bägges kinder.

”åh Justin..” sa hon mellan snyftningarna.

Mer behövde inte sägas. Vi stod och kramade varandra länge och grät. Hon hade förlorat sin pappa. Det var värre än att jag hade förlorat min morfar, även om det var samma person.

Jag försökte vara den starka, jag försökte förklara för mamma att vi skulle klara det här. Men även jag tvivlade. När jag såg mammas förkrossade ansikte visste jag att det skulle bli riktigt svårt.

Vad tycker ni om det här ? 

Kram!

Förra kapitlet: "Vad är det som har hänt?" frågade jag, fast lite lugnare nu när jag visste att mamma var okej.

När jag hörde doktorns svar kunde jag bara ge ifrån mig ett högt plågsamt skrik innan allt blev svart.

Alisons perspektiv:

Han var riktigt rolig, och jag tror att han var på väg att dra ett till skämt när hans telefon ringde. Han ursäktade sig och sa att det var hans mamma och gick iväg en liten bit. Han såg verkligen glad ut, de måste ha en bra relation. Jag skulle aldrig le när min mamma ringde.

Men bara efter att ha sagt hej blev hans ansikte genast oroat jag kunde inte annat än undra vad som hänt. Tydligen pratade han med någon annan för han frågade vad som hände med hans mamma.

Jag blev verkligen rädd när han föll till marken med ett plågsamt skrik.

Jag sprang fram till honom och försökte få liv i honom.

”JUSTIN! Snälla Justin, svara!” ropade jag till honom utan att han svarade. Jag försökte tänka klart och sprang bort till filten och hämtade lite vatten och en servett. Jag satte mig bredvid honom och doppade servetten i vattnet innan jag la den på hans panna och lite över resten av ansiktet. Förvånansvärt nog rörde han lite på sig innan han öppnade ögonen och såg på mig med en förkrossad blick. Det dröjde inte många sekunder innan han rullade över på mage och började gråta. Han slog handen i marken och skrek rätt ut.

”Snälla Justin, berätta vad som har hänt!” bad jag och såg plågat på honom.

Han bara fortsatte att gråta och jag tänkte att det bästa jag kunde göra var att försöka att bara finnas där. Så jag drog försiktigt upp honom och la hans ansikte i mitt knä. Jag drog försiktigt handen genom hans hår och mumlade uppmuntrande saker i säkert 3 timmar innan han lugnade ner sig lite i sitt gråtande. Han satte sig försiktigt upp och torkade tårarna. Han ögon var helt rödgråtna och hela han skakade. Jag beslutade att inte fråga vad som hade hänt, då kanske en ny attack skulle utbryta, ville han att jag skulle veta så fick han säga det själv.

Han satt och bara stirrade rätt ut i luften. Det var läskigt att se honom så.

För att bryta tystnaden frågade jag om vi skulle sätta oss på filten stället, det började bli riktigt kallt. Han bara nickade och gick vid min sida tillbaka till filten. Jag tog fram en extrafilt som han hade packat med och la den runt hans axlar.

”Det var mamma som ringde” sa han bara och fortsatte stirra framför sig.

”Vad hände?” frågade jag försiktigt.

”Morfar är död” sa han och täckte för sitt ansikte med händerna och började gråta igen.

Men herre gud.  Jag som är sämst på att trösta kunde inte komma på något bra att säga.

”Jag är ledsen” sa jag och kramade honom. Han verkade inte vilja släppa, så vi satt och kramades länge. Nu grät han också igen. Jag förstår verkligen hur han känner. Min morfar dog för 2 år sedan, och jag var helt förkrossad och satt hemma och grät i flera dagar. Fast jag vet också hur nära Justin och hans morfar stod varandra.

Det här ska inte behöva hända en så bra person som är så bra som Justin.

”Justin, vill du åka hem? Du kanske vill träffa din mamma?” frågade jag viskandes i hans öra.

”Mamma bad mig att inte komma hem ikväll. Hon hatar att visa sig sårbar. Jag respekterar det idag.” svarade han och satte sig upp. Han verkade ha lugnat ner sig nu, det var skönt. Det var hemskt att se honom gråta.

Justins perspektiv:

När doktorn berättade att min morfar dog var det som om hela min värd rasade samman. Vi hade en så stark relation. Vi ringde och pratade med varandra varje dag nu när vi inte kunde ses så ofta. Förr träffades vi varje dag, och jag kunde vara helt mig själv med honom. Han var den som betydde mest för mig. Han fanns alltid där för mig när jag behövde det. Även fast mamma och pappa också fanns där för mig så var det på ett annat sätt.

Varför händer detta just mig? Det tar slut mellan mig och Selena och min morfar dör, på samma vecka.

Jag kunde inte annat än gråta, och jag grät inte lite heller. Det kändes skönt att Alison fanns där vid min sida och höll om mig. Om hon inte hade gjort det hade jag nog försökt dränka mig själv eller något.

Vi gick tillbaka till filten och satte oss där istället. Jag fick en filt virad runt mig och hon frågade om jag ville hem. Egentligen ville jag ju det, men mamma hade bett mig att inte komma hem och idag tänkte jag respektera henne, så jag sa det till Alison. Hon förstod nog, för hon erbjöd mig att få sova hemma hos henne. Eftersom att det antingen var det eller sova här på stranden tackade jag ja och vi började packa ihop picknicken.

Jag tog hennes hand när vi gick tillbaka till min bil. Hennes hand passade perfekt i min, det kändes bara helt rätt.

Mitt hjärta värkte och jag kände att gråten satt i halsen så hon fick köra, vilket var tur att hon gjorde, för när vi hade åkt ut från parkeringen började jag gråta igen. Jag kan inte fatta att han är borta. Min älskade morfar. Hur ska jag någonsin kunna gå vidare efter det här?!

Hon fick leda mig in i sitt hus när vi kom fram, för mina ben höll på att vika sig under mig när jag grät.

”Mamma, vi är hemma nu.” Ropade Alison när vi kom in genom dörren till det stora vita huset.

”Och vilka är vi?” frågade hennes mamma och kom ut i hallen där vi stod. On ryckte till när hon såg mig. Jag måste se hemsk ut efter allt gråt. Som tur var kunde jag hålla mig nu.

”Ehm, det här är Justin, men han vill nog inte prata just nu.” Sa hon och kollade med en menande blick på sin mamma och hon verkade förstå.

Jag hälsade snabbt och undvikande på hennes mamma innan Alison visade mig vägen till ett stort och väldigt fint gästrum där jag kunde sova.  Jag tackade och gick direkt och la mig. Jag orkade varken byta om eller borta tänderna. Det kändes inte alls värt längre.
Tårarna trängde sig ut ur mina ögon igen och nu var jag ensam. Ensam och skakande av gråt. Jag var verkligen på botten.

Jag hörde hur trappan knakade till lite och två röster hördes nerifrån. Jag antar att Alison gick ner och pratade med sin mamma. Jag kunde inte höra vad dem sa, så jag blundade och bad en bön om att allt skulle bli bra. Att jag skulle vakna upp hemma i morgon utan att någonting av det här hade hänt.

Sen somnade jag.

Förra kapitlet: Hej Alison, jag tänkte bara fråga om du har lust att ses idag? Såg att du bodde här i närheten :) kram.

Jag klickade på skicka och insåg först efter att det kanske inte var någon bra idé, men skadan var ju redan skedd så det var inte mycket att göra åt saken.

Alison svarade efter bara ett par minuter och vi bestämde att vi skulle ses efter en timma vid en kiosk i centrum.

Egentligen känner jag mig inte alls redo, men det är bara tio minuter kvar så det är för sent att avboka allting nu.

Jag drog på mig mina skor och gick ner mot centrum. Hon stod redan vid kiosken och väntade. Jag kramade om henne när jag kom fram och hon verkade bli jätteglad. Kul att jag kan göra någon glad, tänkte jag när vi beställde varsin glass.

”Har det hänt något roligt sen vi sågs sist då?” frågade jag mest för att det inte skulle vara tyst. ”Inte så mycket, men mina kompisar såg bilder från flygplatsen och då blev jag genast lite mer populär.” sa hon och skrattade till. Hon hade faktiskt ett gulligt skratt. ”vad har du själv gjort?”

”Inget speciellt alls, har försökt ta det lugnt så mycket som möjligt.” svarade jag så undvikande jag kunde utan att det skulle låta otrevligt.
Ärligt talat så hade vi riktigt kul när vi väl kom igång med pratet, hon var lätt att prata med och vi hade ganska mycket gemensamt. Men jag kunde ändå inte veta om hon ville vara min vän för att jag är känd eller för att hon faktiskt tyckte om mig som person. Jag antar att jag aldrig kommer få veta. Men vi bestämde i alla fall att vi skulle ses redan följande dag och vi bytte nummer och sånt innan vi gick hem.

Jag slängde mig på soffan och insåg hur trött jag faktiskt var. Jag sov inte mycket förra natten så det skulle ju såklart straffa sig nu.

Jag vet inte hur länge jag sov, men jag vaknade av att mamma skakade om mig lite försiktigt.

Jag sträckte på mig och gav ifrån mig ett sånt där morgonläte innan jag satte mig upp.

”Vill du ha mat?” frågade mamma när jag vaknat till lite. ”Mm, visst” svarade jag trött. ”Vad är klockan?”

”Den är lite efter halv 7, har du sovit länge?” ”Typ 3 timmar eller något” svarade jag efter att jag försökt räkna lite. Jag vet inte om det blev rätt, men det spelar inte så stor roll.

Mamma gick och började laga lite mat så jag gick upp på mitt rum och tog fram en handduk och rena kläder och gick in i duschen. Jag skruvade på kranen och kände det varma vattnet rinna ner för min kropp. När jag stod där kände jag att tårarna kom. Jag vet inte varför, men jag lätt dem rinna och de verkade aldrig ta slut. Jag har inte gråtit mycket efter dagen vi gjort slut. Jag har försökt hålla alla känslorna inom mig och spelat glad för alla som jag mött. Men det verkar inte ha varit någon bra idé.

Jag vred av kranen efter 20 minuter och virade handduken runt midjan.

Mina ögon såg rödgråtna ut och jag ville helst inte visa mig för mamma såhär, så jag gick ut och satte mig på balkongen en stund för att det röda skulle försvinna. Men till min förtret kom mamma upp efter fem minuter och satte sig bredvid mig. Hon tittade på mig en stund innan hon frågade vad som hade hänt. Eftersom att mamma skulle genomskåda en lögn så valde ja att berätta sanningen. ”Just nu har det inte hänt något, men jag har inte orkat släppa ut känslorna innan så de kom nu” sa jag och skämdes lite. Jag vet inte varför, jag har aldrig skämts inför henne innan, men nu gjorde jag det och det kändes inte alls bra.

Mamma kramade om mig länge och viskade gång på gång att allt kommer bli bra, och tillslut trodde jag på det hon sa. Det lät rimligt.

*

Jag vaknade med ett ryck när det plingade till i min mobil och Alisons namn lyste upp på skärmen.

Jag tryckte upp smset.

Alison: Hej Justin! Picknick i eftermiddag? : )

Justin: Hej! Visst, ska vi ses vid stranden runt 4?

Jag skickade smset och gick ner och tog mig en macka med ost och skinka. Klockan var halv 12 så jag hade god tid på mig. Mamma hade åkt till jobbet så jag var ensam.

Hon svarade ett okej så då var det bestämt

Jag ringde upp Chaz på skype och vi snackade i över två timmar innan jag bestämde mig för att äta lite lunch och fixa i ordning mig så vi sa hejdå och jag lovade att ringa när jag kom hem.

Jag gick ner och tog fram maten som mamma hade lämnat i kylskåpet. Det var kyckling och ris. Även fast jag inte gillar det så mycket så fick jag äta det ändå, jag var hungrig.

Efter maten gick jag upp på mitt och hämtade handduken och gick till badrummet för att ta en snabbdusch.

När jag kom ut insåg jag att snabbduschen inte gick så snabbt. Jag hade stått där i över 45 minuter så nu hade jag bråttom.

Jag tog på mig ett par jeans och en rutig skjorta och gick sedan ut till bilen. Det tog ungefär en kvart att åka till stranden och när jag kom dit var hon redan där.

Hon såg mig och kom genast fram och gav mig en kram. Känslan av att det skulle bli en bra kväll kom krypandes.  Vi satte oss på en stor filt och tog upp all mat. Eller ja, det var mesta fika, men ändå. Jag hade packat ner några extra filtar så vi inte skulle behöva frysa, och de kom till väl användning för de började bli kallt efter ett par timmar.

Vi hade verkligen roligt och jag skulle precis dra ett av mina jätteroliga (haha) skämt när min mobil ringde.

Jag såg att det var mamma som ringde och det gjorde mig glad, hade inte hört från henne på hela dagen.

"Hej mamma!" Sa jag glatt, dock var jag inte glad så länge till.

"Justin. Snälla, jag ber dig. Kom inte hem ikväll. Snälla." Sa hon. Hon grät hysteriskt.

"Mamma, vad har hänt?" Frågade jag chockat.

"Mor…" var det enda hon han säga innan jag hörde en duns. Hon måste ha svimmat. Jag började få smått panik. Efter bara några sekunder hörde jag en annan röst i luren.

"Hej. Jag är dr. Harrison." Sa en mansröst.

"Vad hände med mamma?!" Skrek jag tillbaka i luren.

"Din mamma svimmade, men hon tas omhand av några sköterskor nu."

"Vad är det som har hänt?" frågade jag, fast lite lugnare nu när jag visste att mamma var okej.

När jag hörde doktorns svar kunde jag bara ge ifrån mig ett högt plågsamt skrik innan allt blev svart.

Vad tror ni har hänt?

Kommentera!

Kram! :)

Kram!

Förra kapitlet: Men du, jag fixar det! Säg bara det här numret till mannen i biljettluckan, 1352. Det är numret på din biljett ;) Vi ses!

Jag stängde av datorn och gick och la mig. Det hade varit en lång dag och det skulle bli väldigt skönt att få somna.

Det tog inte lång tid innan jag sjönk in i en djup sömn.

Selenas perspektiv:

Nu känns det bra. Jag och Justin är vänner och vi har pratat ut om det som har hänt. Jag tror att han faktiskt har gått vidare, och jag är beredd att göra det med.

Vi har setts ett par gånger och allt har varit nästan som innan vi blev tillsammans. Jag tror att vår vänskap bara har blivit starkare. Även om det känns lite spänt emellan oss nu så tror jag att det kommer gå över. Vi kommer fixa det här.

Baby började spelas på min mobiltelefon och Taylors namn lyste på skärmen.

”Hej!” svarade jag glatt. Jag var på bra humör idag. ”Hej Sel, lust att göra något idag?”

”Sure, vad ska vi hitta på?” ”Jag kan komma och hämta dig om en timma så får du se” svarade han och jag kunde höra hans flin i andra änden av luren. ”Det låter spännande, men då måste jag fixa i ordning mig nu.” ”okej, vi ses då!”

”Yes we do, hejdå!” ”Hejdå.”

Jag la på och sprang genast in i duschen. Jag tvättade håret lite snabbt och gick sedan ut ur duschen för att hämta hårfönen och föna håret.

Jag satte på mig ett linne och jeans och sminkade mig lite lätt. Det var rätt varmt ute så det skulle vara skönare att inte ha för mycket smink i ansiktet.

Jag kollade på klockan och såg att det var 10 minuter kvar innan han skulle komma.

Perfekt, då skulle jag hinna kolla facebook och twitter lite snabbt.

Jag loggade in på facebook och såg att jag hade 236 nya vänförfrågningar. Alltså hur hittar alla fans mig? Jag har ju annat namn och helt skyddat min profil. Det borde inte vara möjligt. Jag får väl byta snart igen antar jag.

Jag kollade runt lite och märkte inte när Taylor knackade på dörren. Jag lade märke till honom först när han hoppade på mig bakifrån och skrämde livet ur mig.

”Herregud, vad du skräms!” utbrast jag chockat. Han bara skrattade åt mig. ”Det är inte mitt fel att du inte hör när man knackar på dörren.” Han flinade åt mig och jag kunde inte låta bli att le.

”Du kommer att ångra det här ska du veta!” sa jag och flinade mot honom.
Han drog in mig i en varm kram och viskade i mitt öra. ”Det tror jag säkert att jag kommer göra”

*

”Vart tar du mig?” frågade jag när vi hade satt oss i bilen och börjat åka.

”Det får du se.” Jag gissade att han var lika bestämd som Justin så det var ingen idé att fortsätta fråga, han skulle inte svara ändå.

Så istället fortsatte vi att prata om lite allt möjligt. Jag kan säga att jag lärde känna honom, om möjligt, ännu mer under den 2 timmar långa bilturen som tog slut när han plötsligt svängde in på en parkering som tillhörde en väldigt stor, vit byggnad.

Han öppnade dörren åt mig som en sann gentleman och räckte fram sin hand.
Jag tog den och vi gick mot ingången.

”Så, vad ska vi göra nu då?” frågade jag entusiastiskt.

”well, jag tänkte såhär va. Du fyller ju år om ett par dagar och det är ju en grej som du har tjatat om nästan varje dag. Så vi ska på spa idag. Låter det bra?” svarade han och log hoppfullt mot mig.

”Jaaaa, det låter helt perfekt! Tack så mycket!” utbrast jag glatt och kramade om honom.

Han var ju bara för snäll. När jag hade sagt till honom att det var det jag önskade mig i födelsedagspresent så menade jag inte av honom utan kanske av mina föräldrar. Helt ärligt så trodde jag faktiskt inte att jag skulle få det ens.

*

”Jag har haft det så himla kul idag!” sa jag till honom när vi gick ut från spabyggnaden.

”Jag med, tur att dagen inte är slut än då!” svarade han och vi satte oss återigen i bilen och körde iväg.

”Vart ska vi åka nu då?” frågade jag nyfiket. ”Vi ska äta.” svara han bara och log.

Jag kan inte säga att jag hatar överraskningar, men gillar gör jag definitivt inte.
Vi åkte nästan samma väg tillbaka som vi hade åkt på vägen dit, men efter en och en halv timma ungefär svängde han in på en sidoväg som ledde oss fram till en jättefin restaurang med utsikt mot en stor sjö.

”Åh Gud vad fint!” utbrast jag när han ledde mig fram till ett bord vid fönstren.

”Visst är det.” sa han och tittade mig rätt i ögonen.

Jag log mot honom. Känslan jag hade inför den här dagen besvarades när han tog min hand. ”Sel, du är min bästa vän, men de senaste dagarna har jag fått andra känslor för dig.”

Han kollade hoppfult på mig och jag kunde inte göra annat än att le tillbaka. Jag visste nu att det jag kände för honom var exakt samma, och det jag kände för honom var starkare än det jag någonsin känt för Justin.

”Du ska veta att jag känner likadant för dig.”

Han reste sig och gick runt till min sida och drog in mig i en varm kram och jag ville aldrig släppa taget om honom. Han fortsatte krama mig och vände sitt ansikte mot mig och våra läppar möttes i en passionerad kyss som beskrev alla känslor som jag hållit inne de senaste dagarna.

Jag avslutade snabbt kyssen när jag hörde kamerorna som blixtrade precis utanför fönstret.

Helvete. Nu skulle bilder på oss pryda varenda framsida på alla tidningar i hela USA.

Justins perspektiv:

Precis som jag trodde.

Men att de inte kunde vänta mer än en vecka innan de gick ut med att de var tillsammans gjorde mig faktiskt lite besviken. Självklart hade jag släppt taget om henne, men hon betydde fortfarande mycket för mig och det gjorde ont att se henne med någon annan.

Egentligen har ingen av oss sagt rakt ut att vi har gjort slut, så antagligen är min twitter helt bombad av frågor och lättade fans just nu. Det är inget jag orkar med idag, så det är lika bra att låta datorn vara.

Jag tog upp min mobil och började knappa in ett sms som jag fort skickade innan jag skulle ångra mig.

Justin: Grattis, hoppas erat förhållande håller längre än vårat.

Det kanske låter töntigt, men ärligt talat så hoppas jag det. Och jag hoppas att de är lyckliga tillsammans, hon förtjänar någon bra. Jag vet att han är bra för henne och att hon älskar honom, och jag vet inte varför det gör så ont att veta det.

Men det som gjorde ondast var att hon inte förmådde att berätta det för mig utan att jag fick läsa mig till det själv i skvallerblaskorna. Jag kände bara för att glömma allt som hade med de två för en stund och bara göra något som jag inte brukar göra, så jag slog på datorn även fast jag intalade mig själv för bara en minut sen att inte göra det. Jag letade upp meddelandena mellan mig och Alison och började på ett nytt.

Hej Alison, jag tänkte bara fråga om du har lust att ses idag? Såg att du bodde här i närheten :) kram.

Jag klickade på skicka och insåg först efter att det kanske inte var någon bra idé, men skadan var ju redan skedd så det var inte mycket att göra åt saken.

Kram!

”Jo, visst, skriv ner här vad du heter så fixar jag det” svarade jag och räckte fram papper och penna.

Hon skrev ner sitt twitternamn och vi sa hejdå. 
Men en sak var säker. Jag skulle inte bara följa henne.

Hej Justin! Kul att du kom ihåg att följa mig. Det betyder sjukt mycket för mig, tack!
puss!

När jag kom hem till mitt kära Stratford satte jag genast på datorn och letade upp hennes profil på twitter och klickade på follow. Det tog bara några minuter innan hon skickade ett meddelande.

Jag började skriva in ett svar när morfar kom in genom dörren.

”Hej Justin!” ropade han och kom fram och kramade mig. Jag kramade honom hårt tillbaka. ”Hej morfar, det var längesen!”

”Ja det var det, har du växt sen senast?” frågade han och flinade.

”ha-ha. Troligen inte” svarade jag oh flinade tillbaka.

Vi satte oss i soffan och började prata. Och när det väl händer så kan vi mycket väl sitta i flera timmar och bra prata. Vilket vi också gjorde. Klockan närmade sig halv 8 när mormor kom hem.
Hon hade varit på något symöte hade morfar berättat.

”Hej gubben!” sa hon glatt när hon kom in. ”Hej mormor!” sa jag lika glatt och kramade om henne.

”Jag måste gå upp och kolla en sak bara” sa jag till dem när jag kom på att jag inte hade skickat något svar till Alison.

”okej, vi äter om en timma” sa mormor och log.

Jag sprang upp till mitt rum och rörde vid skärmen så den började lysa igen.

Hej Alison, klart jag kommer ihåg. Jag har ju det uppskrivet på en lapp, haha. Kul att jag kan göra dig glad! Vi hörs,
Puss!

Jag klickade på skicka och stängde av datorn.

Jag gick ner och hjälpte mamma och mormor att duka och fixa lite med maten.
Eftersom att alla vet att spagetti och köttfärssås är min favorit mat blev det det ikväll.

Vi satt och pratade lite alla fyra om turnén och det nya julalbumet och välgörenhetsinsmlingen som jag nyss startat. Nästan allt vi pratade om handlade om mig, det brukade oftast vara så. De kunde ju inte hålla koll på allting som hände i mitt liv och vi träffas ju så sällan så de vill ju bara känna sig uppdaterade till max nu när jag väl är här.

Efter middagen dukade vi av och hjälptes åt med disken. Lat som jag är smet jag efter bara en liten stund med en ursäkt om att jag måste kolla en sak.

Jag satte på datorn igen och loggade in på twitter. Jag följde några fans och retweetade några. När jag ändå var inne kunde jag ju göra några glada också.

Ett nytt meddelande hade jag också fått.

När du säger vi hörs, menar du att du kommer svara på det här också då?;)
Hoppas vi ses någon mer gång! Puss!

Jag log lite för mig själv när jag läste meddelandet och skrev genast ett svar.

Ja jag tänkte svara på det med ;) Det gör vi nog, du kanske kommer på konserten jag har i Toronto om tre dagar?:)

Antagligen satt hon vid datorn för efter bara en halv minut kom ett svar.

Jag skulle gärna göra det, men jag har ingen biljett, och det är ju slutsålt. Inte direkt oväntat, haha :p

Just det ja, Scooter hade ju ringt redan dagen efter att biljetterna släppts och sagt att Torontokonserten var slutsåld…

Men du, jag fixar det! Säg bara det här numret till mannen i biljettluckan, 1352. Det är numret på din biljett ;) Vi ses!

Jag stängde av datorn och gick och la mig. Det hade varit en lång dag och det skulle bli väldigt skönt att få somna.

Det tog inte lång tid innan jag sjönk in i en djup sömn.  

Men jag börjar genast med nästa så får vi se vart jag kommer idag :)

Det är sjukt kul att se att statistiken bara ökar varje dag! Det vore roligt ifall ni kunde kommetera vad ni tycker :) Skriv allt, bra och dåligt :) Jag kan ta kritik, det är bara bra om ni skriver vad som kan bli bättre :)
Kram!

Förra kapitlet: Man ska inte tro på det tidningarna skriver. Det vet jag om någon. De hittar alltid på saker och skriver för att förstöra för andra. Men jag kunde inte låta bli att fundera över om det faktiskt låg någonting i det de skrev.

Det om oss var ju faktiskt sant, och Selena och Taylor har ju träffats hur mycket som helst nu den senaste tiden.
Kan pressen verkligen ha skrivit en artikel som är helt sann?

Jag hade släppt taget om Selena och nu hade Taylor fått henne, och det kändes förvånansvärt nog bra.

Det hade gått ett par dagar sen jag träffade Selena sist. Stämningen var ganska spänd, precis som när vi var ute på promenaden, men det kändes ändå bättre iallafall. Vi har snackat lite om oss och har kommit fram till att det nog var det bästa alternativet för båda två att inte vara tillsammans längre.

*

Jag satt hemma i soffan och kollade på tv när det ringde på dörren. Undrar vem det är som kommer nu.

”Ryan!” utbrast jag när jag öppnade dörren. ”Hej Justin!” sa han och log ett brett leende.

”Vad gör du här? Trivs du inte där hemma?” frågade jag och flinade. ”Jodå, och det vet jag att du med gör så jag tänkte komma och hämta dig nu.” sa han och flinade tillbaka. Jag sken upp.

Äntligen skulle jag få åka hem igen. Det var så längesen sist. Har haft så mycket att göra den sista tiden så jag har inte hunnit åka hem och hälsa på alla där hemma. Även fast de har varit här och hälsat på mig så känns det inte på riktigt. Jag saknar att få vara hemma med vänner och familj, så detta skulle definitivt bli sjukt roligt!
”Är det sant?!” frågade jag glatt. ”Jaa såklart, har jag någon gång ljugit för dig?” undrade Ryan självsäkert. ”Hm.. Låt mig tänka.. Ja!” sa jag och flinade. ”jaja, men nu gör jag inte det, så gå och packa nu! Vi ska åka om en kvart!” Sa han och log stort och skrattade lätt.

Jag sprang upp på mitt rum och slängde ner lite kläder och tandborste och lite hårprodukter som kan vara bra att ha. Sen kollade jag över rummet lite snabbt för att se så jag inte hade glömt något och sprang ner till Ryan som väntade i hallen. ”Ska vi dra då?” frågade jag. ”Absolut, leggo.” svarade han och vi bar ut väskorna till bilen och åkte iväg till flygplatsen.

Det var inga fans eller paparazzis där, för ingen visste ju att jag skulle åka idag. Det var rätt skönt faktiskt. Plus att vi hade lite bråttom, så jag hade ändå inte haft tid med att skriva autografer och ta bilder.

”Justin, kom igen, vi kommer komma för sent till planet!” Ryan drog mig i armen, men min blick hade fastnat på något, eller man kanske ska säga någon, lite längre bort. Jag tror inte att hon sett mig än, och tur var väl det kanske. Hon var riktigt fin. Hennes mellanblonda hår låg i stora fina vågor på ryggen och hennes ansiktsdrag var väldigt vackra.

Plötsligt verkade hon få syn på mig och började fixa med sitt hår och peta på sin kompis som stod bredvid henne. Hon sa något som troligen var något i stil med ”kom så går vi fram till honom” , för de började gå mot oss.

”Hej, jag heter Alison” sa tjejen och log lite. ”Hej Alison, jag är Justin” Svarade jag och hon skrattade.

”Vad heter du då?” frågade jag hennes kompis, mest för att vara trevlig. ”Maddie” svarade hon blygt.

Jag skrev autografer till de båda och tog lite bilder.

”Justin, kan inte du följa mig på twitter? Snälla?!” Frågade Alison och log brett.

”Jo, visst, skriv ner här vad du heter så fixar jag det” svarade jag och räckte fram papper och penna.

Hon skrev ner sitt twitternamn och vi sa hejdå.
Men en sak var säker. Jag skulle inte bara följa henne.

Förra kapitlet: Det skulle bli den första gången vi sågs efter uppbrottet, men det kändes faktiskt okej.

Under den tiden vi har känt varandra så har vi byggt upp en stark vänskap, och den finns kvar även fast vår relation inte gör det.

Minuterarna gick och det var dags.
Jag tog på mig skorna och gick ut.

Jag kände mig lite nervös, för jag visste ju inte om hon skulle vara arg eller sur. Men jag kunde bara hoppas på det bästa.
Jag såg henne komma gåendes längre ner på gatan och jag kollade ner i marken. Det skulle bli mycket pinsamma tystnader, det hade jag räknat med, och det började direkt när vi kom fram till varann.

- Hej, mumlade jag. Men jag försökte le ändå. Ett leende kunde jag ge henne, hon förtjänade ändå så mycket mer.

- Hej, svarade hon och fokuserade blicken en bit bakom mitt huvud.

Vi gick under tystnad mesta delen av promenaden och utbytte bara några korta fraser om lite ytliga småsaker.

Målet med träffen var ju att få prata ut lite om allt och att förmedla till pressen att vi inte var ett par längre. Men inget av det lyckades.
När jag kom hem igen kändes det verkligen misslyckat. Men jag fick ju i alla fall träffa henne, det var ju egentligen det viktigaste.

*

- Justin, har du sett tidningen idag? Ropade mamma ifrån köket.

Jag åkte dit och stannade över natten. De senaste dagarna har det känts jobbigt att vara ensam hemma. Helt själv i ett stort hus när det är mörkt. Det har alltid annars gått bra, men nu var det en annan sak.

- Nej, hurså? Ropade jag tillbaka.

- Du är med, kom och titta.

Ovanligt. Undrar vad de har kokat ihop idag, tänkte jag och gick ut till mamma i köket.

Har Justin och Selena brytit sin relation?
Igår vid lunchtid sågs Justin Bieber och Selena Gomez tillsammans ute på stan. De gick med långt avstånd mellan varann och såg inte alls lika lyckliga ut som vanligt.

Senare sågs även Selena Gomez med Taylor Lautner på ett fik i utkanten av stan. De skrattade och höll varandra i handen.

Är det slut mellan Justin och Selena?
Har Selena och Taylor ett förhållande som världen inte vet om?
Ett förhållande som Justin inte vet om?
Snart får vi nog veta.

Man ska inte tro på det tidningarna skriver. Det vet jag om någon. De hittar alltid på saker och skriver för att förstöra för andra. Men jag kunde inte låta bli att fundera över om det faktiskt låg någonting i det de skrev.
Det om oss var ju faktiskt sant, och Selena och Taylor har ju träffats hur mycket som helst nu den senaste tiden.
Kan pressen verkligen ha skrivit en artikel som är helt sann?

Jag hade släppt taget om Selena och nu hade Taylor fått henne, och det kändes förvånansvärt nog bra.

Oj! Många läsare idag! :)

Vad glad jag blir!

Kortkort del nu, men det kommer en till senare ikväll :)
kram!

Förra kapitlet: Vi tog våra jackor och gick ut till bilen. Det hade blivit ganska kallt och Taylor satte på lite värme i bilen.

- Tack för att du finns, sa jag innan jag steg ut ur bilen.

- Tack själv Sel, vi hörs.

Och så var han också borta.

Justins perspektiv:

När jag vaknade på morgonen hade mamma redan åkt. Hon var troligen på jobbet. Det var ju trots allt tisdag.

Jag reste mig långsamt upp och kände det kraftiga huvudvärken. Troligen hade det inte helt gått över efter den lilla olyckan med fansen. Men det gjorde inte så mycket, det var ändå ingenting i jämförelse med smärtan jag kände i hjärtat.

När jag kom ner såg jag att mamma hade lämnat en lapp. Och mycket riktigt.

Hej gubben, jag åkte till jobbet,

Vi hörs senare idag,

Kram mamma.

Ännu en ensam dag tänkte jag när jag tog fram smöret, skinkan och mackorna. Men en stor och bra frukost skulle säkert göra dagen lättare.

Jag gjorde i ordning två mackor till mig och satte mig i soffan och satte på tvn. Det gick inget bra på någon kanal så jag stannade på MTV, som jag alltid gjorde när det inte gick något annat bra.

Ushers ansikte prydde tvrutan och mitt humör steg förvånansvärt mycket, det var längesen jag träffade honom. Det var på tiden att vi sågs igen. Jag får komma ihåg att ringa till honom senare, nu ska jag bara äta upp min frukost och ta det lugnt ett tag.

Jag satt och halvtittade på tvn en lång stund men bestämde mig för att stänga av när baby började spelas. Jag avskyr att höra min egen röst och se mig själv.

Det blev väldigt tyst i huset när jag stängde av tvn så jag satte på radion istället och det första jag möttes av var min egen röst. Igen. Men den här gången sjöng jag That should be me.

Även fast jag ville stänga av så gjorde jag inte det utan satte mig istället på en stol i köket och lyssnade på vad jag faktiskt sjöng.

That should be me, holding your hands.

Jag tänkte ju såklart på Selena. Men den här gången var det inte med samma smärta som alla andra gånger jag tänkt på henne den senaste tiden. Utan nu var det mer med hopp inför framtiden.

Jag kommer hitta någon som är minst lika bra som henne. Det kommer bli svårt, men jag kommer göra det. Jag känner verkligen det på mig.

*

- Hallå eller, ska du sitta där hemma och filosofera hela dagen eller ska vi snacka om något?! Utbrast Chaz genom datarutan.

Jag hade ringt upp honom och Ryan via Skype för att få snacka med dem en stund, de var ju mina bästa vänner så jag borde ju kunna prata med dem om det här som har hänt.

Det kanske sägs att killar inte pratar med varandra om sånt, men jag tycker inte att det behöver vara så.

- Sorry killar, jag tänkte bara på hur jag ska fixa allting nu. Ni vet med pressen och sånt.

Jag såg hur Chaz och Ryan utbytte blickar och jag visste att de hade börjat planera något innan jag ens tog upp detta ämnet.

- Men du Justin, vore inte det bästa sättet att berätta för pressen att ni inte är tillsammans längre vara att du helt enkelt syns med en annan tjej? Då får de fråga och så säger du bara att ni inte är ett par längre?

Jag såg Chaz nöjda min när han hade avslutat meningen. Det syntes att det var han som hade kommit på det. Och det var inte med hjälp av Ryan, utan helt själv.

Jag skrattade åt hans min men blev allvarligare igen när jag tänkte på vad han hade sagt.

Skulle det vara så lätt? Men vart skulle jag få tag på en tjej som jag vill låtsas vara tillsammans med?

Nej, det skulle inte vara schysst mot Selena, även fast vi hade brytit med varandra så var vi ju fortfarande vänner. Eller?

- Chaz, det måste göras med mer respekt. Jag vill inte förstöra våran vänskap också.

- Okej, jag förstår. Men det är väl bara att du träffar Selena igen och så ser ni till att stöta på en journalist och berätta?

Okej nu blev jag faktiskt förvånad. Han kom på det nu, det syntes. Chaz har aldrig varit någon speciellt smart kille, men det han sa nu var ju faktiskt rätt smart.

- Ja, Tack Chaz, måste dra! Sa jag och kryssade ner videochatten.

Justin: Hej! Har du lust att ta en promenad snart? Så kan vi prata lite och kanske få pressen att förstå att vi inte är tillsammans längre utan bara vänner? (:

Jag vet inte hur det lät, men jag skickade ändå, hon skulle säkert förstå vad jag menade.

Jag la ner mobilen på sängen bredvid mig bara för att några sekunder senare ta upp den igen.

Selena: Hej. Jo visst, det blir bra. Ska vi ses vid slutet av din gata om 20 minuter?

Justin: Okej, det blir bra, vi ses.

Det skulle bli den första gången vi sågs efter uppbrottet, men det kändes faktiskt okej.

Under den tiden vi har känt varandra så har vi byggt upp en stark vänskap, och den finns kvar även fast vår relation inte gör det.

Kommer journalisterna tolka det rätt? 
KOMMENTERA!
kraam!

Förra kapitlet: - Justin, vad har hänt? Frågade hon förskräckt.

- Kan du komma hit istället? Viskade jag svagt tillbaka.

- Okej, jag är där om 5 minuter, sa hon och klickade av samtalet.

Nu måste jag förklara allt för mamma också, hoppas hon förstår. Det här suger.

När mamma kom låg jag fortfarande kvar på soffan med händerna för ansiktet.

Mina ögon var rödgråtna och hela jag kändes förstörd.

Jag orkade inte gå och öppna för henne så det var tur att jag inte låste efter Selena när hon gick.

- Lilla gubben, vad är det som har hänt? Frågade mamma och sprang fram till mig och drog in mig i en sån varm kram som bara min mamma kan ge.

- Jag bröt med Selena, sa jag och täckte återigen mitt ansikte i händerna.

- Va?! Utbrast mamma chockat. – Varför då?

Jag satte mig upp och kollade lite snett bakom henne för att slippa möta hennes blick.
Jag tog ett djupt andetag och berättade allt. Precis allt. Hon kunde lika bra få veta, hon är ju trots allt min mamma.

- Åh vännen, vad tråkigt! Sa hon medlidsamt.

- Jag hoppas att jag gjorde rätt val bara, mumlade jag för mig själv.

Mamma stannade över natten och vi satt uppe ända in på morgontimmarna och bara pratade om allt möjligt. Det var riktigt skönt att få prata ut med någon som man vet att inte sprider vidare och när jag gick och la mig kändes det väldigt bra. Jag hade en känsla inom mig som sa att allt kommer bli helt och hållet bra.

Selenas perspektiv:

Jag lämnade hans hus efter någon kommentar om att det var okej. Jag kände redan när jag kom dit att något var fel, och jag ville inte visa mig svag för honom så det kändes rätt då att bara gå. Men det känns inte alls bra nu. Jag måste förklara för honom.

Jag tog fram min mobil och skrev ett sms.

Selena: Justin, förlåt att jag bara gick, men jag ville inte att du skulle se mig gråta.
Jag tänker inte försöka ändra på ditt beslut, du vet vad du gör, det är jag säker på, men du ska veta att jag älskar dig.

Jag klickade på skicka fort innan jag skulle ångra mig. Smset kändes riktigt töntigt, men nu bryr jag mig faktiskt inte om det.
Tårarna började rinna ännu mer när jag läste hans svar.

Justin: Jag älskar dig också, men det är bäst såhär.

Varför skulle det behöva bli såhär?!

Det plingade till i min mobil igen. Men det var inte från Justin som jag hade hoppats.

Taylor: Hej! Vi skulle ju träffas om 20 minuter hos mig, men jag är och handlar med mamma nu så kan du komma om typ en halvtimma istället? Blir lite tight med tiden annars ;)

Just det, jag skulle träffa honom idag med… Jag förstår inte varför allt skulle bli så svårt bara för att jag och Taylor började träffas. Jag älskade ju Justin lika mycket även fast jag var kompis med Taylor.

Åh Justin, det skär i hjärtat när jag tänker på honom.

Selena: Visst, men kan vi åka till något ställe där det inte är så mycket folk idag? Jag känner inte för massa paparazzis nu.

Taylor: Absolut! :)

Jag la ifrån mig mobilen på bänken under spegeln i hallen och gick upp till mitt rum.

Jag tog fram min plattång och lite smink och satte på skivan som satt i skivspelaren. Kunde man ha mer otur än att det var Justins ”My world”?! Men den första låten hann börja. Jag hade aldrig kunnat stoppa någon av hans låtar när han väl hade börjat sjunga och det var inget undantag nu.

Jag satte mig i stolen vid min spegel och började platta håret samtidigt som tårarna rann när jag tänkte på honom.

Jag valde att ta sminket sist, eftersom att hela ansiktet var blött av tårar just nu, så jag gick in i min walk in closet och valde kläder till kvällen. Det fick bli ett par vanliga jeansshorts och ett grått linne och lite smycken. Jag valde också mina vita converse framför highheelsen.

När tårarna hade torkat tog jag på lite vattenfast mascara och drog puderborsten några drag över hela ansiktet.

Now I’m ready, tänkte jag och gick ut till bilen.

Vi åkte till ett litet café som låg lite avskiljt från allt annat. Det var skönt. Jag skulle inte orka med en massa press ikväll, för det skulle väl antagligen bli tårar om Taylor frågade om Justin.

Vi beställde varsin kaffe och bulle och gick och satte oss vid ett bord ganska långt in i cafét.
Det var väldigt mysigt och de som jobbade där var jättetrevliga.
Vi satt och pratade en stund om lite allt möjligt och jag lyckades nästan glömma vad som hade hänt tidigare idag.

- Jag ser att det är något, vill du berätta?

Åh, var han verkligen tvungen att fråga just det? Syntes det så väl?

- Ehm.. Jag och Justin har.. tagit en paus… , viskade jag fram och bet mig hårt i kinden för att hålla inne tårarna som tryckte på i ögonen.

Varför fortsätter jag ens träffa Taylor. Det är ganska tydligt att han är den som fick min och Justins relation att ta slut. Men jag älskar ju Taylor. Inte alls på samma sätt som Justin, utan som min bästa vän som han faktiskt har blivit och som min största idol som han alltid kommer att vara.

Han satt bara tyst, det förvånade mig. Jag trodde att han skulle dra någon lång uppsats om hur ledsen har var och om att allt kommer bli bra, men nej. Inte ett ljud kom ut ur hans mun.

Istället gick han runt bordet och satte sig bredvid mig på soffan och kramade om mig. Länge. En varm och beskyddande kram. Just då kändes det som att jag aldrig ville släppa. Det kändes så tryggt.

- Det kanske känns ytligt att säga att allt kommer bli bra, men det är precis vad det kommer. Jag är säker på att ni inte kommer bryta kontakten helt. Ni kommer fortsätta att vara vänner. Även fast ni inte är tillsammans längre så kommer ni fortsätta träffas, det är jag säker på! Viskade han uppmuntrande i mitt öra.

- Jag hoppas att du har rätt, sa jag. Jag tror att jag sa det mer för mig själv men han hörde det ändå och kysste mig i pannan och gick tillbaka till ”sin” plats på andra sidan bordet.

Vi satt tysta en lång stund och bara kollade på varandra. Det var ingen pinsam tystnad utan bara en behaglig och skön tystnad som ingen av oss verkade vilja bryta.

- Vi kanske borde gå nu, de stänger om 5 minuter. Sa han och bröt tystnaden.

- Ja det kanske vi borde, svarade jag och reste mig upp.

Vi tog våra jackor och gick ut till bilen. Det hade blivit ganska kallt och Taylor satte på lite värme i bilen.

- Tack för att du finns, sa jag innan jag steg ut ur bilen.

- Tack själv Sel, vi hörs.

Och så var han också borta.

Den här delen har jag skrivit med en kompis, jsut so you know :) Hon kommer hjälpa mig med uppdateringen när jag inte hinner :)

Kram!

Förra kapitlet: Jag lutade mig försiktigt framåt och kysste henne mjukt på munnen. Hon besvarade kyssen försiktigt men ändå bestämt.

Jag skulle verkligen sakna det här.

- Vill du ha någonting att dricka? Frågade mamma när vi, efter bara en timme, kom hem och satte oss i soffan.

- Om det finns cola tar jag gärna det, annars får det vara.

Mamma  gick ut till köket och hämtade ett stort glas cola och lite isbitar.

Jag satt och funderade ett bra tag i mammas soffa.

Selena och Taylor har någonting, men jag har ingen aning om vad. Det kan vara som Selena sa, att de bara var vänner. Eller så är de mer än bara vänner. Och ärligt talat så vill inte jag vara den som kommer på dem med att vara just mer än vänner. Jag vill inte få mitt hjärta krossat av att läsa i skvallerpressen om Selenas nya kärlek.

Jag vill inte förstöra vår relation, jag älskar henne, men det känns ändå inte rätt det här. Jag måste göra något åt det. Jag vill inte göra henne ledsen, men jag behöver få en paus från allt nu.

Så jag knappade in ett sms till henne.

Justin: Sel, kan du komma hem till mig om två timmar?

- Justin, jag ser att något är fel, vill du berätta något? Frågade mamma.

- Kan jag komma förbi ikväll istället och prata om det? Måste reda ut lite saker först.

- okej.

Min mobil plingade till och Selenas namn visades på skärmen och jag öppnade smset.

Selena: Okej, hänt något?

Justin: Typ. Vi måste bara prata lite, okej?

Selena: aha okej, jag kommer då, puss.

Jag la undan mobilen och slängde mig bakåt i soffan och suckade högljutt. Det kommer inte bli roligt det här, men jag måste stå på mig och göra det här nu.

Jag och mamma satt och pratade en stund innan jag åkte hem, jag bara kände för att fixa i ordning mig lite innan hon kom. Efter att ha varit på sjukhuset känner man sig ju inte direkt superfräsch.

Jag tog en snabbdusch och tog på mig rena kläder. Jag kollade mig i spegeln och suckade när jag såg det stora blåmärket precis över ögat. Det var inte snyggt asså.

Det plingade på dörren när de två timmarna hade gått. Jag drog in andan innan jag öppnade dörren och släppte in henne.

- Justin, jag har inte jättemycket tid nu, går det fort? Frågade hon aningen stressad när hon kom innanför dörren.

Jag kunde ju bara gissa vad hon skulle iväg på.

- Om du har så bråttom så ska det väl kunna gå fort antar jag, svarade jag och gick före henne in till vardagsrummet och satte mig i soffan.

Hon satte sig bredvid mig och kollade på mig med en blick som sa att jag skulle börja.

- Jo du, det har känts på sista tiden som att vi håller på att glida ifrån varandra och du har börjat träffa Taylor så mycket och.. ah.. Jag har hört när du har sagt att ni bara är vänner, och det kan säkert vara så, men det skulle vara mycket lättare för mig just nu om vi bara typ, tog en paus från varandra eller något. Jag menar, jag vill inte förlora dig helt, men jag skulle vilja att vi bara var vänner nu, sa jag näst intill utan att andas.

Det var tyst en stund och jag vågade inte kolla på henne.

- okej.. jag förstår dig. Men du ska veta att det aldrig har varit något mellan mig och Taylor, svarade hon tyst innan hon gick.

Jag kände att tårarna började rinna nerför mina kinder. Jag orkade inte torka bort dem, och jag var ju ensam hemma nu så det spelade inte någon roll heller.

Det plingade till i min mobil.

Selena: Justin, förlåt att jag bara gick, men jag ville inte att du skulle se mig gråta.
Jag tänker inte försöka ändra på ditt beslut, du vet vad du gör, det är jag säker på, men du ska veta att jag älskar dig.

Tårarna började rinna ännu mer medans jag försökte knappa in ett svar.

Justin: Jag älskar dig också, men det är bäst såhär.

Jag slängde iväg mobilen så den landade på mattan några meter bort.
Även fast det är jag själv som har valt det här så känns det som att livet är på botten nu.

Återigen började min mobil att låta, men denna gång var det mamma som ringde.
Jag gick långsamt fram och tog up mobilen med skakiga händer och klickade på den gröna luren.

-H-hallå, sa jag skakigt och snyftade till.

- Justin, vad har hänt? Frågade hon förskräckt.

- Kan du komma hit istället? Viskade jag svagt tillbaka.

- Okej, jag är där om 5 minuter, sa hon och klickade av samtalet.

Nu måste jag förklara allt för mamma också, hoppas hon förstår. Det här suger.

Bara att hoppas på att allt blir bra, right ? ;)
Kram!

Förra kapitlet: Jag kramade om alla som kom fram till mig och jag skrev hur många autografer som helst.

Ryktet spred sig snabbt om att jag var ute och snart var det flera hundra människor runt mig som alla försökte nudda mig. Kenny gjorde allt han kunde för att trycka bort dem, men hon lyckades inte så bra som han hoppades.
Helt plötsligt hoppade en tjej in i mig bakifrån och jag tappade balansen och föll till marken. Alla som var runt ville ju såklart bara hjälpa till, men det blev istället för mycket tryck på mig och sen blev allting helt svart.

- Justin, Justin är du där? Selenas röst fick mig att vakna till.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av hennes skräckslagna blick.
Jag måste vara på ett sjukhus för jag låg i en väldigt obekväm säng och hade på mig ett vitt nattlinne.
Jag försökte öppna munnen och säga att jag var okej, men det enda som kom ut var en näst intill ohörbar viskning.
Hon började gråta och la försiktigt armarna om mig.

- Förlåt mig Justin. Snälla förlåt mig. Jag skulle ha kommit hem direkt efter att vi var klara på stranden, då kanske inget hade hänt dig, sa hon snyftandes.

- Sel, det var inte ditt fel, fick jag efter mycket möda fram.

Tårarna fortsatte att rinna ner för hennes kinder, men hon grät tyst nu. Jag kollade mig runt i rummet och insåg att vi inte var ensamma.
Precis innanför den stängda dörren stod Taylor lutandes mot väggen med orolig blick.
När han såg att jag kollade på honom kom han långsamt fram till oss.

- Hur är det Bieber? Frågade han försiktigt.

- Det funkar, viskade jag. Jag orkade inte säga något mer.

Det som förvånade mig mest var att Selena, som fortfarande satt och grät, la armarna om Taylor och grät i hans famn och han smekte henne tröstande på ryggen och i håret samtidigt som han viskade något i hennes öra.
Vadå, var inte jag här och kunde trösta henne eller?!
Det gav mig nya krafter. Jag lyckades med nöd och näppe att sätta mig upp och luta mig mot väggen.

- Sel, är min mamma här? Frågade jag med starkare röst för att avbryta dem. Hallå, det är min tjej han håller på med mitt framför mina ögon, jag orkade inte se mer.

- Ja, hon skulle bara gå och hämta lite kaffe, hon kommer nog tillbaka snart, sa hon och satte sig bredvid mig på sängen  och tog min hand.

- Snälla Justin, bli bra igen nu! Viskade hon näst intill ohörbart.

- Ta det lugnt Sel, jag är helt bra igen i morgon när jag har fått vila upp mig en natt.

Jag blev lättad när mamma kom in. Jag orkade knappt vara i samma rum som Selena och Taylor just nu.

- Sweetheart, du får åka hem om ett par timmar, sa mamma och log mot mig.

Yes!

- Skönt, kan jag få komma hem till dig då? Frågade jag henne. Jag kände inte för att vara hemma helt ensam just nu.

Jag såg Selenas min i ögonvrån. Hon såg verkligen förvånad ut, jag visste mycket väl att hon trodde att vi skulle umgås ikväll, precis som om allt var som vanligt, men det var inte vad jag ville. Inte idag.

- Såklart du får gubben, sa mamma och kramade om mig lätt.

- Tack, kan vi inte åka nu istället ? Jag mår bra och jag orkar inte vara kvar här längre.

- Jag ska gå och se vad jag kan göra.

Selena satt fortfarande och tittade på mig med en blick jag inte kunde tyda.

- Jag måste iväg nu, see you man, sa Taylor bara ett par sekunder efter att dörren stängdes efter mamma.

- Okay, vi hörs, sa jag utan att titta på honom.

Det var en pinsam tystnad i rummet, men jag tänkte inte vara den som bröt den. Så jag bara satt där och stirrade tomt framför mig.

- Justin.. började hon.

- Jag vet vad du tror, men det är inget mellan mig och Taylor, vi är bara vänner, jag lovar dig!

- Jag tror dig Selena, det gör jag.

Hon såg både förvånad och lättad ut på samma gång.

Jag lutade mig försiktigt framåt och kysste henne mjukt på munnen. Hon besvarade kyssen försiktigt men ändå bestämt.

Jag skulle verkligen sakna det här.

Jag kommer ha tillgång till datorn men inte internetet så jag kommer skriva massor med kapitel :)

Så jag hoppas ni gillar det som ni får nu dom här dagarna :)
Kram!

Förra kapitlet: - Justin, jag älskar dig, viskade hon när vi låg och höll om varandra.

- Jag älskar dig också.

Jag kände hur hennes andetag blev djupare och djupare.
Jag la mig till rätta på kudden och somnade fort.

Hej älskling!
Jag är ute och går en sväng, kunde inte sova.

Jag hoppas att jag är tillbaka när du vaknar, men annars kommer jag alldeles strax

Puss!

Undrar om det var längesen hon gick.

Jag hann precis läsa klart lappen när dörren försiktigt öppnades och hon smög in.
Hon hade inte sett mig så jag bestämde mig snabbt att skrämma henne lite. Det var något jag verkligen älskade att göra.
Jag sprang bakom byrån och väntade tills hon smög förbi mot sovrummet.

-Har dig! Skrek jag och hoppade på henne när hon precis gick förbi.

-Justin din jävel! Skrek hon förskräckt.

Jag kunde inte sluta skratta utan rullade runt på golvet och höll mig för magen och tårarna rann.

-Asså det var inte så roligt Justin, sa hon och försökte hålla inne leendet som man såg i hennes ögon.

-Åhjo Sel, det var det visst, jag ser att du skrattar inombords, sa jag och fortsatte skratta.

Då kunde hon inte hålla sig längre utan började skratta hon också.
Jag tog mig upp från golvet och kramade om henne.

-Var det skönt ute? Frågade jag och kollade glatt på henne.

-Jaa verkligen, kändes verkligen att jag behövde en lång promenad. Har du sovit gott?

-Ah det har jag, det var skönt att få sova ut för en gångs skull.

Vi gick ner till frukostsalen och plockade åt oss riktigt mycket och god frukost. Även fast jag riktigt ofta sov på hotell så gillar jag frukosten lika mycket fortfarande.

-Vad ska vi hitta på idag då? Frågade jag henne när vi hade satt oss och börjat äta.

-Ehm, Taylor messade mig i morse och undrade om vi kunde typ dra till stranden eller nåt, du kan hänga på om du vill? Sa hon glatt.

-Ah kanske, vi får se sen, jag kanske måste träffa Scooter, sa jag och kände hur humöret sjönk.

-Justin, bara så du vet så behöver du inte vara orolig, vi är bara vänner och inget annat!

-Sel, jag litar på dig.

Vi åt upp och gick sedan tillbaka till hotellrummet och hon började genast fixa till sig medans jag la mig på soffan och kollade på simpsons.

-Justin, jag går nu, ropade Selena från dörren.

-Okej, ha det så kul, jag kanske kommer förbi lite senare, ropade jag tillbaka innan dörren stängdes.

Jag suckade högt och slöt ögonen.

-BU!!!!

Jag hoppade högt och skrek till när hon slängde sig på mig bakifrån.

-HERREGUD SELENA! Utbrast jag.

-Haha, nu är vi kvitt, du hade väl inte glömt vad du gjorde mot mig i morse, sa hon och flinade, du kommer inte undan med en sån grej, fortsatte hon och skrattade högt.

Jag himlade skämtsamt med ögonen och kysste henne lätt på läpparna.

-Ja nu är vi kvitt, men du kanske ska gå, du vill väl inte att Taylor ska behöva vänta? Flinade jag retsamt.

-Ja det ska jag, vi hörs sen Justin.

Nu hade hon verkligen gått, och jag hade för säkerhets skull gått ett varv runt hotellrummet för att försäkra mig om det.
Jag gick tillbaka till soffan och fortsatte kolla på simpsons.
Asså egentligen är det rätt sjukt att någon kan ha kommit på något så korkat program. Jag menar, figurerna är GULA, och väldigt fula, och så låg humor så jag vet inte vad. Men det är underhållande, och det är väl det som är meningen. Jag gillar det i alla fall.

När det var slut tog jag fram gitarren och började spela lite på en ny låt.
Jag skrev ner några rader som jag tyckte passa in till melodin och lirade en stund innan det pep till i mobilen.

Innan jag kollade smset tittade jag på klockan. 13.14. Oj, hade jag spelat så länge?!
Smset var från Selena, precis som jag trodde.

Selena: Hej sweetheart!

Jag: Hej gumman, har ni kul på stranden?

Selena: Jaa, men vi tänkte gå och äta på mc donalds nu, är det okej för dig att vara själv så länge? Annars är det bara att komma hit.

Jag suckade.

Jag: Det är lugnt för mig, när kommer du hem?

Selena: Jag vet inte riktigt, kanske vid 6-7 nån gång J

Jag: Jahapp, okej, vi ses dårå.

Selena: Ja det gör vi, puss!

Jag la ner mobilen. Vad ska jag hitta på resten av dagen då?
Jag bestämde mig för att göra några fans glada, så jag gick in på toaletten och tog en snabb dusch och fixade till mig lite. Jag ringde Kenny som kom till mitt rum på 5 minuter och sen gick vi ut.

-JUSTIN BIEBER! OMG!

Nu började det.

Men det var bara roligt tyckte jag, jag älskade mina fans och det var alltid lika roligt att göra dem glada.

Jag kramade om alla som kom fram till mig och jag skrev hur många autografer som helst.
Ryktet spred sig snabbt om att jag var ute och snart var det flera hundra människor runt mig som alla försökte nudda mig. Kenny gjorde allt han kunde för att trycka bort dem, men hon lyckades inte så bra som han hoppades.
Helt plötsligt hoppade en tjej in i mig bakifrån och jag tappade balansen och föll till marken. Alla som var runt ville ju såklart bara hjälpa till, men det blev istället för mycket tryck på mig och sen blev allting helt svart.

Kommentera,

kraam!

Förra kapitlet: Vi gick hand i hand ner till lobbyn där han stod och väntade.
Jag kysste henne hårt på läpparna, bara för att förtydliga att vi var ett par, innan hon gick fram till honom och gav honom en varm kram. Han kysste hennes hand och sen var de borta.

Selenas perspektiv:

Jag måste vara i himlen, seriöst! Det händer inte i verkliga livet att man sitter på en jättefin restaurang mitt i Hollywood Med Taylor Lautner. Och man blir verkligen inte hämtad i en stor, vit limousin för den delen heller.

- Vad fin du är ikväll, sa han och log mot mig.

- Åh tack, det är du med, sa jag töntigt. Men jag kunde ju inte riktigt vara mig själv då.

- Vart ska vi åka? Fortsatte jag och såg glatt frågande på honom.

- Det är en restaurang en bit bort, svarade han och gav mig ett bländande leende.

Jag kunde inte låta bli att tänka på Justin. Undrar om han gillade det här.. Men det var ju hans idé.

- Well, nu är vi framme, sa Taylor plötsligt och hoppade ur limousinen. Han sprang runt till min sida och öppnade dörren för mig och sträckte ut sin man mot min. Jag tog den och steg ur limousinen.

Vi var vid en stor och sjukt fin restaurang. Den låg precis vid havet och fram till ingången var det som en gång som var kantad med ljuslyktor och växter. Det var verkligen fint!
Men insidan var om möjligt ännu finare. Väggarna var ljusa och överallt fanns detaljer i guld. På borden stod fina växter och tända ljus. Det kunde knappast bli vackrare.

Vi satte oss och ganska snabbt kom en servitris fram och tog våra beställningar.
Hon såg lite smått nervös ut över att få servera två kändisar.

- Så hur går det med din musik då? Frågade han intresserat.

- Jorå, det går bra, jag ska släppa nytt album om ett par veckor.

- Grymt! Det ska jag köpa då.

- Haha, vad snällt! Hur går det för dig då med allt du håller på med?

- Det går jättebra, har haft inspelningar nästan varje dag i några månader nu inför filmen idag, så nu är jag ledig ett par månader innan vi börjar med nästa.

- Juste ja, jag har helt glömt bort att säga det, men jag älskar den nya filmen! Utbrast jag.

- Tack, vad roligt att du gjorde det! Sa han glatt.

*

- Det var riktigt kul att du ville följa med ikväll, sa Taylor precis innan limousinen var framme vid hotellet.

- Jag har haft en sjukt rolig kväll! Tack för att du bjöd med mig, svarade jag glatt.

Jag bara känner på mig att detta bara är början på en härlig vänskap.

Vi kom fram och han sprang runt och öppnade dörren åt mig, precis som vid restaurangen.

Han följde mig in till lobbyn där två små tjejer stod och väntade på sina föräldrar som höll på att checka in.
De fick nästan varsin chock när de såg oss komma in.

- herregud! Pep den ena lilla tjejen.

Jag log och gick fram till henne med Taylor hack i häl.

- Hej sötnos, hur är det? Frågade jag henne och log.

- D-d-det är bra-a, fick hon fram.

Jag och Taylor fick skriva våra autografer till båda tjejerna och vi gav dem varsin kram innan de gick upp till rummet med deras föräldrar.

- Tack igen för ikväll, vi ses väl snart igen? Frågade han och mitt hjärta slog ett extra slag.

- Tack själv, självklart gör vi det! Svarade jag.

- Bra! Här, lägg in ditt nummer, sa han och räckte fram sin mobil åt mig.

Jag knappade in hans nummer och sa hejdå.

Justins perspektiv:

Jag hörde hur dörren till hotellrummet öppnades och stängdes.
Jag reste mig från soffan där jag satt och kollade på någon seg film och gick ut i hallen.

- Hello shawty, sa jag och kramade om henne.

- Hej Justin, sa hon och kramade tillbaka.

- Jag har saknat dig ikväll, har du haft det roligt?

- Ja verkligen! Jag har saknat dig med älskling!

Vi gick in och satte oss i soffan och kollade på eftertexterna till filmen som precis tog slut.
Ingen av oss sa något, det behövdes inte. Bara känslan av att vara nära varann var tillräcklig.

- Jag ska bara gå och fixa i ordning mig inför natten, sa hon och försvann in på toaletten.

Jag passade på att byta om till något att sova i och stängde av tvn.
10 minuter senare kom hon och satte sig i sängen.
Jag sprang in på toan och borstade tänderna och tvättade av ansiktet snabbt innan jag gick tillbaka ut till sängen där hon fortfarande satt kvar.

Jag la mig bredvid henne och drog in henne i mina armar.

- Justin, jag älskar dig, viskade hon när vi låg och höll om varandra.

- Jag älskar dig också.

Jag kände hur hennes andetag blev djupare och djupare.
Jag la mig till rätta på kudden och somnade fort.

Den har inte varit så spännande direkt, men nu börjar det hända saker !:)
Hoppas ni gillar det,

kram!

Förra kapitlet: Det knackade lite löst på dörren.

Äntligen kommer han, tänkte jag och öppnade dörren halvt innan min haka ramlade ner på golvet.

- O.M.G, var det enda jag kunde stamma fram.
- O.M.G!

Selenas perspektiv:

Han var exakt lika snygg i verkligheten som på film, om inte ännu snyggare. Herregud, jag är i samma rum som Taylor Lautner!!

- Hey, sa han och flinade lite.

Justin. Jag visste att det var han som fixat detta, måste komma ihåg att tacka honom senare.

- Hej, sa jag och ett stort leende sprack upp i mitt ansikte.

- Kul att träffa dig, är ett stort fan, fortsatte han.

OMFG, skojar han eller?! Taylor Lautner kan omöjligt vara ett fan av mig? Eller?

- Detsamma kan jag bara säga!

- Vill du hänga med mig ut och äta ikväll? Frågade han.

Jag nöp mig diskret i underarmen för att försäkra mig om att det inte var en dröm innan jag svarade.

- Ja det är klart att jag vill, svarade jag och han drog in mig i en varm kram.

Jag får verkligen inte glömma att tacka Justin för det här!

- Bra! Jag kommer och hämtar dig vid ditt hotell runt 10, sa han och gick leende ut från rummet där jag stod kvar med hakan nere i golvet.

Hände det här precis?

Jag stod kvar likadant när Justin, bara ett par minuter senare, kom tillbaka med två glas dricka.
Han skrattade åt mitt ansiktsuttryck.

- Haha, vad glad du ser ut, har det hänt något? Frågade han och log stort.

- T-t-tayl-lor La-autne-er-r, stammade jag fram.

- Haha, har han varit här? Frågade Justin med ett ännu bredare leende på läpparna.

- Jaaa! Skrek jag och sken upp i ett stort leende, - och han bjöd mig på middag ikväll! Sa jag och hoppade av glädje.

Justins ansiktsuttryck förändrades lite, men jag kunde inte se vad han tänkte.

- Åh vad roligt! Sa han och log.

Justins perspektiv:

- Jaa! Skrek hon, - och han bjöd mig på middag ikväll! Sa hon och hoppade av glädje.

Vaddå middag? Det hade vi inte sagt något om. Jag kände hur mina mungipor drogs neråt, men jag klistrade på ett leende.

- Åh var roligt!

- Jaaaa! Och Justin, tacktacktack! Jag vet att det var du som fixa så jag fick träffa honom! Du är bäst! Sa hon och slängde sina armar runt mina axlar.

Istället för att svara kramade jag henne hårt tillbaka och kysste hennes perfekta läppar.

-  Ska vi dra till hotellet? Frågade jag henne efter en stunds tystnad.

- Ah det gör vi.

Jag tog hennes hand när vi gick ut från byggnaden och log mot alla som var där innan vi åkte iväg.

Hon sprang in på toaletten och började göra sig i ordning mer, jag förstod inte varför. Vi hade nyss vart på en gala och hon var finare än någonsin. Men hon skulle ju träffa sin stora idol, och hon är tjej. Jag kanske borde förstå henne.

Tio i tio kom hon ut ur badrummet med ett par vita, glittriga skor och i en annan klänning. Den var kort, väldigt kort. Hon såg underbart fin ut i den. Han skulle inte kunna hålla ögonen ifrån henne, jag gillade det inte, men sa inget. Det är hennes kväll nu, jag ska inte förstöra den.

Vi gick hand i hand ner till lobbyn där han stod och väntade.
Jag kysste henne hårt på läpparna, bara för att förtydliga att vi var ett par, innan hon gick fram till honom och gav honom en varm kram. Han kysste hennes hand och sen var de borta.

kommentera ! :)

kram!

Förra kapitlet: När vi kom in på flygplatsen var det hur mycket folk som helst och det utbröt ett kaos när jag och Selena visade oss för fansen med händerna hopflätade.

Jag känner mig alltid så tacksam emot mina fans och idag var det inget undantag, så jag stannade en stund och pratade lite med dem och tog bilder och skrev autografer. Jag log mot alla paparazzis och gick sedan med mamma och Selena till taxin som väntade på oss utanför.

Det kommer bli en lång dag, tänkte jag när jag sjönk ner i det bekväma sätet i taxin.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen var verkligen ett ordspråk som passade in på Chaz. Han skrattade alltid och andras olycka.

-Jag är så trött på det, det är riktigt tråkigt men jag ska försöka göra det bästa av situationen.. sa jag och pressade fram ett leende.

Klockan ringde alltför tidigt morgonen där efter.

Jag stängde trött av den och masade mig upp ur sängen mot duschen.
Det var uppfriskande att känna det varma vattnet rinna nerför kroppen medans man sakta vaknar upp från halvsovandet.

När jag var klar tog jag på mig ett par jeans och en skjorta och gick ner till köket.

Mamma satt redan där och gav mig nästan en hjärtattack när jag kom ner.

-Herregud vad du skräms mamma! Ropade jag förskräckt när jag såg henne.

Hon skrattade till lite.

-Det är bara du som är lättskrämd gubben, här har du en macka, vi ska åka om 10 minuter så du får skynda dig lite.

Jag tog mackan och satte mig på en stol, jag var verkligen sjukt trött.
Tur att det tar några timmar att åka till LA så jag kan sova på planet.

När jag ätit upp min macka sprang jag upp till badrummet och borstade tänderna innan jag ringde Selena.

-Hello sweetheart, sa jag när hon svarade.

-Hej älskling, är du redo för en till galapremiär?

-Nej det är jag inte, men leggo.

-Jag kommer förbi dig och 5 minuter, är redan på väg.

-Härligt, vi ses, sa jag och klickade av samtalet.

5 minuter senare kom hon och vi åkte mot flygplatsen.

Det var endel fans där och jag skrev några autografer och tog lite bilder innan vi gick på planet.
Det tog bara några minuter innan flygplanet lyfte, och nu är vi på väg. Det var de sista jag tänkte innan jag somnade.

Flygresan gick alldeles för fort och jag blev såklart väckt när jag sov som djupast och skönast. Åh, ibland hatade jag verkligen att vara så känd som jag är, jag önskar att jag skulle få slippa gå på alla tusen premiärer och galor hela tiden. Men ändå älskar jag mitt liv och skulle inte vilja byta med någon annan. Det är en sån härlig känsla när fansen skriker efter mig och gråter och svimmar om de får se mig, och när jag får hålla på med det jag älskar, musik, så är jag mer än nöjd.

-Justin vakna, vi är strax framme, viskade Selena i mitt öra.

-Gå utan mig, jag kommer sen, mumlade jag halvsovande.

Hon skrattade lite innan hon började kittla mig, och var det något jag hatade så var det nät någon kittlar mig.
Jag satte mig direkt upp och skrek att jag var vaken.

-Tänkte väl det, log hon och pussade mig lätt på munnen.

När vi kom in på flygplatsen var det hur mycket folk som helst och det utbröt ett kaos när jag och Selena visade oss för fansen med händerna hopflätade.
Jag känner mig alltid så tacksam emot mina fans och idag var det inget undantag, så jag stannade en stund och pratade lite med dem och tog bilder och skrev autografer. Jag log mot alla paparazzis och gick sedan med mamma och Selena till taxin som väntade på oss utanför.

Det kommer bli en lång dag, tänkte jag när jag sjönk ner i det bekväma sätet i taxin.

Men nu är iallafall den tillfälliga designen uppe, bara sålänge.

För att vara gjord på väldigt kort tid så får jag vara nöjd, haha :p

KOMMENTERA
Kram!

Förra kapitlet: Min pappa var tillbaka, man såg det på hans ansiktsuttryck. Snart börjar han väl också att retas med Justin som vanligt och dra några skämt eller ordvitsar som bara han tycker är roliga. Men det är skönt. Min pappa har humor.

Jag ville låta Selena och hennes pappa prata ifred en stund innan vi åkte hem så jag gick ut i korridoren och satte mig i en hård grön soffa och väntade. Jag tog upp mobilen och klickade in på twitter.

”God bless all the doctors who can save life ”, det fick bli bra så jag klickade på tweet.

Jag visste att inom 10 sekunder skulle alla fans börja tweeta mig och be mig följa eller retweeta dem, så jag satt kvar med mobilen i handen och väntade lite. När jag ändå bara satt här kunde jag ju lika gärna göra några fans glada.

”please Justin, follow me, I’m your biggest fan!”

“Justin, I love you! Please follow me!”
“I would do anything for you to retweet me, and never say never, right?:)”

Jag klickade på follow på alla tre och retweetade den sista.
Jag hann inte längre förrän Selena kom ut från hennes pappas rum.

-Ska vi åka? Frågade hon glatt.

-Absout!

Papparazzierna och fansen var otroligt många när vi kom ut från sjukhuset, ryktet hade väl spridit sig.

Eftersom att Kenny inte var här nu fick vi fixa det själva.

Jag tog tag i Selenas hand och vi sprang genom folkmassan som skrek våra namn och kamerablixtrarna som aldrig slutade.

-Tack för att du följde med idag Justin, det var väldigt snällt, sa Selena när vi satte oss i bilen och körde ut från parkeringen.

-Shawty, jag gör allt för dig, sa jag och log brett mot henne.

Hon skrattade lite och satte på radion, never say never.

-Byyyt, sa jag och stönade.

-Haha nää, sa hon och började sjunga med.

Jag skrattade lite innan jag också började sjunga med. Vi sjöng högt tills vi båda brast ut i skratt.
Jag parkerade bilen på min uppfart och sprang runt och öppnade dörren åt Selena.

Hon log och hoppade ut ur bilen.

Klockan var nästan halv 11 på kvällen så vi bestämde oss för att gå och lägga oss, båda var trötta efter allt som hade hänt idag.

Jag låg vaken ända tills jag såg att Selena hade somnat och sen tog det inte mer än ett par sekunder innan jag också sov djupt.

Baby, baby, baby ooh, like baby, baby, baby nooo!

Selenas telefon ringde. Anledningen till att hon hade min låt som ringsignal var att vi hade slagit vad med Ryan om att vi inte kunde ha varandras låtar som ringsignaler utan att tillslut få något sammanbrott, och vem antar inte ett vad av sin bästa vän?

Jag skakade lite försiktigt på henne medans hennes telefon fortsatte ringa.

-Sel, din telefon ringer, sa jag trött.

Hon vred på sig och mumlade något som jag inte hörde innan hon reste sig upp och svarade.
Det måste ha hänt något eftersom att hon gav mig en ”stanna där du är och kom inte efter och lyssna”blick innan hon försvann ut ur rummet.

Jag kollade på klockan, 03.27. Vem ringer någon såhär tidigt? Eller man kanske ska säga sent? Whatever, jag la mig ner för att vänta på henne men jag måste ha somnat för när jag vaknade igen var det ljust ute och klockan visade på 11.23.

Selena låg inte i sängen så jag gick ner till köket.

Hon var inte där heller, men dt fanns en lapp på bordet.

Ledsen att jag inte sa något innan jag gick, men du va så söt när du sov. Haha.
Jag gick, är hos Melody, en sak hände.
Vi hörs senare, puss!

Undrar vad som hade hänt.. Jag har ju absolut inget med det att göra, så det är la bara att släppa det.

Jag ringde upp Ryan och Chaz som lovade att komma över om 10 minuter. De var ju i stan nu, så vi får ju passa på att hänga mycket innan de åker tillbaka hem.

Ni kan väl kommentera vad ni tycker om storyn än så länge? :)

Kan vara gött med lite feedback så jag vet om jag borde ändra på något och så :)

Kram!

Förra kapitlet: Mina tårar började återigen rinna ner för mina kinder, jag tyckte så synd om henne. Det måste finnas något jag kan göra sa jag för mig själv om och om igen.
Det måste finnas något jag kan göra.

Jag satt och höll om henne medans hon sov. Jag vet inte hur länge jag satt där med henne, men jag tänkte minsann inte släppa henne. Hon behöver mig som mest nu och det är nu jag ska finnas här för henne.

Hon vaknade ett par timmar senare och frågade om vi kunder åka in till sjukhuset, hon hade inte helt tappat hoppet än. Chansen fanns ju att hennes pappa skulle överleva, och även fast den var väldigt liten så valde hon att tro på den.

Jag sa såklart ja och fem minuter senare var vi på väg.

Vi möttes av skrikande fans och paparazzis när vi klev ur bilen vid sjukhuset. Jag kan fortfarande inte förstå hur de kan veta exakt vart vi ska åka. Det är ju inte direkt så att vi har sagt det till någon.

Jag tog hennes hand och gick förbi alla kameror och fans utan att lägga en sekund på dem. Nu var vi här för Selenas skull, inte för fansen.

-Vi skulle vilja träffa Mr. Gomez , sa jag till tjejen i luckan inne på sjukhuset.

Hon kollade på oss med stora ögon samtidigt som hon skrev in något på datorn.

-V-våning 4 rum 412 , stammade hon fram.

-Tack så mycket.

Vi tog hissen upp till våning 4 och letade reda på rätt rum.

Vi mötte en doktor i dörren, han sa att vi skulle sätta oss utanför och vänta på honom så vad hade vi för val?

Det tog kanske 10 minuter för doktorn att komma tillbaka, 10 minuter som gick extremt långsamt.

-Mr. Gomez har inte vaknat än, men som det ser ut nu så ser det bättre ut än vad vi trodde från början, sa doktorn till Selena.

Man såg hur hon sken upp och för någon sekund såg hon nästan lite glad ut, men sen direkt ändrades hennes ansikte tillbaka till det ledsna. Men hoppet som fanns i hennes ögon gick inte att ta miste på.

Hennes pappa klarar det här, jag känner det på mig.

Selenas perspektiv:

Just nu känner jag mig ganska förvirrad, och då menar jag inte det med min pappa. Jag menar min och Justins relation. För bara ett par dagar sen var det ganska spänt mellan oss. Jag var rätt säker på att det här förhållandet inte skulle hålla så länge till, men nu är det som att han verkligen tror på oss och att vi älskar varandra mer än när vi blev tillsammans från första början. Det är härligt, absolut, men jag kan inte låta bli att fundera.

-Är det du som är Selena?

Den här gången var det en annan läkare som kom ut från pappas rum.

-Jaa..

-Vad bra, din pappa har vaknat så om ni vill får ni gå in till honom, sa läkaren med ett brett leende och jag kunde inte låta bli att göra något form av glädjetjut. Och Justin såg verkligen jätteglad ut.

-Tack så jättemycket, sa jag och kramade om läkaren, Justin gjorde samma sak.

Sen tog han min hand och vi gick in till pappa. Han såg verkligen svag och skadad ut, men hans ögon lyste av glädje när vi kom in till honom.

-Sel, sa pappa svagt när jag kramade om honom.

-Pappa, viskade jag. –Du fattar inte vad orolig jag var när du åkte in, jag trodde inte du skulle klara dig.
Jag började gråta nu med, men denna gång var det nog glädjetårar.

-Hej Mr.Gomez, sa Justin och kramade om pappa försiktigt. Man såg att han inte ville skada honom på något sätt.

-Tjenare Justin, sa pappa och flinade.

Min pappa var tillbaka, man såg det på hans ansiktsuttryck. Snart börjar han väl också att retas med Justin som vanligt och dra några skämt eller ordvitsar som bara han tycker är roliga. Men det är skönt. Min pappa har humor.

Men jag hoppas att ni stannar och läser fortsättningen! :)
Kommentera? :)

Kram!

Förra kapitlet:

Jag fick ett sms som jag direkt kollade på när jag såg avsändaren.

Kan jag komma till dig ikväll? vi måste prata.

Selena.

Undrar vad hon ville. Hade något hänt?

Visst hjärtat, du är alltid välkommen hit, det vet du. Svarade jag henne.

Efter bara ett par sekunder kom svar.

Tack, jag älskar dig <3

Älskar dig med, skrev jag och la ner mobilen i fickan.

Jag och mamma hade det riktigt trevligt på middagen. Hon hade gjort spagetti och köttfärssås, min favoritmat, och köpt cola. Men jag kunde inte riktigt vara helt närvarande hela tiden. Jag tänkte på Selena. Vad var det som hade hänt?

Jag måste få veta nu.

-Mamma, jag måste prata med Selena, sa jag plötsligt och gick mot dörren.

-Har det hänt något mellan er? Frågade mamma oroligt.

-Nej, men hon smsade förut och jag måste prata med henne om det, jag ringer senare.

Jag sprang ut innan hon hann svara, jag visste att hon skulle protestera annars och jag hade inte tid med det nu.

Jag slog in Selenas nummer och tryckte på den gröna luren.

Efter 6 signaler svarade hon.

-hej, sa hon med svag röst. Jag hörde att hon grät.

-hej Sel, kan du inte komma nu? Jag måste få veta vad som har hänt!

-okej, jag kommer, och tack.

-vi ses, puss, sa jag och klickade av samtalet.

Jag gick omkring hemma och funderade över vad det kunde vara hon ville i kanske en kvart innan det knackade på dörren.

Jag sprang och öppnade dörren. Utanför stod Selena med rödgråtna ögon och smink som runnit ner för hennes kinder.

-Hej, sa jag och gick fram till henne och drog in henne i en varm kram som sa att allt skulle bli bra.

-Hej Justin, svarade hon lågt.

-Kom vi går in, det är kallt här ute, sa jag och tog hennes hand och gick in till vardagsrummet.

-Vad är det som har hänt gumman? Frågade jag lite försiktigt när vi hade satt oss i soffan.

Hon tvekade lite, verkade fundera på vad hon skulle säga.

Men så började hon..

-Justin.. min pappa blev påkörd av en buss när han var på väg till jobbet i morse och de opererar honom just nu men de vet inte… längre hann hon inte förrän tårarna började strömma nerför hennes kinder.

Jag la armarna omkring henne och tryckte henne hårt mot mig.

-Selena, du får inte tappa hoppet, viskade jag i hennes öra
-Han vill inte se dig såhär, kom så åker vi till sjukhuset och hälsar på honom.

-Justin, du förstår inte, sa hon mellan snyftningarna.

Vad var det jag inte förstod? Hennes pappa låg inne på sjukhuset och blev opererad, vadå? Vi kan väl sitta där och vänta tills han vaknar? Eller?

-Pappa är så gott som död, läkarna tror inte att han kommer överleva, sa hon efter att hon samlat sig lite, bara för att återigen bryta ihop.

Åh vad dum jag var. Jag borde ha förstått.
Vad ska jag göra?!
Jag kände att tårarna började bränna i mina ögon också och just nu kunde jag inte hålla inne dem, så jag lät dem falla nerför mina kinder.

-Selena, jag är så ledsen, viskade jag nästan ohörbart.

Hon svarade inte utan fortsatte bara gråta. Mycket och länge. Det enda jag kunde göra var att hålla om henne och hoppas att allt skulle bli bra, och det var bara det jag gjorde.

Selenas tårar tog slut efter ett par timmar och hon somnade sorgset i min famn.

Mina tårar började återigen rinna ner för mina kinder, jag tyckte så synd om henne. Det måste finnas något jag kan göra sa jag för mig själv om och om igen.
Det måste finnas något jag kan göra.

Men jag har skrivit några kapitel i förväg, och nu känns den mycket bättre, så det kommer.

Jag lovar! :)

Pussokram!

för att ni ska komma in i berättelsen får ni kapitel 2 idag också.. :)

Vi var aldrig ute igår kväll. Vi bestämde oss för att ha en mysig kväll hemma med film och godis.
Vi låt i soffan och pratade om allt mellan himmel och jord.
Det känns verkligen nu som det kändes första gången vi träffades.
Det var 4 månader sen. På en intervju i LA. Kommer ihåg det som om det var igår, hennes ögon glittrade och hennes svarta långa hår låg i vågor på ryggen. Hon var riktigt vacker då, men det var inget emot vad hon var nu.
Jag älskar henne nu, och kommer inte sluta älska henne, vad som än händer!

-Sweetheart, ska vi gå ner och göra lite frukost?

Hon öppnade ögonen och log emot mig. Sen böjde hon sig fram och pussade mig snabbt på munnen.

-Visst, ska bara ta på mig lite mer kläder, sa hon och hoppade upp ur sängen.

Jag skrattade lite åt henne.

-Come on, är jag inte värd mer än en liten  puss? Frågade jag och spelade ledsen.

Hon skrattade och kom fram och la armarna runt min hals. Jag pressade mina läppar mot hennes och våra tungor började leka. Allt för fort slutade hon och pussade mig på kinden innan hon försvann ut ur rummet.
Jag log för mig själv innan jag gick ner och började med frukosten.

-Det ser jättegott ut ! sa hon när jag ställde fram pannkakorna på bordet framför henne.

Vi åt och pratade en lång stund innan hon sa att hon måste hem. Hon skulle på en intervju senare idag.

Jag kysste henne passionerat innan hon gick.
Och nu var jag kvar här helt ensam.
Jag vet, jag ska inte klaga, men det var verkligen skittråkigt att vara ensam hemma!

Jag hann inte fundera länge innan telefonen ringde.

-Hallå ? svarade jag lite anonymt. Fans ringde nästan oavbrutet även fast jag hade bytt nummer minst 10 gånger.

-Hej Justin, det är mamma.

-Hej, sa jag och log. Jag och mamma hade väldigt bra kontakt.

-Har du lust att komma hem och äta idag?

-Ah visst, jag kommer vid tolv.

-Bra, sa mamma och la på.

Jag gick upp och tog en lång dusch. När jag kom ut ur duschen blåste jag mitt, nu kortklippta, hår och tog på mig inte allt för fina kläder.

Jag fick ett sms som jag direkt kollade på när jag såg avsändaren.

Kan jag komma till dig ikväll? vi måste prata.

Selena.

Undrar vad hon ville. Hade något hänt?

Visst hjärtat, du är alltid välkommen hit, det vet du. Svarade jag henne.

Efter bara ett par sekunder kom svar.

Tack, jag älskar dig <3

Älskar dig med, skrev jag och la ner mobilen i fickan.

Here we go ! Kapitel ett !

-Justin, kan du komma en stund?

Det var Selena som ropade på mig från köket. Just nu är det lite spänt mellan oss. Jag vet inte riktigt vad som har hänt mellan oss, men våra känslor verkar inte vara lika starka för varandra lägre. Men jag vill verkligen få det att fungera, så jag ska prata med henne.

-Vad är det ? frågade jag och log när jag kom in till köket.

-Kan vi inte gå ut ikväll och spendera tid med varandra bara, vi är nästan aldrig tillsammans längre? Sa hon och log tillbaka.

-Jo det kan vi göra, jag saknar när vi alltid umgicks ! Sa jag och kysste henne försiktigt på läpparna.

Hon kysste tillbaka och när vi kysstes visste jag att jag ville vara med henne. Hon betydde mycket för mig.

Vi satte oss vid bordet och åt frukost medans vi bara satt och tittade på varandra. Hon var vacker, väldigt vaker. Jag är glad att hon är min. Min och ingen annans.

-Jag ska upp och ta en dusch, väntar du här eller ska jag komma förbi dig senare? Frågade hon efter en lång stund.

-Jag åker hem så länge, vi ses sen ! sa jag och tog min jacka och gick ut till bilen.
Jag älskar henne, men nu vill jag bara tänka lite.

Jag körde hem på 5 minuter och la mig genast i soffan och somnade. Jag hade inte sovit mycket inatt, jag låg hela natten och tänkte. Jag tänkte mycket nu för tiden. Det har aldrig annars varit något jag gjort mycket, men nu har jag haft svårt att sova och då har tankarna bara kommit. Jag har ingen aning om varför, men jag anar att det på något sätt har med Selena att göra.

.

Justin är du hemma? Jag har knackat på hur länge som helst, öppna dörren !

Jag vaknade av att mobilen plingade till. Selena smsade.

Jag sprang ut i hallen och öppnade stressat dörren.

-Förlåt hjärtat, jag somnade, sa jag och innan hon hann svara tryckte jag henne hårt intill mig.

Hon vände upp huvudet mot mig och kysste mig passionerat.

Jag besvarade kyssen och backade in i huset utan att avbryta.
Vi kom in till soffan, där jag för bara ett par minuter sen legat och sovit, och jag la henne försiktigt ner henne på ryggen utan att släppa hennes läppar.

Hon verkade bli förvånad över att jag helt plötsligt var så på, men nu orkade jag inte bry mig. Jag hade saknat henne.
Hon fnissade lite mot mina läppar, men slutade inte kyssa mig. Hon verkade inte ha något emot det så vi låg där i soffan och kysste varandra. Länge.

-Jag älskar dig, viskade jag i hennes öra och hon log.

-Bieber, jag älskar dig med !

Har skrivit några kapitel så nu börjar dom komma upp regelbundet :)
Men vad vill ni ska hända? :)

kram !

Haha, jag gör ett inlägg för du hade ingen blogg eller någonting att svara till :p

Men jag bor i en liten stad en bit utanför Göteborg :) och tack så mycket !:)
Kram!